Världen är bra trist alltså. Grå och eländig. Det märks bara man tar ett steg utanför dörren. Jag brukar stirra ned i marken när jag går, men har kommit på idén att försöka titta upp då och då.
Jag har kommit fram till att det var bättre att stirra ned i marken.
När jag går förbi människor och försöker ge dem ett leende, får man antingen en konstig min tillbaka eller ingenting alls. Det är så grått och trist alltihop. Som om folk är rädda för att se lyckliga ut, för att de kanske ska bli stoppade av en annan lycklig människa och kanske till och med prata med den. Det är så onödigt tycker jag. Visst kan det vara så att personen ifråga kanske är lite olycklig men kan verkligen varenda människa vara det?
Jag tror inte det.
Häromdagen satt jag online på en hemsida som liknar chatroulette, mest på skoj och för att se om det fanns något annat än idiotiska killar som bara vill att tjejer ska ta av sig tröjan - eller tjejer som tror att JAG är en sådan.
Till min förvåning hittade jag en tjej som faktiskt ville prata med mig. Hon var en av de som stannar kvar tills någon ber henne ta av sig tröjan. Då klickar hon direkt. Jag tyckte att det var helt underbart att hon överhuvudtaget ville prata med mig, så vi chattade en stund. Hon var lite blyg av sig och gömde sig bakom sitt hår.
Jag fick henne att le tydligen, och det fick mig att le. Det är så sällan man får se ett leende som sagt. Hon bad mig att sluta få henne att le, för hon hatar sitt leende. Men jag sa att jag gillar det, för det var fint. Då log hon ännu mer, rodnade nästan. Och jag kände mig lycklig inombords.
Jag började tänka för mig själv. Tankar om kärlek och sådant. Men kom fram till att vi nyss hade träffats, och inte ens träffats på riktigt - bara via Internet - så jag sköt bort sådana tankar. Det var inte kärlek. Eller var det det? Är det möjligt att falla för en människas leende?
Ja, tydligen.
Nu känns inte världen lika grå och trist längre. Inte förrän jag går utanför dörren och ser alla gråa och trista människor där ute. Som bara lunkar på. Kan ni inte försöka le lite mer? Visa era vackra leenden. Världen skulle bli mycket färggladare och roligare, bara av ett enda leende. Tänk er vad tio leenden kan göra. Tänk er vad hundra leenden kan göra. Eller tusen!
Så från och med nu ska jag försöka le mer åt folk ute på stan, här hemma i min lilla förort. Överallt! Och jag hoppas att någon läser det här, tar till sig det, och ler tillbaka när vi träffas där ute.
Keep smilin' folks!
Johnny Johnsson, Tonårskille, hopplös romantiker (så gott det går)
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
