Skriv idag om: Att slippa teori för skoltrötta | Obama och katolska kyrkan | Kidnappade LVU-flickan i Sävsjö Börja här!
SPORT
Artikel
av Lennart Karlsson
publicerad 26 feb 2010 kl. 10.33:
Nu är det julafton för sportfånar
"Det finns få vinnare inom idrotten, men desto fler förlorare. Det överreklamerade svenska ishockeyspelarna tillhör förlorarna. Skönt att de fick en knäpp på näsan i matchen mot Slovakien."
Det finns de som påstår att idrott är lek och glädje. Men så är inte alls fallet. Det är tvärtom dödligt allvar. Det finns inte heller nån mening med den tävlingsidrott som bedrivs nu. Den är bara till för såna som inte vet vad de ska göra med sina liv. Och möjligen lider de flesta idrottsanhängare också av en allvarlig dödsångest som de försöker döva. Alla dessa sportprestationer leder ju inte till nånting. När man väl vunnit sin guldmedalj eller rivit ut sig på 230 i höjdhopp så finns bara en stor tomhet. Hela detta idrottande är en enda lång transportsträcka till intigheten.
För 100 år sen fanns det fyra verksamheter i samhället som alla styrdes av männen, nämligen kyrkan, det militära, näringslivet och så idrotten. Nu är allt annorlunda. Kvinnorna har med stor framgång slagit sig in i dessa mansdominerade områden. Frågan är om de kan göra nåt åt den katastrof som idrotten har blivit. Det penningstinna näringslivet har slagit sig ihop med idrotten och sponsrar högavlönade elitidrottare. Föräldrar och näringslivet samarbetar intensivt för att tämja barnen så tidigt som möjligt och göra dem till idrottsbroilers. Men nåt bra uppfostringssystem är knappast idrotten. Precis som i näringslivet handlar det om utslagning och vinstmaximering. Eftersom det är näringslivet som styr så handlar nästan allt om pengar. Och det är de bästa och mest samarbetsvilliga som premieras.
I höstas var jag på Stadion och såg en allsvensk fotbollsmatch. Det var ingen höjdarupplevelse eftersom jag hamnade bredvid ett gäng skräniga fans. De uppträdde inte precis som några empatiska kulturpersonligheter. Så jag förstår varför kvinnor drar sig för att gå på idrottstävlingar. Det finns få vinnare men väldigt många förlorare inom idrotten. Det där med empati har man aldrig hört talas om. Det är antagligen nån sjuk person som hittat på att vi ska tävla med varandra, att vi ska jämföra oss med grannen och att vi måste uppnå mätbara resultat hela tiden. Och att fly in i idrotten är lättare än att vara närvarande i det komplicerade nuet.
Lennart Karlsson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
