Fredag den 10 februari 2012 Ny användare | Logga in  
Sourze - alla har något att berätta

Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!

Melodifestivalen 2010
Artikel av William Butt publicerad 26 maj 2010 kl. 11.25:

De norska programvärdarna i Eurovision Song Contest
Foto: EBU

Norge - bättre kan ni!

"Hela showen kändes fattig för att komma från ett av världens rikaste länder." Det skrev Sourzes chefredaktör Carl Olof Schlyter till mig i ett sms strax efter att sista låten hade framförts i den första delfinalen av Eurovision Song Contest 2010.
Han hade rätt, men jag skulle vilja tillägga en sak, nämligen att till och med SVT hade fixat TV-showen bättre än norrmännen. Detta trots att jag brukar kritiserar SVT och i synnerhet Christer Björkman. Den norska TV-sändningen kändes blek och färglös. Inslaget med programledaren som tog deltagarna ut på stan i Oslo var inte alls roligt och den där äldre svarthåriga norska programledaren kändes helt felplacerad, ungefär som om vi hade haft Kristina Lugn som programledare i en sändning som skulle ses av flera hundra miljoner TV-tittare runt om i Europa. Ursäkta Norge, men ni får skärpa er inför nästa delfinal!

Märker ni att jag har börjat denna artikel med att skriva om själva TV-sändningen? Jag gör det därför att låtarna var så ointressanta att det, med undantag av ett par stycken, knappt finns någonting att säga om dem. Men jag ska ändå försöka, så länge ni tänker på att det här bara är min åsikt och att andra förstås kan ha andra åsikter.

Det fanns enligt min bedömning endast en riktigt bra schlagerlåt i hela delfinalen och det var Islands bidrag med den franska titeln "Je ne sais quoi" som framfördes av en riktigt bra sångerska, Hera Björk, vars röst är i Shirley Clamp-klassen. Det blev lite jobbigt då Island inte hade gått vidare när nio av de tio bidragen hade avslöjats och det endast fanns ett kuvert kvar. Om Island inte hade fått det, hade det blivit en skandal.

Ett land som överraskade var Portugal, vars Filipa Azevedo framförde en snygg låt som lär få en bra placering i finalen. Resten av låtarna var bara ett gäng skitlåtar, åtminstone enligt vår svenska musiksmak. Jag undrar om jag var den enda som märkte att det måste ha funnits en hel del kompisröstning med tanke på Balkanländerna som gick vidare? Personligen blev jag mest besviken på Lettlands bidrag. Jag har arbetat i Lettland och deltagit som producent i deras inhemska Melodifestival vid två tillfällen, och jag är medveten om problemen där inom musikbranschen. Det finns en och annan bra låtskrivare, men få riktigt bra sångare i Riga. Artisten Aisha är en ganska typisk baltisk sångerska, det vill säga hon klarar en studioinspelning med hjälp av auto tune (ett program som rättar till när man sjunger falsk) men hon klarar inte av att göra ett liveframträdande och det var detta som gjorde att Lettland inte gick vidare, trots att låten "What for" var bättre än många andra färglösa låtar som vi fick se.

Man ska komma ihåg en sak om dessa delfinaler. Det är endast de länderna som deltar i delfinalerna som får rösta. Vi övriga, det vill säga de länderna som inte deltar i den aktuella delfinalen, får inte rösta. Det tycker jag är lite synd, dels av den anledningen att vi också är europeiska TV-tittare, men mest på grund av att vi övriga skulle kunna jämna ut kompisröstningen som pågår i exempelvis balkanländerna. De länderna som skulle gå vidare till finalen skulle göra det med samtycke från hela Europa och inte bara de länderna som deltagit i den delfinalen.

Egentligen känns detta som en onödig artikel eftersom den handlar om en så trist delfinal, men jag kan inte avsluta den utan att nämna det polska bidraget som måste vara ett av de mest förskräckliga bidrag som någonsin framförts i Eurovisions historia. Jag struntar i om sångaren Marcin Mrozinski är superstjärna i Polen, hans låt var bedrövlig - den sämsta i tävlingen, och hans dansare... Jag tror att det är bäst att jag avstår från att ens kommentera dem.

Till sist, Robert Wells. Jösses Robban, vad håller du på med? Vitryssland är känt för att hyra in kändisar från andra länder för att piffa till sina bidrag. 2005 försökte Vitryssland, med en budget på 4 miljoner dollar (ja ni läst rätt fyra miljoner DOLLAR), vinna med en vacker tjej som inte kunde sjunga. De misslyckades. Hennes man var den som hade ställt upp med pengarna och den inhyrda kändisen den gången var Rysslands Filipe Kirkorov. Jag vägrar tro att Robert Wells skulle ställa upp för pengar, karln är ju miljonär redan. Varför Robban - VARFÖR?



Bookmark and Share

William Butt, Musikproducent, Stockholm


Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook









SENAST IN

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Carl Lender (BY CC 2.0)

Rocktåget gick - utan mig
Det gick inte att skylla på någon eller något. Jag hade missat Chris Isaaks föreställning i Filadelfiakyrkan i början av juni 2010.

 Leif E Ström

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Neuland Concerts (BY CC 2.0)

First Aid Kit har talang och egensinne
Det är gott att se att musikbranschen inte bara består av wailande struntsångerskor och konceptade Idoler.

 Leif-Arne Undvall

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/nSeika (BY CC 2.0)

Det är saligare att skriva än att läsa
Att läsa böcker kan kanske vara bra och uppiggande ibland. Men man blir genast en bättre människa av att skriva själv.

 Lennart Karlsson

Filmrecension

Amber Heard som Chenault och Johnny Depp som Paul Kemp
Foto: Peter Mountain

The Rum Diary - spännande men konventionell
Johnny Depp gör som alltid en utmärkt insats i denna välregisserade berättelse om den vänstersinnade amerikanen som kämpar för sin journalistiska heder i ett exotiskt och korrupt latinamerikanskt land.

 Marie Ericsson

Filmrecension

The Girl With the Dragon Tattoo
"Den amerikanska versionen kompletterar den svenska."

Bokrecension


Även tystnaden har ett slut - Ingrid Betancourt
Ingrid Betancourts egen berättelse om sin tid som fånge hos Farc-gerillan. En bok som räcker länge och som är gastkramande på riktigt.

 Mikael Vasara
 Mikael Vasara

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Dave 79 (BY CC 2.0)

Nytt uppsving för 80-talets hitmakare
Brittiska låtskrivarna och producenterna Stock, Aitken och Waterman, har med tiden fått erkännande för sina starka melodier och välkända ljudbild.

 Mikael Björnfot

flera



OM DENNA ARTIKEL:
Om skribenten
William Butt

Publicerad:
26 maj 2010 kl. 11.25

Skriv ut artikel


1524 Läsare:


Dela:
Bookmark and Share
Betyg: 2,8 / 4 röster

BETYGSÄTT ARTIKEL:
Toppbetyg!
Riktigt bra
Lagom bra
Ganska kass
Riktigt dålig
Melodifestivalen 2010
Bättre kunde det inte bli, Norge!
Pia Isaksson

Rätt låt vann, men det fanns flera rätta
William Butt

Därför gick inte Sverige till final
William Butt

'This is my life' speglar den svenska självgodheten
Pia Isaksson

Anna Bergendahl - en musikalisk Mona Lisa
William Butt

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:
Anna Bergendahl - en musikalisk Mona Lisa
Billy Butt

Fallet Billy Butt - ett märkligt exempel på hur rättsamhället fungerar
Carl Olof Schlyter

Anna Anka, vad var det jag sa?
Billy Butt

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:
Rocktåget gick - utan mig
Leif E Ström

First Aid Kit har talang och egensinne
Leif-Arne Undvall

Det är saligare att skriva än att läsa
Lennart Karlsson

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:
Topplista: Årets bästa och sämsta
William Butt

Julian Assange should listen to me
William Butt

Jag sjöng för världsartisten Gloria Gaynor
William Butt






Avancerad sök...
Jobbsök

Sök enkelt bland tiotusentals
jobbannonser hos Workey:


VAD

titel, nyckelord el. företag

VAR