Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Marie-Louise Johansson
publicerad 25 nov 2008 kl. 17.31:
Navelskåderi - en folksjukdom
Tack och lov för Internet! För Google och Wikipedia, halleluja! Den moderna människan slipper uppsöka vårdcentral för att fastställa diagnos. Jag vet att jag är sjuk. Jag vet det för jag har googlat.
1. Borderline syndrom: Svårigheter att hantera känslor, extremt svart-vitt tänkande, turbulenta mellanmänskliga förhållanden, ångest, emotionell instabilitet, impulsivitet, känslomässig sårbarhet, identitetsproblem, separationsångest och klängighet omväxlande med avståndsskapande i viktiga relationer. Check.
2. Social fobi: Rädsla för sociala situationer. Oproportionerlig rädsla för att dra på sig uppmärksamhet, bli bedömd och avvisad. Rädsla för att bete sig avvikande. Svårigheter att se andra människor i ögonen. Stark självmedvetenhet. Rädsla för kritik. Check.
3. Depression: Nedstämdhet, nedsatt intresse och glädje, svaghetskänsla eller brist på energi, en känsla av att vara värdelös, skuldkänslor, minskad koncentrations- och tankeförmåga eller obeslutsamhet. Återkommande tankar på döden eller självmord. Check. (Om önskan att alla begår självmord utom jag kan räknas in under självmordstankar?)
4. Generaliserad ångest: Ett ångesttillstånd som inte behöver vara knutet till någon specifik situation. Överdriven rädsla och oro inför olika händelser (=förväntansångest). Kan upplevas som obehag i maggropen, handsvett, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning och ibland darrningar. Kan också medföra att man känner sig rastlös, lätt blir uttröttad, lättirriterad. Check.
6. Hypokondri (=sjukdomsparanoia, inbillningssjuka): Obefogad oro över kroppens fel och brister. Tron att man är drabbad av diverse sjukdomar trots att man är fysiskt frisk. Check.
7. Manodepressivitet: Växlingar (ibland extrema) i humör, motivation, energi och allmän funktionsförmåga. En manisk episod kan vara överaktiv, pratsam, man uppvisar koncentrationssvårigheter, har minskat sömnbehov samt kan vara mer socialt och sexuellt aktiv än vanligt. Vanföreställningar förekommer, ofta av storhetskaraktär. Mani och depression är varandras motsatser - en manisk patient är fylld av energi och orealistiskt hoppfull, medan en deprimerad patient är dödstrött med mindervärdeskänslor och hopplöshetskänsla. Dubbelcheck.
Denna lilla snabbguide har jag själv saxat från diverse säkra källor på nätet, men för den kunskapstörstande som inte blir tillfredsställd finns en känd svensk tidningssajt med fördjupning. På deras hemsida kan du "Testa dig själv" och få reda på alla livsviktiga sanningar du kanske inte visste om dig själv. Till exempel: "Hur bra är du på att flirta?" "Hur bra är du på att leva i nuet?" "Är du verkligen straight?" och "Mår du bra tillsammans med din partner?" De där klarade jag med bravur (förutom partnertestet - nybliven singel, snopet.)
Men sen blev det tuffare: "Är din trötthet en dold depression?" (by the way, första frågan lyder: "Har du under de senaste två veckorna känt dig deprimerad?" ...men jag har ändå full tillit för dessa testers vetenskapliga substans.) "Hur allvarlig var din senaste panikattack?" "Är du hypokondriker?" och "Lider du av social fobi?"
Jag fick bland mycket annat veta att jag lider av en svårare form av social fobi, jag är sannolikt deprimerad och behöver söka hjälp.
Men det tänker jag inte göra. För vad skulle jag säga till vårdcentralen? "Hej, jag behöver bot för jag är psyksjuk. Det har jag läst i Slaskpressen." Är det så folk gör? Är svenskarnas många sjukskrivningar och massmissbruk av antidepressiva piller ett resultat av självanalyser, navelskåderi och självupptagenhet, som eldas på i media för lättsålda lösnummer? Är den nya tidens individualism roten till den här utvecklingen? I strävan mot självförverkligande och att nå drömmarnas mål synar vi oss själva med kritiska förstoringsglas och är aldrig nöjda. Som försvar - och för att slippa axla ansvaret själva? - kräver vi en titel på de brister vi besitter. Jag är inte en otrevlig typ, jag har social fobi. Jag är inte sur, jag lider av depression. Jag kan inte hjälpa att jag beter mig illa emellanåt, det beror på att jag har panikångest. Som Linda Skugge skrev för länge sedan "mitt problem är att jag är så egocentrerad att jag tror att allting handlar om mig".
Tack vare internet har sanningen kommit fram. Fakta som tidigare dammat bort i läkarjournaler är nu allmän vetenskap.
Vi är alla psykfall.
Marie-Louise Johansson, varken bättre eller sämre
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Åke Askensten