Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Roger Lord
publicerad 24 maj 2006 kl. 18.44:
Nakna bröst & korta kjolar
Det finns många myter kring 70-talet. Men sant är i alla fall att höga skatter och låg arbetslöshet gick hand i hand. Och att 1971 års äktenskap fortfarande håller bäst.
Tjejerna hade kastat behån, brösten gungade vackert under blusarna, och kjolarna var kort-korta. Det ansågs rätt att göra uppror och att knulla för vänskaps skull. Killarnas favoritplagg var manchesterkostym med utsvängda byxben och kalsongerna var designade Y-front. Fast på den här tiden talade ingen om "desajn".
Låt oss alltså återvända till 1971. Bara för skoj skull, menar jag. Eller kanske som motvikt till en del nyliberalt propagandaskräp om 70-talet som numera smutsar ner den intellektuella miljön.
Det var detta år 40-timmarsveckan infördes. Pensionsåldern var 67 år. Alla hade rätt till fyra veckors semester. Semestern togs ut nästan samtidigt och i juli stod landet i princip stilla. Fabriker, varv och gruvor var stängda och byråkratin gick på halvfart. Att ta viktiga beslut i juli gick inte, ingen var anträffbar. I sommarstugorna fanns inga telefoner.
Skatterna var betungande. Genomsnittslönen låg på 2 500-3000 kronor i månaden. Den som tjänade 3000 spänn hade en marginalskatt på 60 procent. Vilket betyder att den som jobbade övertid och tjänade över 3 000 :- fick behålla 40 procent av inkomsten. Principen, den som tjänar mest ska betala mest i skatt, hade införts.
Tio år senare, under den borgerliga regeringens femte år vid makten, hade marginalskatten stigit till 81 procent och aldrig har den varit högre. 2006 års högsta marginalskatt är 61 procent. Det är alltså ingen skillnad i marginalskatten 1971 och idag. Den stora skillnaden är arbetslösheten inte skattetrycket.
Alla män gjorde 1971 värnplikten bortsett från ett fåtal vapenvägrare som hellre satt i fängelse. Vi trodde på Sveriges neutralitet. Vi var beredda att offra våra liv för den, och för att rädda rikets kvinnor från att bli våldtagna av ryssarna. Alltid dessa ondskefulla ryssar som lurade bakom knuten på att överfalla landet. Men vi var alla blåsta. Neutraliteten existerade inte, avslöjades långt senare. Och många sköna skattekronor hamnade då som nu hos den amerikanska försvarsindustrin.
Socialdemokraterna hade tiden efter kriget spelat under täcket med Nato och USA. Man hade till och med en illegal hemlig underrättelsetjänst (IB) som till CIA rapporterade svenskar med felaktig politisk uppfattning. Med "felaktig uppfattning" menades vänstersympatier. Dessa opålitliga element fick inte arbete i säkerhetsklassade företag som Volvo, SKF, SAAB och andra branscher. Därtill kom säpo:s traditionella kartläggning av folket. Det påstås att 300 000 svenskar fanns registrerade i hemliga polisens arkiv. Proportionellt sett fler än vad STASI i DDR hade.
Trots de höga skatterna fanns ingen barnomsorg. Sextio procent av kvinnorna arbetade och åttiofem procent av männen. Tolv procent levde på sjukpenning, förtidspension, a-kassa eller socialbidrag. Arbetslösheten var två procent 1971, men skulle inom ett par år sjunka till 1,6 procent, samtidigt som skatterna steg.
Bolåneräntan var åtta procent och inflationen sju procent. Vi skulle producera, inte konsumera. Det var näst intill omöjligt att låna pengar till konsumtion. Enda sättet att låna pengar i bank var så kallade sparlån. Den som behövde 4 000 kronor måste först spara 2000 :- (vilket tog ett par år) för att sedan få låna samma belopp.
På den tiden betalade jag 180 :- för en sunkig etta på 60 kvadrat, med världens största badkar från sekelskiftet. Hyran motsvarade alltså fem-sju procent av genomsnittsinkomsten. Det fanns valfrihet, jag kunde välja att spendera pengar på annat än bostad. Det kostade sju kronor att gå till doktorn. På teven visades två svart-vita kanaler. Telefonen kunde man inte ta med sig ut på stan, den satt fast i väggen och hade snurrskiva. En vanlig middag krävde besök i två-tre affärer för att inköpen skulle bli komplett. Alla klockor såg likadana ut med runda urtavlor. En pytteliten minoritet hade diskmaskin.
Århundradets skattereform infördes 1971 när sambeskattningen slopades. Tidigare hade mannens och kvinnans inkomst slagits samman och den höga marginalskatten hade varit ett hinder, det lönade sig inte för bägge att arbeta. Men landet kokade av aktivitet och nu måste kvinnorna ställa sig vid svarven. Slopandet av sambeskattningen ledde också till att kvinnorna tog sig ut på arbetsmarknaden.
Någon rödvinsvänster existerade inte. Endast borgarungar som lekte radikaler drack smörja som Parador och Vino Tinto. Ölkonsumtionen steg däremot allteftersom antalet pubar ökade och mattvånget (du måste äta för att få dricka) slopades. Rom och cola var vanligt. Konstnärers, skådespelares och författares röster vägde tungt i den allmänna debatten.
Slutligen en konstig grej. Äktenskap som slöts 1971 har visat sig mer hållbara än alla jämfört med äktenskap som ingåtts andra år. Just sådana statistiska krumelurer kan man grubbla länge över.
(Statistisk källa: Föreningssparbanken)
Roger Lord,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
Roger Lord, 
