För några månader sedan skrev jag och två andra filmregissörer, Stefan Jarl och Lars von Trier, ett öppet brev till Tom Cruise och Steven Spielberg.
Vi skrev ungefär så här: "Hej Tom och Steven! Vi hörde att ni har uttryckt ert stöd för president Bushs planer på ett krig mot Irak. Vi tycker det är bra att ni engagerar er i politiska frågor, det behövs mer politik i filmbranschen. Däremot delar vi inte er uppfattning i själva sakfrågan. Vi tycker att det skulle vara djupt orättfärdigt av USA att starta ett krig mot Irak." Och så vidare...
Vi skickade brevet dels till Tom och Steven, och dels till ett antal amerikanska tidningar, bland annat alla de stora filmtidningarna. Vi tänkte att det kunde vara intressant att starta ett samtal, en diskussion oss filmarbetare emellan.
Men vilka reaktioner fick vi? Inga alls. Inte en enda tidning publicerade vårt brev. Och något svar från Tom eller Steven har vi ännu inte fått. Det blev bara tyst.
Att just vårt lilla brev aldrig fick någon uppmärksamhet är väl inte så himla farligt, men tänk på alla andra brev och röster och tankar och åsikter och händelser och berättelser som förpassas in i tystnaden...
Som till exempel när USA förra året bombade ett bröllop i Afghanistan och 40 helt oskyldiga människor dör. Det blev inga stora rubriker, det blev bara tystnad. Gissa om det hade varit annorlunda om afghanska flygplan hade bombat ett bröllop i Texas, till exempel.
Eller gissa vad som hade hänt om Irak hade tillfångatagit en massa människor från olika delar av världen och hållit dem inspärrade i burar på en militärbas i månad efter månad efter månad. Gissa om den svenska regeringen hade reagerat lika tystlåtet och fegt som den gör nu när USA håller en av våra landsmän inspärrad på Guantanamo-basen.
Det är en aggressiv tystnad som har brett ut sig i världen.
Och i den tystnaden är det plötsligt fullt rimligt att FN skickar vapeninspektörer till Irak men inte till USA, trots att det finns fler massförstörelsevapen i USA än någon annanstans på jordklotet och trots att USA är det enda land som har släppt atombomber över ett annat land.
Och det är inte alls konstigt eller fel att de rika länderna i väst spenderar tio gånger så mycket pengar på sina militärbudgetar som på sina biståndsbudgetar.
Våld ska bekämpas med våld. Förtryck ska bekämpas med förtryck. Alla araber är terrorister. Alla demonstranter är ligister. Alla horor är lyckliga. Världsbanken skapar välstånd och rättvisa i hela världen. President Bush är inte intresserad av Iraks olja. President Bushs mål är fred och frihet och demokrati i Irak.
Själv har jag aldrig skrivit något brev till Tom Cruise och Steven Spielberg. Och jag heter inte Lukas Moodysson.
Jag ska sluta prata nu. Jag ska vara tyst.
Jag ska börja ett nytt liv. Jag ska blunda så fort det är nåt otäckt på tv. Jag ska sova gott om nätterna. Jag ska söka jobb som klottersanerare. Jag ska börja spela golf. I nästa riksdagsval ska jag rösta på Coca Cola.
Länge leve USA!
Lukas Moodysson, filmregissör
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
Anna-Carin Collin
