 |
annons: < STUDENT
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 3 sep 2010 kl. 06.00:
När ungen flyger ur boet
"Det är gott att se att ungarna får luft under vingarna och det känns som att en viktig milstolpe passerats. Hon är stor nu, kanske får jag invänta rollen som den tredje generationen, någon gång i framtiden."
Bland det mest överväldigande som finns är att bli förälder. Första gången är den mest magiska. Man åker in till BB. I vårt fall i en Ford Escort, vilken aldrig blev sig lik mera, med plattan i mattan och varningsblinkers på. Hustrun hade varslat snar leverans redan innan vi åkte, hon låg baklänges över förarsätet medan den stackars Forden kämpade sig in mot Östersund i 150 km/timmen.
Så tog det i alla fall 14 timmar. Så kom han då, gul och med strut på huvudet efter sugklockan.
Lillscrott hade mer brått. Vi kom in, Forden var skrotad utan vi for i en Volvo tack och lov. Efter tre timmar anlände hon, såg på oss ett par minuter och somnade sedan. Hon var helt hårlös till skillnad från sin bror som tack vare gulsoten och det myckna håret såg ut som en kines.
Nåväl. Lillscrott visade redan tidigt att hon hade vandringslusten. Storscrott, hennes bror, var mer hemkär. Hon drog direkt då hon gick ur grundskolan, hon visste att det krävdes en skola med riksintag, och långt bort från hemmet i den lilla köpingen på Smålandskusten för att ta henne bort. Det blev Kiruna. Delad lägenhet med en tjej hon aldrig sett innan var inget problem. Iväg till rymdstudierna. I slutet av maj ringde Lillscrott och grät. Hon hade tagit hem alla vinterkläder och skor, nu var det den 28 maj, det var snöstorm och Lillscrott ville bort från Kiruna.
Då frågade jag om hon ville flytta hem och gå resterande två år i den lilla köpingens gymnasieskola. - Nej inte alls, jag har hittat en annan gymnasieskola i Lysekil, de har riksintag på marinbiologi och de kan ta emot mig. Kan du fixa lägenhet och flytt Pappa?"
Pappor kan rätt mycket om de måste.
Lillscrott gick faktiskt sina två år i Lysekil och lyckades gå ut med mycket goda betyg. Så jag föreslog att hon skulle kunna söka till Kalmar, de har faktiskt linjer i Marinbiologi.
- Pappa, det finns inga som har så hög arbetslöshet som marinbiologer, glöm det. Jag vill läsa kinesiska.
Det blev ett fixande och ordnande. Det skulle ordnas visum, flyg, försäkring och studieplats, boende etcetera. Den sista veckan var kaotisk, allt och inget var i ordning.
Så var vi på flygplatsen och såg planet lämna. Vi gick som på nålar fram tills att det ringde klockan 02:00, då Lillscrott var i taxin på väg till sitt boende. Så tomt det blev. Förmodligen var det sista gången hon bodde hemma. Hon är på väg på sin egen livsresa. Det är gott att se att ungarna får luft under vingarna och det känns som att en viktig milstolpe passerats. Hon är stor nu, kanske får jag invänta rollen som den tredje generationen, någon gång i framtiden.
Fasen vad tiden går fort, jag hinner inte riktigt med.
|
