När man har velat förklara synen på äktenskap och relationer i islam har man oftast fastnat vid att beskriva och analysera parternas olika roller och ansvarsområden inom äktenskapet. Man har sålunda missat själva kärnbetydelsen av den äktenskapliga relationen och i skildringen missat en eller flera betydande relationsaspekter.
Den första aspekten som ofta har förbisetts är synen på äktenskapet som en gudsdyrkan. Syftet med relationen är således att behaga Gud för att därmed uppnå det gemensamma målet som är paradiset då Gud säger: "Jag har skapat jinnerna (de osynliga väsendena) och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig." (Koranen 51:56)
Relationen som en form av dyrkan innefattar att parterna råder och hjälper varandra att göra det som är gott samt att deras positiva och hänsynstagande beteende mot varandra blir en källa för goda gärningar. Om detta vittnar dessa verser: "...DE troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd." (Koranen 9:71) Och... " ...till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er..." (Koranen 30:21)
Alltså är den idealiska relationen enligt islams lära en plattform för gudsdyrkan, men också ett vänskapsförhållande baserat på ömsesidig kärlek, förståelse och respekt. Om relationen av någon anledning skulle urarta till ett utdraget missnöje, depression och förtryck för båda eller någon av parterna har förhållandet tydligen mist sin avsiktliga funktion och därmed olyckligt blivit ett redskap för personliga ändamål. Profeten varnade klart och tydligt för förtryck i alla dess former. Han förklarade också den allvarliga effekten av att förtrycka någon vare sig det må vara en avlägsen människa eller ens egen partner:
"Den som har förtryckt någon person beträffande dennes rykte eller något annat borde be denne om förlåtelse innan Uppståndelsens dag [infaller] då det inte kommer att finnas några medel (att kompensera [sina] dåliga handlingar med). Men om [den förtryckande personen] besitter goda gärningar kommer dessa att tas ifrån honom i relation till [den grad av] förtryck som denne har begått [mot den andre]. Och om [förtryckaren] inte har några goda gärningar [tillövers] kommer synderna av den förtryckte att lastas över på honom."[1]
Förstår man denna hadîth korrekt så är det otänkbart för den ärligt troende att systematiskt behandla någon illa, ignorera dennes behov eller på något annat sätt missgynna denne. I samband med detta kan vi således nämna Profetens definition av den exemplariske partnern:
"De troende som uppvisar den mest fulländade tron är de som har det bästa uppförandet och de bästa bland er är dem som är bäst [i behandlingen] av sina fruar."[2]
Slutligen kan vi återigen finna en anvisning i Koranen för vikten av harmoni och kommunikation i ett idealiskt islamiskt förhållande: "...och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd; om ni fattar motvilja mot dem är det möjligt att ni vänder er ifrån det som Gud skulle ha gjort [till en källa] till rik välsignelse [för er]." (Koranen 4:19)
[1] Al Bukhari, Muhammad Ibn Ismail, 1999, Imam Bukhari's Book of Muslim Morals and Manners, Al-Saadawi Publications, USA. Hadîth nr.629. [2] Sunan at-Tirmidhi, nr.962. The Alim 6.0 - CD-rom uppslagsverk, 2000, ISL Soft Corporation, USA
Sonya M'Rad,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Kajsa Kallio
