Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
Artikel
av Hesham Bahari
publicerad 3 feb 2011 kl. 11.28:
Mubaraks tal ett hån mot folket
"Jag har aldrig sökt makt eller pengar", sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och med en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften.
Reaktionerna var en skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte. Mubarak är en komplex figur. För att ha fötts i en liten by i deltat, av enkla föräldrar, har hans karriär varit enastående. Han har gått från att vara stridspilot till chef för flygvapnet under kriget -73 till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten... på livstid. För han gjorde det klart: "Jag vill dö i Egypten."
Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo "ett verk av en autistisk president", en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.
Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkning lever på en dollar om dagen. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlekförhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det "De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem". Ett samhälle är komplext. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod, ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.
Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig. En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. "Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören", sade han, "då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden." Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbrett och accepterat. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer. Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyren på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.
Regimens skandaler är så många och så grova. Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till "vänner" för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder. Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller så har de flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.
Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att föda sina barn. Egyptens civila samhälle som reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Deras kamp är vår kamp. Deras problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.
Hesham Bahari,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
