 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Ramona Fransson
publicerad 19 apr 2007 kl. 15.08:
Mord på riktigt!
Det går säkerligen att försvåra deras idéer om att mörda genom att förhindra tillgängligheten av vapen. Men stoppa dem, det går inte!
I den bästa av världar, i fantasin, är det riktigt underhållande med mord, så länge de är påhittade. I vår verkliga, tuffa, ibland kalla omgivning, är mord en fullständig tragedi, för alla!
Tankarna går till den sydkoreanska unge man, som mördade 32 människor, lika unga människor som han själv. Jag är övertygad om att många som läst och hört om denna massaker, anser att det är USA:s eget fel, som säljer vapen fritt. Eftersom det inte går att ta reda på om det hade gjort någon skillnad med facit i hand, är det egentligen inte ens relevant att diskutera den frågan, just nu. Själv funderar jag istället över vad det är som driver en person till just en sådan här handling. Den sydkoreanske pojken kallades "frågetecknet" av sina skolkamrater, enligt GT. Han pratade knappt med någon. I hans skolarbeten, som handlade om att skriva uppsatser, skrev han bland annat en pjäs där allting handlade om hat och blod. Det var en varningsklocka. Enligt GT skulle läraren bett pojken att söka upp rådgivning. Mer än så blev det aldrig. Nu vet vi svaret.
Min övertygelse är att om du vill mörda ser du till att få tag på det vapen som behövs. I Sverige kan inte vem som helst köpa ett vapen, trots det är det sällan en penningtransport blir rånad av förövare utrustade med basebollpåkar. De har AK-fyror, bland andra vapen. Inte har de köpt dem på Hemköp! Den första stora massakern på en skola i USA utfördes med sprängmedel. Komponenter för sprängmedel går att köpa på nätet idag. I GT står det att en av anledningarna var för att han hatade de rika elevernas vilda leverne och att han själv var fattig.
I Bagdad i Irak, mördades idag 112 människor av en självmordsbombare. Varför gjorde han det? För att han hatar rika? I Ruwanda slaktades 800.000 människor de flesta Tutsier. Tutsiekvinnor våldtogs systematiskt och brutalt av Hutumän. De behandlades som sopor. Varför? De var inga miljonärer. Det var fattiga kvinnor, vars övriga familjmedlemmar hade slaktats. Överallt finns hat och hämnd. I familjer, i klaner, i regeringskorridorer världen över. I enskilda, ensamma och psykiskt sjuka människors tankar finns också våldstankar, ibland blir de en fasansfylld verklighet, ibland stannar de i hjärnan och förblir fantasier.
Jag tror inte för ett ögonblick att det går att hejda massmördare eller enskilda mördare. Det går säkerligen att försvåra deras idéer om att mörda genom att förhindra tillgängligheten av vapen. Men stoppa dem, det går inte! I GT och andra kvällstidningar går det med jämna mellanrum att få upplysning om var alla rika människor bor. Att detta kallas journalistik av allmänt intresse, är för mig en fullständig gåta! Var någonstans publiceras listan över de fattigaste? Eller listan på alla singlar? Eller listan på alla ensamstående mammor/pappor? Eller listan på alla som äger HD? Varje gång jag ser löpsedeln med "Här är listan på de rikaste i Sverige/ Västsverige, tänker jag: Jaha, så bra, nu kan tjuvarna förnya sin inbrottslista, igen. Kan en sådan lista skapa ett hat och ett hot? Om du sitter med skulder upp över öronen och inget jobb, kanske sjukskriven, då dyker namnet upp en person som bor i din närhet. Familjen är störtrik! Kan det skapa brott?
Jag skriver deckare och i mina böcker finns alltid en viss verklighetsanknytning, men en sak har jag klart för mig, och det är att verkligheten alltid överträffar dikten, nuförtiden. Oavsett om vapen är lättillgängliga eller inte!
Varje mord är en händelse, som likt en kastad sten i stilla vatten, sprider spruckna ringar kring offret och dennes familj.
|
