Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Lars Nilsson
publicerad 7 jan 2007 kl. 15.38:
Mona Sahlin - alliansens bäste vän
När sista avsnittet visas i realitysåpan "Hitta ny ordförande för (s)", talar mycket för att Sahlin står som vinnare. Det kan vara garanten för alliansens andra mandatperiod.
I brist på bröd får man äta limpa, har någon sagt. Och det är väl vad (s) nu kommer att få göra. Alla kandidater som är kapabla nog att försöka sig på en förnyelse av partiets politik och därmed kan utgöra ett hot mot alliansen, har avböjt, och kvar står Mona Sahlin, vars enda tillgång är hon suttit i regeringen under lång tid samt visat en verbal skicklighet när det gällt att försvara sin egen omdömeslöshet. Till vad som hos vissa, också anses vara en tillgång, skall läggas att hon är kvinna och lågutbildad.
Konkurrensen bland toppolitiker som visat dåligt omdöme under åren är förvisso stenhård. Alliansens två ministrar som fick en rekordkort karriär skall inte förglömmas, men frågan är om inte Mona Sahlin helt ohotad intar ledartröjan. Särskilt i klassen "Jag sket i fläkten men vägrar ta lärdom".
Här några exempel, som inte på något sätt gör anspråk på att vara en fullständig misslyckandestatistik, och då bortser jag från svart dagmamma (1990) och en obetald tv-licens (1993), som åtminstone jag tycker är petitesser. Även från hennes med buller och bång startade utredning om minskad byråkrati, vars resultat aldrig någon hört talas om, bortses helt ifrån.
Faktum är att jag aldrig träffat någon som kan erinra sig något bestående regeringsbeslut som Mona Sahlins initierat. Däremot saknas inte ett otal initiativ om utredningar som slutat i: ja ingenting.
Maj 1993: Familjen Sahlin får körförbud på den obesiktigade familjebilen. Trots det registreras två felparkeringar på bilen.
Oktober 1995: Avslöjas att Sahlin, som då var vice statsminister, köpt varor, hyrt bilar för eget bruk samt tagit ut tiotusentals kr i kontanter med det kontokort hon hade tillgång till i tjänsten. Sahlin påstod att anledningen till att hon inte hade påtalat sitt missbruk av kontokortet, samt att kostnaderna inte dragits från hennes lön, var oklara rutiner vid statsrådsberedningen. Sahlin förklarar kortanvändandet med att "jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra."
Sahlin tar "time out" och åker med hjälp av kungens svåger till Mauritius (som hon först tror ligger i Västindien) tillsammans med familjen, en assistent och två livvakter. Kostnaderna för assistenten och livvakterna blev skyhöga för skattebetalarna.
1997: Sahlin startar bolag. Tar första året ut 1,1 miljoner i lön och har "externa kostnader" på 350,000 kr. Bolaget går med förlust första året. Många misstänkte att Sahlins tidigare egenhändigt myntade uttryck "Det är häftigt att betala skatt" bara gäller andra och inte henne.
November 1999: 32 obetalda parkeringsböter har gått till kronofogden. Regeringskansliet ordnar parkeringsplats åt henne. Samma år går Sahlins bolag, inte helt oväntat i konkurs, med då är Sahlin redan biträdande näringsminister och regeringens småföretagarexpert.
Augusti 2000: Drygt 30,000 kronor i restskatt betalas inte in i tid. Ärendet hinner gå till kronofogden innan pengarna betalas in.
Januari 2002: TT granskar kronofogdens register. Mona Sahlin har under 2001 haft två obetalda räkningar som gått till kronofogden. Senare visar det sig att hennes bil är belagd med körförbud - den är obesiktigad och fordonsskatten är inte betald.
Sahlin har dock varit mästerlig när det gäller att försvara sina omdömeslösheter. Uttag för tiotusentals kr på statens kontokort förklarades i en direktsänd presskonferens, av en förnärmad Sahlin, endast vara inköp av två Toblerone, blöjor och cigaretter. Många tror på det än idag.
Inom LO sägs dock motståndet mot Sahlin vara stort. Det var det redan vid förra ordförandevalet. Vad beror det på? Hennes omdömeslöshet kanske? Nejdå, det är helt andra orsaker. Det beror på att Sahlin en gång under sin tid som arbetsmarknadsminister i Ingvar Carlssons regering i början på 90-talet fick försvara ett krispaket med strejkstopp. Regeln om att skjuta budbäraren lever kvar i högönsklig välmåga inom LO där Carlsson istället nu framställs som en äldre klok statsman på vänsterkanten medan Sahlin närmast är ett högerspöke.
Som sagt, för alliansen ser det ljust ut om Mona Sahlin blir ordförande för (s), men för det politiska livet i Sverige som helhet kommer det att mörkna betydligt.
Lars Nilsson, bättre ungefär rätt än exakt fel
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Lars Nilsson
publicerad 7 jan 2007 kl. 15.38:
