POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Hesham Bahari publicerad 30 mar 2010 kl. 09.55:

Mohamed ElBaradei
Foto: World Economic Forum

Mohamed ElBaradei ger hopp till Egypten

Något stort händer i Egypten. Alla samlas runt landets son som återvänt efter att ha tjänat som expert på folkrätt och chef för den internationella kärnvapeninspektionen i tolv år. Hundratusen underskrifter med krav på en ny konstitution har samlats.
Egypten är landet där alltings början och slut var synonymt med Nilens ebb och flod. När nilvattnet var som lägst passade bönderna på att så sina grödor. Livet grydde på nytt och överlevnaden säkrades. Efter skörden kom översvämningen och lade marken under vatten. Bonden blev arbetslös. Han hyllade sina gudar och tackade dem för skörden. Cirkeln hade slutits. Samhället var beroende av den rätta balansen mellan dessa två fenomen, ebb och flod. De var aldrig varandras motsatser utan snarare varandras komplement. Detta förkroppsligade de gamla egyptierna i Ma'at-konceptet. Ma'at symboliseras av gudinnan som upprätthåller världens ordning, samvetets ebb och flod som dikterar hur de synliga och de osynliga varelserna ska förhålla sig både gentemot varandra och sinsemellan. Begreppen har helleniserats, kristnats, islamiserats, sekulariserats och globaliserats, men kontentan är densamma. Ett samhälle utan Ma'at är en sjuk kropp. Och Egypten, liksom världen i stort, har varit utan Ma'at i många århundraden, för att inte säga årtusenden.

Ovanför tobakskiosken, på gatan där jag bor i Kairo, hänger en tvåsidig affisch med en bild av presidenten på ena sidan och en bild av hans son på den andra. Ovanför båda bilderna står samma koranvers att läsa. Den lyder "Wa in yansurakum allah fa la ghalib lakum", vilket betyder ungefär "Ingen kan besegra er när Gud står på er sida". Samma slogan har använts i tusentals år av grekiska, romerska, bysantinska, arabiska, persiska, turkiska och europeiska härskare för att stävja revoltandan bland undersåtarna.

På åtta- och niohundratalen utvecklades en filosofisk skola i Bagdad som förespråkade människans fria vilja. De kallade sig al-M'utazila och fick av en eller annan anledning stöd av ett antal kalifer innan de förintades när riket började utsättas för angrepp både öster- och västerifrån. Deras filosofi överlevde dem dock. Å andra sidan förespråkade deras motståndare just den koranvers som citeras ovan. Människan kan bara agera med Guds vilja, Koranen är ofött och evigt och härskarna härskar av Guds nåde. Det är olagligt att revoltera mot dem även om de är orättvisa och ogudaktiga. En tolkningsfråga som än idag inte är avgjord och floder av blod har sedan dess vattnat detta tankens ödeland.

Mitt i detta kompakta mörker sitter man under solen och njuter av varje ögonblick. Egypten är ett land där ordet "mirakel" har blivit gestaltat många gånger om genom historien. Pyramiderna är ett och Nilens översvämningar var tills nyligen (det miraklet är stendött nu) ett, egyptierns tålamod, uthållighet och humor var också ett trehövdat mirakel. (Dock har humorn slitits något och tålamodet satts på prov.) Mitt i detta kompakta mörker som varat lika länge som undantagslagarna, i ett land där bara 40-åringar har något barndomsminne av senaste maktskiftet, tränger en skarp ljusstråle fram och lyser över det trötta folket som tusen solar. En son av Egypten återvänder hem och möts av tusentals entusiaster på flygplatsen utan att hindras av säkerhetsstyrkorna. Ännu ett mirakel!

Folket ber honom kandidera till presidentposten i nästa val 2011. Han accepterar på villkor att konstitutionen skrivs om och att ingen president får sitta mer än två mandat. En gräsrotsrörelse tar form. En sida på facebook samlar hundratusen namnunderskrifter på en vecka. Över femhundra underskrifter i timmen haglar in. Mest unga förstås, men rörelsens ledarfigurer är professorer, akademiker, författare, jurister, domare, muslimer och kopter. Alla samlas runt landets son som återvänt efter att ha tjänat som expert på folkrätt och chef för den internationella kärnvapeninspektionen i tolv år, Mohamed ElBaradei.

Förändringen var så märkbar och elektrifierande. Folk gick på gatan och diskuterade livligt Baradeis återkomst och konstitutionens framtid. "Baradei som president" står det på några plakat. "Han har bott utanför Egypten större delen av sitt liv och kan ingenting om landets problem", svarar de systemtrogna. "Jag är bara en symbol", säger Baradei själv, "och det är ovidkommande om jag väljs till president eller ej. Det viktigaste är att konstitutionen skrivs om och valens korrekthet garanteras av en självständig egyptisk domarkår." "Han kommer att ge muslimska brödraskapet makten", säger regeringstidningarna. "De får bilda parti som alla andra", svarar Baradei, "men de får inte överskrida konstitutionens föreskrifter eller de demokratiska spelreglerna."

Något stort händer med och i Egypten. En tillsynes okorrumperad man, en sann humanist (faktiskt andra generationens, för fadern kämpade också för demokratin under både Nasser och Sadat och fick lämna sin post som ordförande för advokatförbundet då), och orädd... En ny Gandhi kanske! Vem vet? Jag sökte efter Baradeis senaste återkomst och tumultet kring den i Egypten på samtliga våra svenska stora dags- och kvällstidningar. Bara SvD:s Bitte Hammargren föregick händelserna med en kort artikel på tidningens blogg. Baradei får enligt tidningen Al-Masry Al-Youm inte USA:s välsignelse. Han motsatte sig invasionen av Irak och höll sig opartisk under förhandlingarna med Iran. Folkrätt är hans domän, och det är många folkrättsförbrytare som redan börjat gadda sig samman i Egypten. Hans utsikter att vinna? Gud vet! Men vill ni veta mer om vad som händer i Egypten idag rekommenderar jag tidigare nämnda tidningen www.almasryalyoum.com med dess utmärkta engelska version.