 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av John Järvenpää
publicerad 11 nov 2007 kl. 00.08:
Modernity is overrated
Den moderna, linjära synen på utveckling, där traditionella dygder och social kontroll förkastas, är en viktig förklaring till massakern i Jokela.
Humanity is overrated. Så står det på Pekka-Eric Auvinens t-shirt på en av de bilder där han målmedveten och sammanbiten, med en pistol i handen, klargör sitt syfte. Hans massaker i sin skola i finska Jokela har rest frågan varför det hände och hur vi kan förstå. Bland de många svar som framkastats har Jörn Donner gett ett av de bästa (Expressens kultursida 091109).
Perspektivet är tillbakablickande. Donner beskriver hur skolsystemet såg ut på hans tid då gymnasiet indelades "i klasser, dock inte samhällsklasser". Trots de sociala skillnaderna var klassen "väl sammanhållen". De flesta hade gått i samma klass sedan lågstadiet och man hade samma klassföreståndare, som kände alla elever väl. Eleverna i sin tur hade ganska bra koll på varandra. Man visste ungefär vad kompisarna sysslade med på fritiden och vilka intressen de hade. "Den sociala kontrollen i vår lilla gemenskap fungerade i stort sett bra." Det enda som egentligen var en privatsak var sex, skriver Donner.
Något årtionde senare separerades låg- och högstadier och gymnasier från varandra. Följden blev att individen inte lärde känna sina kamrater på det djupgående sätt som tidigare varit fallet. Den sociala kontrollen och sammanhållningen minskade. Individen blev anonym.
Visserligen vill Donner "inte påstå" att den alienering han tar upp "direkt påverkat" det som hänt i Jokela eftersom även internet och mobiler, som inte var uppfunna på hans tid, också spelar roll. Olika faktorer samverkar alltså, enligt Donner, som höjer ett varningens finger för den hysteri som ofta uppstår efter tragedier som denna.
Hysteri är naturligtvis ingen lösning. Men Donner, liksom de flesta som berört Jokela, sätter fokus på samma sak, på tomheten, rotlösheten och identitetslösheten som präglade Pekka-Eric Auvinen - och de andra som utfört liknande vansinnesdåd. I ett vidare, sociologiskt perspektiv måste denna förklaring rimligtvis även gälla samhället på övergripande nivå. Det är inte en slump att alla dessa dåd inträffat i Västvärlden, där normupplösning och rotlöshet nått längst på vår planet.
Här saknar (alltför) många den känsla av sammanhang och meningsfullhet som är grundläggande för ett friskt liv. Denna känsla ryms i begreppet KASAM myntat av sociologen Aaron Antonovsky. Det handlar om att individen upplever att det som sker i och utanför henne är förutsägbart och begripligt, och att hon har resurser för att hantera livets utmaningar som ska vara värda att lägga sitt engagemang på. I sina studier fann Antonovsky bl a att delaktighet i ett kollektivt sammanhang, t ex etniskt eller religiöst, var en viktig hälsobefrämjande faktor.
I vår del av världen har den här sortens kollektivism suddats bort till förmån för extrem individualism, rotlöshet och normupplösning.
Inte minst syns denna upplösning i utbudet av de otaliga filmer och spel med sadistiska och grova våldinslag som sköljer över oss. Via den nya tekniken med mobiler och internet lägger ungdomar ut såväl sexuella som grova våldsutspel där man våldtar, misshandlar och dödar.. Det har blivit ett nöje bland många ungdomar, och vuxna, att titta på sådant material, och att spela spel där mord är kutym.
En av Expressens kvinnliga ledarskribenter - minns jag inte fel är det hon som i postmodernistisk anda anser att Big Brother Lindas läpp- eller bröstförstoring är en gärning i paritet med att skriva en bok - skrev häromåret att dylika spel inte påverkar barn och ungdomar negativt. Kanske har hon rätt i att det inte gäller normalt utvecklade barn. Emellertid tycks hon, och många anhängare av den moderna tekniken, inte begripa att personer med en genetisk predisposition för psykiska åkommor påverkas av allt våld de ser i olika medier. Dessa personer är antagligen inte fler idag än förr, ett 50-tal år sedan, men det mediala utbudet överstiger vida det som fanns då. Det får till följd att fler idag triggas av det våldsutbud som de ständigt utsätts för. En suddig, undanträngd tanke väcks till liv och blir till en konkret handling.
Media går inte att göra något åt utan att kraftigt inskränka tryck- och yttrandefriheten. Däremot kan andra åtgärder vidtas. Med politikens hjälp kan man återupprätta känslan av sammanhang och gemenskap. Det kan handla om skoluniformer samt att åter ge läraren och vuxenvärlden rätten att vara givna auktoriteter. Och inte minst, att värna traditionella dygder och principer. Emellertid är det moderna synsättet på utveckling linjär, där det tillbakablickande betraktas som gammalmodigt, fult och reaktionärt. Därför är det föga troligt att detta kommer att ske. Dessutom har den råa, otyglade kapitalismen inte behov av abstrakta principer eftersom man inte kan göra pengar på det.
Fler vansinnesdåd lär följa.
Ty modernity is overrated.
John Järvenpää, reaktion.nu
|
