Artikel av Angus Liddell publicerad 7 nov 2011 kl. 11.23:


Foto: Daniel Ohlsson/TV4

Moa! Moa! Moa!

"Denna vecka har jag verkligen blivit berörd av dessa unga fantastiska talanger."
Ja, så otroligt det kan bli, när en tävling som verkar avgjord från början, och som sedan helt vänder och lämnar en så oviss om vem som kan ta den åtråvärda förstaplatsen. Detta är i sanning idoler av högsta kvalitet. Om förra veckan var fantastisk och mäktig trots att vi blev av med Linni, så var denna vecka ännu mer fylld med stjärnor och otroliga prestationer. Jag sitter matt i soffan efter att Moa har träffat gråtsträngen i min hals. Gud vad hon är bra.

Moa - When I held ya - Moa. Ja, fler rysningar under samma låt har jag ej varit med om. Detta var fantastiskt, och ännu roligare då man ser på Moa att hon är lycklig över mottagandet från publik och stående domare. Detta är som jag sagt tidigare en färdig artist och kommer hon ut i parkerna och spelar i sommar så tar jag mig till Malmö och lyssnar. Helt otroligt.

Robin Stjernberg - Who are you - Jessie J. En helt otrolig låt som jag lyssnat till en hel del. Den är ganska prövande för rösten då sångaren måste ha mycket att ge, och i detta fall har Robin precis vad som behövs. Alla är väl överens om att Robin har en otrolig stämma. Det tråkiga är att Alexander Bard vid detta tillfälle hamnat på musik som är på en nivå där han inte är kompetent att bedöma, och istället uttalar sig om Robins t-shirt. Fattigt och olustigt samt väldigt oproffsigt. Ibland är det bättre att inte säga något alls om man inte förstår.

Amanda Persson - Keep on walking - Salem el Fakir. En artist jag aldrig blivit berörd av alls, men i detta fallet gör Amanda en helt ny låt som verkligen berör. Rysningar plus moms. Denna tjej kommer med all sannolikhet att gå otroligt långt. Varje vecka levererar hon som ett proffs och det förundrar mig att hon står kvar bland de sista gång på gång, vilken sångfågel. Måtte hon hänga kvar till slutet. Fast, det tycker jag nog om alla vi detta tillfället, alla är jättebra.

André Zuniga - Here I Come/Från Och Med Du. Ja, om än jättebra så intet nytt, detta visste vi att han kunde och återigen så levererar Andre. Denna gång kunde man med lätthet höra hur väl Andre handskas med gitarren. Tjejerna skriker så fort han uppträder och det är väl ett klart idoltecken men, som sagt, intet nytt.

Amanda Fondell - My man - Miss Li. Ja här förbleknar Miss Li till det nästan osynliga när våran egen Amanda kommer ut och presterar med sitt persikofärgade nagellack och likvärdiga ögonskugga, en sångprestation som lämnar mig otroligt berörd samt lycklig över att Amanda även här lagt in sin fantastiska småstegsparad som jag bara älskar. Man får inte ta fel på "blyg" och "mild". Mild är Amanda så till den grad att det blir "blygt" för oss, men vad tusan är det som händer när hon kommer upp på scen? Därom tvistar de lärde, men vad det än är så låt det fortsätta för alltid. Jag älskar alla hennes framträdanden, absolut.

Molly Pettersson Hammar - White light moment - Tove Styrke. Att Molly gått från klarhet till klarhet har väl ingen missat, men är man i en tävling så har man inte råd att göra ett så här stort fel. Låten totalförstördes och damens unga ålder är väl det enda skälet jag kan hitta för att hon inte varit självkritisk nog att ta en annan låt, vad som helst. För det här trodde jag skulle få henne att bli utröstad, detta var inte alls i klass med resten av programmet. Men jag tror för min del att hon har många röstare med sig i bagaget från tidigare veckor och det har nog räddat kvar henne. Var på din vakt Molly, detta är en tävling.

Olle Hammar - Feeling Good, en sång skriven av Anthony Newley och Leslie Bricusse för musikalen The Roar of the Greasepaint-the Smell of the Crowd. Detta pasar Olle som hand i handske och framförandet är mycket bra. Om det fanns rättvisa i världen, Olle, så borde du varit kvar och någon annan åkt hem, om vi bara ser till dagens prestationer. Men som sagt, ni har alla lite bagage med er från tidigare performances och detta gör sig känt här. Leta inte efter rättvisa, det leder bara till ett evinnerligt sökande utan slut, utan ge dig omedelbart av till England eller USA och fortsätt din karriär, och sluta inte att utvecklas, du är mycket duktig.

Denna vecka har jag verkligen blivit berörd av dessa unga fantastiska talanger. Jag kastas mellan känslorna, och då jag tidigare haft två favoriter vid namn Moa och Linni, så är jag otroligt glad att den kvarvarande får upprättelse och berör så till den milda grad att hon spelat på min gråtsträng. Jag hade en känsla att Pär var ganska berörd efter uppträdandet också, jag tror inte någon lämnades oberörd. Tack Moa för en otrolig avslutning på veckan, och vi ses på fredag igen.