Därför får vi också en hel del sol. Fyra till sex veckor åt gången vintertid. Utöver detta vågar vi gå ut efter mörkrets inbrott, någonting vi inte dristat oss till på flera år i detta vårt hemland.
I dagarna är det stor debatt här i Skåne. Busschaufförer vägrar köra kvällsturer och passagerare åker inte på grund av buslivet ombord. Varför är vi då tryggare i ett annat land? Vi hör inte om våldtäkter, överfall och rån i samma utsträckning som här.
Vid ett samtal i Svenska kyrkans lokal framkom det från några långtidsboende på ön att straffen är så hårda att de avskräcker från grova brott. Sant eller falskt? Vi vet bara att vi i lugn och ro kan njuta vår kvällspromenad med där till hörande besök på någon lokal med musik. Ofta blir det en show. På dagarna rymmer vi fältet så städerskan kan jobba ostört. Poolen, stranden, marknader och bussutflykter gör att tiden går fort.
Om jag kan klara av det, skall jag besöka ett internetcafé och sända en hälsning. Min iMac och PC är skillnad som natt och dag. Vi får se. Kontakt med Sverige? Bara 10 minuter varje vardag genom norsk radio. 9.30 varje förmiddag.
Många frågar om vad vi läser? Det är ett kapitel för sig själv. Ingen av oss har syn kvar till vanlig läsning. Därför har bibliotekstjänst läst in de flesta böcker på band. Tack vare våra underbara välutbildade bibliotekarier får vi hjälp. Har de inte kasettböckerna hemma skaffas de från annat bibliotek. Det kallas fjärrlån. Allt sker över nätet.
Vi läser (hör) just nu en serie böcker som alla borde läsa. Upton Sinclaire (1879 - 1969) låter oss i nio romaner följa Lanny Budd på hans skilda uppdrag för olika amerikanska administrationer. Från första världskrigets början till slutet av det andra. Del ett, "De sådde vind" är nästan klar. Varje del tar mellan 30 - 35 timmar att lyssna av. Därför är ju bara en bok med.
Utdrag ur aktuell handling: Under tjugotalet reser Lanny Budd mycket i Tyskland och Italien. Här beskrivs mycket detaljerat och spännande om Benito Mussolinis uppgång. Hur han relegerades från olika skolor efter att ha knivskurit några klasskamrater. Blev sedan il Duce och grundade fascismen. Hans anhängare bar svarta skjortor och hade upptåg för sig, i stil med stenkastningen i Göteborg. Det gick kalla kårar utmed ryggen då den utmärkte uppläsaren Tore Bengtsson med inlevelse återgav texten.
Senare kom bildandet av nationalsocialism i Tyskland, som senare förkortades till nazism. Deras försök till revolution slogs ner och Hitler samt några till fick fängelse. Nu blev det tid att skriva Mein Kampf. Hur fortsättningen blev vet alla - tror jag. En observation var att partiet bytte färg på sina skjortor till bruna, med hakkors.
Jag längtar till Cindia köpcentrum. Här finns en restaurang som vi varmt rekommenderar. Tar alltid vänner med dit. Don José är namnet. Servitörer och kockar känner igen oss. Därför känns det extra välkommet. Så fort man satt sig kommer vitt småvarmt bröd, som doppas i vitlöksdressing. Matsedeln är en kvadratmeter - olika komponerade dinéer. Alla runt en femtiolapp. Ofta blir det "a la Carro", lagat vid bordet. Avslutas alltid med att tre flaskor sätts på bordet: likörer, cognac - fruktsmak på någon. Alla spanska. Ingen ransonering. Det är vitaminer säger personalen. Ofta blir det prat då vi lärt oss att känna igen bordsgrannen.
Flera andra matställen tycker vi om, men bäst är en promenad upp till San Fernando. Inköp i "infödingarnas" egna affärer. Oj vilka läckerheter det blir med hem till våningen.
Om junioren är med rinner snålvattnet redan i taxin. Tre veckor skall han, tillsammans med svärdottern ha semester på ön. Jul och nyår. Oh la, la. Då blir det delikatesser vill jag lova.
Lennart Ekman, Småplitare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anna-Carin Collin