KROPP & SJÄL
Artikel av Leif-Arne Undvall publicerad 16 maj 2010 kl. 06.00:

Mina händer

"Mina händer är en perifer del av min kropp som sitter längst från mitt medvetande och mitt beslutscentrum, ändå är det genom mina händer som mina tankar och idéer omsätts i handling, det är genom dem min omvärld blir konkret för mitt medvetande."
Jag har två händer, den ena sitter på min vänstra arm den andra på min högra

På handen sitter det fem fingrar, de är böjliga i tre leder. En av fingrarna är motsatt de fyra andra och sitter lite längre ned på handen. Just den omständigheten gör handen mycket användbar, den kan gripa och hålla i olika objekt. Längst ut på varje finger är huden väldigt känslig, genom att röra vid olika objekt kan handen ge information om objektets beskaffenhet.

Genom övning kan händerna förmås göra så många fantastiska saker

Mina händer ger mig möjlighet till så mycket:

De kan sluta sig runt en gitarrhals och åstadkomma musik.

De han smeka en annan människas hud.

De kan knyta mina skosnören.

De kan fatta kalligrafipenseln och trycka den omväxlande hårt mot pappret, rulla penselskaftet och åstadkomma vackra kinesiska skrivtecken.

På den ena, den vänstra handens finger, det som sitter omedelbart till vänster om handens längsta finger, kan jag sätta en ring av guld som tecken på att jag lovat älska en kvinna livet ut.

De kan förnimma den allra lättaste beröring mot en annan människas hud och därmed ge mig signaler av såväl ro som vällust.

Mina händer kan känna det fjäderlätta hugget från en öring via fluglinan och göra ett mottryck som fäster öringen vid kroken.

De kan gräva i myllan och plantera ett äppelträd.

De kan bryta, misshandla och slå.

Mina händer är en perifer del av min kropp som sitter längst från mitt medvetande och mitt beslutscentrum, ändå är det genom mina händer som mina tankar och idéer omsätts i handling, det är genom dem min omvärld blir konkret för mitt medvetande.

Jag gillar mina händer.