KROPP & SJÄL
Artikel av Lennart Karlsson publicerad 19 nov 2009 kl. 08.49:

Mina ättlingar ska vifta med "Lennarts lilla röda"

Alla vill vi ju leva så länge som möjligt och helst få ett evigt liv. Men det är lättare sagt än gjort.
För 2000 år sen dök det uppe en herre vid namn Jesus Josefsson. Och han fick patent på en idé som sedermera kallades för kristendom. Det fina i den kråksången var att alla fick ett evigt liv. Kruxet var att det bara fanns två alternativ. Antingen hamnade man i Paradiset eller också nere i Helvetet. Och det skapar förstås en oerhörd ångest. Man vaknar varje morgon och undrar hur framtiden ska bli. Och det är inte heller helt klart vilket som är det bästa alternativet. Hamnar man i Paradiset och inte får ärtsoppa och pannkaka varje torsdag så känns livet ganska meningslöst. Å andra sidan är det inte så lustigt i Helvetet heller. Miljöproblemen lär vara så stora att till och med Andreas Carlgren skulle protestera. Och jag kan tydligt föreställa mig hur mina barnbarn kommer till sin morsa och är bekymrade. "Vi är verkligen oroliga för Moffa. Ja, vi vet att han är livstidsdömd till att sitta i en gryta med kokande svavel. Det måste vara oerhört jobbigt och en besvärlig sits. Vi måste på något sätt få ut honom därifrån. Det kan väl inte vara svårare än att göra ett inbrytningsförsök på Kumlaanstalten och få ut en livstidsdömd bankrånare?"

Jag är inte helt säker på att Josefssons idé har nån framtid. Att leva med ångest känns inget vidare. Därför har jag nu kommit på en bättre idé som jag ska försöka få patent på. Det var så att jag kom att tänka på min mormors mormor, Katarina Jacobsdotter. Hon dog för 140 år sen och är helt bortglömd. Ingen tänker på henne mer än jag. Så hon fick inget evigt liv. Men hade hon bara kommit på att skriva ett långt brev till mig, så skulle allt blivit annorlunda. " Hej Lennart! Hoppas att du och de dina har det bra. Själv mår jag finfint. I förra veckan firade jag min 85-årsdag och det var klackarna i taket på undantagsstugan. Mina barn var där och hela tjocka släkten. Jag har kommit på att jag nu ska berätta för dig om mitt långa och spännande liv..." Hade hon verkligen skrivit ett brev på 18 sidor så hade hon fått ett evigt liv och aldrig blivit bortglömd.

För att jag själv ska få ett evigt liv så har jag börjat skriva på nåt som jag ska kalla Lennarts lilla röda. Och det ska bli en lagom tjock bok och den har jag tänkt dela ut till alla mina ättlingar. Har jag tur så kan det bli rätt många. Så i framtiden så ska man kunna ta fram Lennarts lilla röda och vifta med den och gärna högläsa mina visdomsord. Det där skulle min anfader Olof som levde på 1500-talet tänkt på. Han skulle ha skrivit ner sina visdomsord. Han måtte ha fått otroligt många ättlingar. Och det skulle vara roligt att fått se Greta Garbo och Wallenbergarna vifta med Olofs lilla röda.

Nu är det ju att alla inte har några ättlingar. Men det är inget hinder för att få ett evigt liv. Jag vet inte hur många barn Jesus Josefsson hade. Officiellt hade han väl inga. Men han hade ju ett eget företag, en PR-byrå med tolv anställda. Och de jobbade mycket hårt för att han skulle få ett evigt liv och aldrig bli bortglömd. De gav också ut en tjock och svart vitbok som de kallade Josefssons Kalla Fakta. Där kan man läsa hur syndiga, skrupulösa och falska vi är. Ingen uppbygglig läsning precis. Den har jag slutat läsa. Jag föredrar en positivare litteratur, till exempel Lennarts lilla röda.