KROPP & SJÄL
Artikel av Pia Isaksson publicerad 3 apr 2012 kl. 06.00:


Foto: flickr/DonkeyHotey (BY CC 2.0)

Min tro kan ingen ta ifrån mig

Jag tar min tillflykt till de stora perspektiven, att acceptera att jag är för liten för att förändra världen.
Längs vägen mot min tro och övertygelse, ligger otaliga böcker, sorger och bedrövelser och erfarenheter, som gjort att jag måste ta skeden i vacker hand. Mina frågor har på olika sätt fått svar allt eftersom. En osynlig hand kan det tyckas, har ibland pekat ut den riktning jag kan gå. Genom olika aha-upplevelser, har jag kommit en bit på vägen.

Jag har sökt mig till kloka ord, både i citat och i böcker. Jag har hittat mycket läsvärt. Jag har lärt mig mycket på vägen. Jag har sökt sanningen. Finns det en sanning? För mig finns den! En sanning för mig är, att vi alla behöver kärlek. Jag önskar att jag tänkt på det tidigare i mitt liv, men jag hade inte hunnit så långt i min utveckling då, fast jag alltid har haft medkänsla, även om jag inte kunde visa den så tydligt. Nu, när jag vet sanningen om kärleken, kan jag inte heller alltid visa den så tydligt. Människors motstånd och misstänksamhet lägger hinder i vägen.

I grunden är jag en osäker människa. Men jag är säker på, att jag tillhör livet och att livet är vårt. Jag är säker på att jag är älskad. Varför? Jo, genom skrifter och kloka ord, har jag lärt mig, att kärleken är störst och i den finns du och jag. Vi som lever i denna världen måste tro på någonting, för att orka med livet. Har vi ingen tro, ligger vi som ett skepp på stormande vatten. Har vi ingen tillit dör vi bort. Tilliten kan vara till oss själva, till vårt inre rum, där vi samlat det som är värdefullt för oss.

Vi är alla svaga utan varandra, men även utan varandra, måste vi fortsätta leva. Även i ovänskap, måste vi fortsätta leva. Var söker vi tröst? Jag söker trösten i min tro, att allt hör samman. I förklaringen till hur det ser ut i världen. I det självklara svaret på alla frågor - kärlek till den skapelse vi lever i, på gott och ont. I accepterandet av gott och ont - två komponenter i vår värld och vårt universum.

Om vi inte trodde på det goda, hur skulle vi då orka leva? Om vi inte tog vara på de korn av kärlek vi ser runt omkring oss, hur skulle vi då kunna bygga en tillvaro? Vad skulle vi bygga tillvaron på? Om vi inte hade en tilltro till allt det underbara vi ibland fått vara med om, hur skulle vi då orka leva vidare?

Livet är en kamp, men det är kanske när vi slutar kämpa emot, som den stora lättnaden kommer? Vi är för små att styra. Jag tar min tillflykt till livet självt, till det som är meningsfullt för mig, för att jag ska orka vidare. Jag tar min tillflykt till de stora perspektiven, att acceptera att jag är för liten att förändra världen. Den allt överskuggande kraft som vi är inneslutna i, tyr jag mig till, och accepterar att världen ser ut som den gör.

Om vi människor inte böjer oss för kärleken i vårt hjärta, kan vi aldrig nå de stora målen - som fred på jorden.