Fredag den 10 februari 2012 Ny användare | Logga in  
Sourze - alla har något att berätta

Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!

POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Johan Ruborg publicerad 25 aug 2007 kl. 10.30:

Min generations förfall

Jag ska nu gratis och utan att köra fingrarna i halsen spy lite galla.
Det händer under en spontan konversation på krogen. Jag frågar den unga, gudomligt stereotypt vackra blondinen som jag sitter och pratar med vad hon tycker om den tragikomiska demokratiseringen i Irak (delvis för att tråka ut henne så hon lämnar mig och min vodka i fred). Då frågar hon om jag är en sådan där "världsintresserad" tråkmåns. Jag vet inte vad hon menar med "världsintresserad" riktigt mer än att jag då förstår hur lite hon intresserar sig för något annat än hur hennes nya läppglans ser ut i kväll. Jag svarar henne i skämtsam ton "Ja, jag vill ju vara medveten i varje fall, så jag kan söka skydd i god tid i fall någon maktpundare trycker på knappen." Då svarar hon så där typiskt "Silvstedttrendigt" "Åhhh, who cares anyway?!", och försvinner sedan upp på dansgolvet.

Där sitter jag som vid en vägkant med min vodka och tittar på min egen generations masspsykos. Som ett gäng drogade rallyförare kör dom förbi ovetande om stupet längre fram, medan världen runt om kring raserar i krig, korruption, svält, våld, perversion, miljöförstörelse och religiös fanatism. Och i krogvärlden knullar man och slår halvt ihjäl varandra på löpande band. Ibland för inte mer än en färgsprakande drink i baren, ett snedsteg i krogkön, ett för otydligt NEJ eller för bara en gnutta prestige. Jag står vid vägkanten, oförstående, och stirrar på denna "Moodyssonistiska" cirkus medans jag försöker hålla mig från att skratta, gråta och kasta upp samtidigt. All denna materialistiska, mentalmasturberande, själsdödande sörja till infektion som sprider sig igenom min generation. Är det bara jag som tappar greppet, åldrats i förtid eller är det ett äkta revolutionerande förfall jag beskådar?

Sedan kommer vi till min generations kulturvärld som har fått en allvarlig form av cancer i Sverige. Finrummen med akademiker, överkomplexa konstnärer, självupptagna författare, reliker till kompositörer eller skådespelare som sitter och tjatar om Ingemar Bergman så det fradgas i käften på dom är redan i rivningsstadiet. Nej, i finrummen luktar det redan död. Jag pratar istället om just min infekterade generation som vänder baken till och säljer till högsta bud. Ett enda stort överflöd av idolgossar och metrosexuella caffé latte poeter. Musikindustrin har bokstavligen blivit en industri där det produceras och konsumeras plastig, ytlig och moderniserad popporr som man konstodlat fram med hjälp av girigt skivbolagsfolk. Det har blivit som livsmedel, som... Bullens pilsner korv. Någon ny Max Von Sydow, Stellan Skarsgård, Ulf Lundell eller Thåstöm ser jag inte heller skymten av bland de unga, snoriga nya stjärnskott till skådespelare och artister som minglar runt på Stureplan och skryter, spiller och spyr.

Är jag smaklös och kulturellt konservativ eller har det kört fast för pojkarna och flickorna där ute? Var finns den konstnärliga individens självhävdande originalitet? Tittar man bara på gator och torg så ser man hur ungdomen desperat strävar efter acceptans, anonymitet och att bara få vara en del i den jämngråa massan. Samma kläder, samma skor, samma frisyrer, samma fåniga flin och samma naiva, självupptagna "Live Big ideologi". Jag känner mig utanför och lite äcklad av min egen, svenska och prostituerande generation som stryker medhårs i alla lägen. Samtidigt är det omöjligt att desertera. Jag är en del av det, jag lever det och har kanske en lika stor skuld till det förfall som jag själv äcklas av. Men det handlar inte om någon slags bitter avundsjuka om någon vill få det till det nu. För när jag sedan på söndag med lyxig bakis går ner för Larmgatan i Kalmar och känner hur sensommaren kvävs till ett lugn av semesterslut, baksmällor, svalare vindar och utan alla unga gaphalsar med pappas pengar i fickan som stökar runt på gatorna, då känner jag en enda stor likgiltighet inför allt. Jag stoppar bara huvudet i sanden och gör som dom, låtsas och "Live Big". Baksmällan släpper dock inte för det.



Bookmark and Share

Johan Ruborg,


Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook









SENAST IN

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/zzellers (BY CC 2.0)

Skolproblemen behöver kreativa lösningar
Att vara lärare är ett oerhört stort och viktigt jobb. Varför inte göra det lite roligare och mer spännande - samt vinstgivande - för alla parter?

 Angus Liddell

POLITIK & SAMHÄLLE
"De äldre har inte varit i närheten av dagens ungas matvanor."
Foto: flickr/stevendepolo (BY CC 2.0)

Kommer vi ens att bli 75 år, Reinfeldt?
Det finns förvisso inget skäl att införa något förbud mot att jobba tills man är 75 för den som vill, men Reinfeldt borde fundera över hur vi ska få folk att ens bli så gamla i framtiden.

 Tobias Jeppsson

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/Mikael Miettinen (BY CC 2.0)

Efter oss syndafloden
På sextiotalet trodde man fortfarande att en förändring var möjlig, att samhället kunde förändras, att negativa tendenser kunde bekämpas. Men man förlorade kampen.

 Jan Wiberg

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/ff137 (BY CC 2.0)

Vem har inte kastat en snöboll på skolgården?
I den nya skolan är de mer än fyra gånger så många - 26 stycken - i klassen. Min son förväntas passa in likt en pusselbit, men gör det inte alls.

 Anitha Östlund

POLITIK & SAMHÄLLE

Foto: flickr/woodleywonderworks (BY CC 2.0)

Vi har det så bra men vi har det så jobbigt
Hemmets lugna och trygga famn finns inte mer. Den har inte funnits på årtionden.

 Pia Isaksson

Nyhetskommentator Angela Larsson


Foto: flickr/David Boyle (BY CC 2.0)

Jobba till 75 år: Reinfeldt - de äldre behöver bättre omsorg, inte mer jobb
Var inte poängen med att slita och jobba till 65 att man skulle ha ett par år på sig att unna sig allt det där underbara som man inte haft tid eller pengar till - innan man blir dement?

 Angela Larsson

POLITIK & SAMHÄLLE
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar."
Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)

Vapenexporten måste avskaffas
Sverige ligger på femte plats när det gäller att exportera vapen till fattiga länder. De vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar.

 Göran Ording

flera



OM DENNA ARTIKEL:
Om skribenten
Johan Ruborg

Publicerad:
25 aug 2007 kl. 10.30

Skriv ut artikel


1493 Läsare:


Dela:
Bookmark and Share
Betyg: 3,3 / 47 röster

BETYGSÄTT ARTIKEL:
Toppbetyg!
Riktigt bra
Lagom bra
Ganska kass
Riktigt dålig
FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:
Jultomten har fått nog!
Tage Nörgaard

Muslimer är inte det största hotet mot Sverige
Enida Sljivo

Bestäm dig Maria Wetterstrand!
Michael Karnerfors

Kontaktproblem på hög nivå
Anna-Karin Engström

Vart fan tog gud vägen?
Tage Nörgaard

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:
Jag har mycket gemensamt med muslimska tjejer
Linda Rosing

Vi måste uppdatera den svenska självbilden
Jytte Guteland

Jag avslöjade fusk på socialen och fick sparken
Jan B H Brunnegård

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:
Skolproblemen behöver kreativa lösningar
Angus Liddell

Kommer vi ens att bli 75 år, Reinfeldt?
Tobias Jeppsson

Efter oss syndafloden
Jan Wiberg

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:
Gruppvåldtäkten i Saudi: Barbarernas lagar
Johan Ruborg

Bland stäppvargar och dårar
Johan Ruborg

Något med döden att göra
Johan Ruborg






Avancerad sök...
Jobbsök

Sök enkelt bland tiotusentals
jobbannonser hos Workey:


VAD

titel, nyckelord el. företag

VAR





Upplevelsepresent.se