Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Björn Lundberg
publicerad 27 jun 2009 kl. 16.49:
Miljöministern kastar sten i glashus
I samband med MP:s kongress för att utforma partiets framtida politik, hävdade Miljöminister Andreas Carlgren att "Miljöpartiets politik är bara snicksnack", Expressens nätbilaga den 15 maj 2009.
Frågan är dock om det inte är miljöministern själv som står för snicksnacket. Han har personligen ansvarat för att ge tillstånd till att låta bebygga strandskyddad mark i unik natur- och kulturmiljö, centralt i Stockholmsområdet på Lidingö.
I artikeln hävdar Carlgren att "I Miljöpartiets Sverige fortsatte strandskyddet att urholkas. Innerskärgårdarna exploaterades oavbrutet, samtidigt som en fyrkantig tillämpning lade en död hand över utvecklingen i glesare delar av landet. Nu gör alliansen om strandskyddet. Från 1 juli skärps det i redan utbyggda områden och anpassas till lokala förutsättningar i områden med många och långa stränder.".
Dagens lag om strandskydd är en av Sveriges hårdaste lagar. Den innebär att man inte får bygga inom 100 meter från strandlinjen. Syftet är dels att ge allmänheten tillträde till stränderna, dels att skydda växt- och djurarter - en tredjedel av alla hotade eller missgynnade växt- och djurarter är knutna till strandmiljöerna.
Det krävs särskilda skäl för att få dispens från lagen om strandskydd. Redan idag har Länsstyrelsen delegerat ansvaret för dispensrätt till en del kommuner. Varje år ges cirka 5 000 nya dispenser från strandskyddet runt om i landet. När Naturvårdsverket år 2002 granskade dispenserna visade det sig att omkring 70 procent (cirka 3 500 per år) av kommunernas beslut var olagliga eller så dåligt motiverade att det inte gick att bedöma om dispenserna var lagliga.
Vad miljöministern i artikeln undviker att informera om, är att den nya lagen om strandskydd medger att Sveriges kommuner från och med den 1 juli i år själva får besluta om dispenser, även kommuner som visat sig inte kunna hantera det ansvaret. Av en artikel publicerad i DN.se den 29 april 2004 framgår dessutom, att det är allmänt känt hos bland annat Länsstyrelsen, som ska utöva tillsyn över strandskyddslagen, att dispensgivningen är beroende av den politiska viljan i kommunen. "Borgerliga kommuner är generellt mer liberala än socialdemokratiska", säger Länsstyrelsens Carl-Gustaf Hagander i artikeln.
Detta stämmer väl överens med verkligheten på Lidingö. I en artikel i Lidingö Tidning, publicerad den 29 december 2006, hävdar Lidingös kommunalråd Paul Lindquist (m) att "det är fullt rimligt att få bygga ett bostadshus på den egna villatomten".
Artikeln hade kommit till som ett genmäle på en artikel i vilken Lidingö Stad kritiseras för utformningen av en detaljplan i ett unikt natur- och kulturområde längs Tyktorpsvägen vid Lilla Värtans strand. De boende hävdade att detaljplanen strider mot lagen om strandskydd, eftersom planen tillåter att en 6 kvm olovligen uppförd bod får ersättas med ett 135 kvm stort och 7 m högt bostadshus. Dessutom menade de boende att Lidingö Stad inte behandlar sina invånare likställigt, eftersom ingen annan än en före detta kommunalpolitiker, Esbjörn Bruske (m), fått lov att bebygga strandskyddad mark, vare sig inom detaljplaneområdet eller längs övriga delar av Tyktorpsvägen. Trots att såväl fastighetsägare inom detaljplaneområdet och närboende har överklagat detaljplanen, så har ingen av de granskande instanserna prövat detaljplanen utifrån lagen om strandskydd.
Miljöminister Andreas Carlgren satte den 18 december 2008, sin signatur på Miljödepartementets dom, i vilken departementet, av outgrundlig anledning, endast hade granskat ärendet utifrån plan- och bygglagen. I ett brev till de klagande menade han dock att regeringen skulle kunna pröva ärendet med utgångspunkt från lagen om strandskydd. Men, när beslutet från Regeringsrätten kom, visade det sig att inte heller denna hade prövat ärendet utifrån lagen om strandskydd, I ett brev till de klagande, hävdar Regeringsrättens kanslichef, att eftersom Miljödepartementet inte har prövat ärendet med utgångspunkt från strandskyddslagen, så kan inte heller Regeringsrätten göra det.
Nu har dock de klagande vänt sig direkt till Regeringsrättens chef, dels för att få besked om varför ingen av instanserna har prövat ärendet utifrån lagen om strandskydd och hur de nu ska gå vidare i ärendet, dels för att uppmana Regeringsrätten att använda ärendet i prejudicerande syfte.
Situationen är redan idag är allvarlig. Möjligheten till tillträde till stränderna är starkt begränsad i de tätbefolkade delarna av landet. Den nya lagen om strandskydd, som träder i kraft den 1 juli i år, innebär att Sveriges kommuner helt får ta över ansvaret och själva får besluta om dispens från strandskyddet. Risken är då dels att vissa kommuner, som till exempel Lidingö, medvetet väljer att gå emot lagen, dels att vissa kommuner inte orkar att försvara områden för naturvård och friluftsliv mot starka kommersiella exploateringsintressen. Det är fel att låta byggnadsnämndernas fritidspolitiker ta ett sådant ansvar.
Fakta om lagen om strandskydd: http;//www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-med-naturvard/skydd-och-skotsel-av-vardefull-natur/Kust-och-hav/Strandskydd/
Björn Lundberg, 4 års erfarenhet av att driva en strandskyddsfråga inom en detaljplan.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Lars Nilsson
