Det var ganska längesedan jag slutade titta på Melodifestivalen på TV. Egentligen har det inte intresserat mig särskilt sedan Svante Stockselius och några till kom på den briljanta idén att lägga upp tävlingen i flera delmoment, och så har det ju varit i många år nu. Tävlingen upptar plats i media under större delen av året. Det skrivs inför, medan den pågår, och även efteråt.
Å andra sidan intresserar jag mig för fenomen som "trollbinder" människor. Det kan handla om Melodifestivalen, fotbollsmatcher, dator och TV-spel, eller mobiltelefoner som människan lätt "förlorar sig" i.
Varför blir det så? Vad är det som gör att vi blir så engagerade i helt obetydliga saker, och allt mindre i verkligt betydelsefulla och viktiga händelser? Det gör mig ingenting att en orangefärgad Björn Ranelid står på löpen. Då har media i alla fall hjälpt honom i att stärka hans narcissistliknande personlighet, och han har hjälpt tidningarna att sälja lösnummer. Tjänster och gentjänster kan man kalla det för. Det gör heller ingenting att artisterna som medverkar i stort sett är desamma från år till år, och att de egentligen endast syns i just detta sammanhang. Jag vill inte ta ifrån dem det de andas och lever för. Här är jag dock mer tveksam till vem som utnyttjar vem. Av egen erfarenhet så vet jag att det inte är ovanligt att relationerna mellan de som skriver om, och de som medverkar i ett TV-program är allt annat än professionella. En av deltagarna i "mitt" program låg med en kvällstidningsreporter, och detta färgade både artiklar och löp till den deltagarens fördel på ett häpnadsväckande sätt.
Det som oroar mig är varför vi tycker det är okej med den höga ungdomsarbetslösheten, varför det är okej med vinstintressen inom vård och skola, och varför vi inte tycker någonting alls om att människor "faller mellan stolar" och hamnar i utanförskap och hemlöshet. Och varför är det okej att förstöra miljön? Det är så tyst! Varför pratas det så litet om samhällsproblemen? Varför engagerar vi oss inte i det här, istället för det ovidkommande?
Ibland hörs röster som säger "vi vill läsa glada nyheter i tidningen" eller "jag blir så deprimerad av att se på nyheterna". Då tänker jag att var och en har ett ansvar och måste hjälpa till att förbättra samhället så det finns glada nyheter att visa eller läsa om. Annars använder vi ju bara ytligheter som en drog, för att glömma bort allt det andra ett tag. Jag tycker om underhållning och musik, tro inget annat. Jag känner och älskar flera människor som sysselsätter sig med detta. Det är bra och det behövs! Men låt oss också engagera oss i samhällsdebatten, låt även artisteriet bli en röst i den debatten i större utsträckning, och Christer Björkman - kan du inte göra något annat ett tag?
Petra Pantzar, Bloggare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
