POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Torbjörn Sassersson publicerad 22 nov 2011 kl. 05.56:

Poliser på Union Street under WTO-mötet i Seattle 1999
Foto: flickr/big dog nerd (BY CC 2.0)

Media förvränger Occupy Wall Street 2011

Videon nedan beskriver själen i Occupy Wall Street-rörelsen. Bilden som massmedia främst förmedlar handlar om våldet, det som är kaotiskt, oplanerat och bestående av ligister som vill bråka.
The Beauty of Occupy Wall Street:



1999-2001 arbetade jag på Götgatan 36 i Stockholm. Den 18 september 1999 hade rörelsen Reclaim the Streets intagit korsningen Götgatan-Svartensgatan. Jag satte inne på kontoret på Jefferson Communication en lördag och blev varse om händelsen via radio. Av nyfikenhet klev jag ut på Götgatan och insåg att jag hamnat mitt i orkanens öga. T-korsningen var centrum för själva ockupationen. Rörelsen hade på gatan placerat ett bensinfat som det brann ur. Folk var fredliga och uppspelta, men det fanns även något annat, en rädsla. Jag började röra mig några meter mot Slussen för att observera.

Det visade sig att T-korsningen var omringad av polisstyrkor i alla tre riktningar. Samlingen tycktes ockupera korsningen, men den var lika mycket instängd av beväpnade poliser. De kunde inte ta sig iväg någonstans. Jag noterade särskilt början på Svartensgatan och en demonstrant med en cykel. Han stod mellan en mur av poliser en bit uppför Svartensgatan och folk från Reclaim the Streets nere i T-korsningen. Mannen betedde sig inte fientligt. I nästa sekund förändrades allt.

Mannen attackerades av poliser. Folksamlingen blev mycket upprörd och massan höjde sina röster. Polisen attackerade våldsamt den ensamme värnlöse mannen och i något läge, vad jag minns, kastade en demonstrant något mot polisen. I nästa skede var det dags att ta skydd. Stämningen förändrades radikalt till flykt-kamp för alla. Jag hade min kod till porten på Götgatan 36 i beredskap och valde reträtt. Jag minns hur en polisman i ett skede var på väg att gripa mig, men jag sa att jag bara var en webbkonsult.

"Polisens talesman Lars Richter hävdade att 'gruppen med flaskor och stenar gått till förenat angrepp mot polisen'. Ögonvittnen bland festdeltagarna samt åskådare har dock sagt att det hela inleddes med att en man försökt ta sig förbi polisens avspärrningar, och då blivit nerslagen av poliser. När demonstranter försökt hindra polisens misshandel hade kravallpolisen gått till fullskaligt angrepp mot gatufesten."

"Därför gick alltså polisen till attack mot den församlade festen, med batonger, sköldar, ridpiskor, hundar, hästar och till och med rena knytnävsslag. Ursinningslöst gick de till angrepp, och många festdeltagare blev nerslagna - eller utdragna ur massan, misshandlade, och slängda tillbaka in." Citat slut: Marcin de Kaminski.

När jag sedan läste om händelsen i media blev jag chockerad av hur vinklat händelsen beskrevs. Det enda som media var intresserade av var att beskriva demonstranterna som våldsbenägna. Jag minns även hur media skrev att polisen hade blivit attackerad och då försvarade sig. Men från mitt perspektiv var det annorlunda. Demonstranterna var instängda av en fientlig och beväpnad polis. Det var i själva verket polisen som initierade våldet och då betraktar jag instängningen av demonstranterna, attacken mot mannen med cykeln och den påföljande attacken mot hela samlingen av demonstranter som tre våldshandlingar.

Allt var som upplagt av polisen för att ge sken av den bild som media sedan förmedlade. Men bilden var falsk och Reclaim the Streets fick aldrig någon upprättelse eftersom de inte kunde kontrollera varken polisens informationsavdelning eller media.

Tio år efter attacken mot Reclaim the Streets-rörelsens ockupation på Götgatan, nu när sociala media fått en stark ställning som folkets eget kanalsystem för masskommunikation, finns bättre förutsättningar för att ge en mer rättvis bild av vad som händer.

Videon ovan representerar den egentliga kärnan och drivkraften i hela den internationella Occupy-rörelsen, i den europeiska kasta-ut-banken-rörelsen, i kasta-ut-diktatorn-rörelsen i Nordafrika/Mellanöstern, i den amerikanska Sanningsrörelsen (9/11 Truth Movement) samt i den Stockholmsbaserade Vaken-rörelsen. Här ser vi människor, oftast unga, men även många i medelåldern, som fått nog av ekonomiska orättvisor, banksystemet, arbetslöshet, vidgade klyftor mellan fattiga och rika och ett kontrollsamhälle, vilket inte verkar tjäna folket utan en centraliserad maktstruktur.

I själva verket är människorna som ockuperar och demonstrerar ofta mycket pålästa i en rad ämnen. De har ofta ett oegennyttigt helikopterperspektiv. De är politiskt upplysta och vill samhället väl, helt enkelt. Detta är den "speaking partner" som måste adresseras från och med nu. Projicerandet av en negativ skenbild på denna folkrörelse med olika namn måste upphöra. Den utåtriktade kraft som vi idag ser i världen är människor som reser sig och de vill ha positiva förändringar.