 |
RESOR
Artikel
av Dick Wase
publicerad 28 jun 2005 kl. 11.58:
Medeltidsveckan på Gotland som jag upplever den
Egentligen skulle jag vilja skriva en positiv text om Medeltidsveckan, uppmanandes alla att åka dit för att få en häftig upplevelse, men det är inte lätt.
Även om jag inte är gotlänning (min härstamning från några medeltida borgarfamiljer räknas nog inte - men jag är ju inte heller arab bara för att jag härstammar från profeten) så är jag dock Gotlandspatriot, forskare i gotländsk medeltid som jag är. Jag rekommenderar också gärna vem som helst att åka till Gotland på semester. Ön är verkligen häftig och annorlunda, och Visby är kontinentalt präglat - även om svenska lagar gör att det inte kan bli verkligt kontinentalt, som det var under medeltiden.
Detta med Medeltidsveckan är dock komplicerat. Själv gjorde jag mitt första program där 1986 och har under åren hunnit med massor - från temasånger, musikal och teater till manusförfattande och föreläsningar - innan jag inför förra årets vecka blev förklarad "persona non grata" av dåvarande projektledaren. (Problemet var, att jag ville hålla stadsvandringar och föreläsningar utan att gå igenom ett studieförbund - och så kanske det faktum, att jag under många år varit kritisk till hur ledningen för veckan skötts). Jag har alltså ett visst perspektiv på veckan. Rent allmänt kan man dock säga, att har du aldrig varit där och nöjer dig med "spektakel", så tveka inte. Åk dit och var med om en häftig upplevelse. Se tornerspelen utspelas likadant som de gjorts i 20 år, vandra på marknaden och shoppa i de svindyra stånden, upplev ambitiöst underhållande gycklarspel och teater (mindre ambitiös för den delen också) och tycker du att du vill ha en okomplicerad och sagobetonad "guidning" i Visby, välj turistföreningens "Rundvandring med överraskningar" och få en inlärd läxa rabblandes, samtidigt som du bjuds på flädersaft - i form av kärleksdryck - och andra fånigheter. Och, slutligen, se det uttjatade och oföränderliga Valdemarståget - med sagans alla ingredienser, inklusive inmurandet av jungfrun i tornet.
Är du mer seriöst intresserad av medeltidens Gotland, eller har varit där förut, är valet inte självklart. Medeltidsveckan har misslyckats med att förnya sig, den har flyttats från den medeltida stadsmiljön till det stora Gotlandsängets ohistoriska miljö och den har svårt att förmedla gotländsk medeltid. Vi som är sommarboende, eller fast boende, brukar resonera som så, att "det där har vi redan sett". Men visst finns det en del utbud ändå. Jag har gjort en subjektiv bedömning - som naturligtvis också är färgad av att jag är en framstående kännare av visbyensisk medeltid och allmän medeltidshistoriker - och jag ska botanisera lite i årets programs "seriösa" historiska del, med några tillika subjektiva funderingar.
Dick Harrison håller sedan några år tillbaka alltid allmänhistoriska föreläsningar (som inte rör Gotland), och så även i år. Nu om Birger Jarl och hur den tidigare utskällda medeltiden kunde bli så romantiserad och dyrkad. Det skulle kunna vara intressant att lyssna på, men tyvärr så kolliderar de bägge med min egen föreläsning om "Horor, bögar, pedofiler och präster" - om moral, sexualitet och onaturligheter i medeltidens samhälle (naturligtvis utanför veckans program, eftersom jag inte är önskvärd).
Så har vi vidare den kända TV-journalisten Maja Hagerman, visserligen motståndare till principen om "Ockhams rakkniv" (den enklaste förklaringen är i allmänhet den riktiga) men istället, liksom Jan Guillou, anhängare till den historieskrivning som lanserats av den s k "Västgötaskolan". D v s, att Sverige egentligen uppstod i Västergötland och att i landet före det bara fanns barbariskt efterblivna stammar, som inte klarade av att ha kontroll utanför sitt eget hägn. Hon ska berätta för oss vad Runstenar och bildstenar säger om övergången mellan medeltid och vikingatid på Gotland och om "konsten att uppfinna sina förfäder" (hur bilden av vikingen skapats). Den senare kan jag omöjligt gå på, då den kolliderar med mitt föredrag om "Det vikinga- och tidigmedeltida Visby", och den första vet jag inte om jag är intresserad av. Jag anser själv att Västgötaskolan består av en mängd stolligheter och tvivlar på, att man med en sådan utgångspunkt kan göra sansade bedömningar av gotländska run-och bildstenar. Men jag kan ju ha fel.
Så har vi naturligtvis också en föreläsning med genusperspektiv (jag menar, nån feministisk självaktning måste väl veckan ha), nämligen Eva Anderssons om "Klädedräkten och det enda könet". Klädedräkten är annars intressant och rolig, och jag kanske skulle våga gå på den - trots genusperspektivet. (Mina egna föreläsningar saknar genusperspektiv).
Ja, det var något om det allmänhistoriska, men vad finns då om Gotland? Ja, Fornsalen har inte något särskilt att komma med. Spillingskatten är visserligen stor, men det är inget märkvärdigt silver i den. Och deras stadsvandringar, vad kan de ge? Vem på museet har kompetens på Visbys medeltid? Såvitt jag vet - ingen. Men jag behöver ju inte gå heller, eftersom jag håller de bästa stadsvandringarna själv ("Människornas Visby" - välkomna att gå den). I programmet skulle jag däremot avgjort välja Landsarkivets utställning om "Bonderepubliken och Novgorodhandeln", särskilt som jag är nyfiken på hur min egen forskning avsatt spår i densamma (jag har bl a "avrättat" de patriotiskt omhuldade "farmansbönderna"). Vidare Waldemar Falcks föreläsning om "Gotländsk sjöfart under medeltiden" och landsantikvarien Tryggve Siltbergs om "Bonderepubliken" - även om Tryggve och jag inte alltid är överens om bilden av gotländsk medeltid.
Sen kan ju alltid ni som inte gillar det jag skriver komma och se mig få stryk under första och andra söndagens marknad. Då får jag på pälsen ordentligt i de realistiska tablåer ur dagligt medeltida liv som vi i teatergruppen WATS framför på gräsmattor och gångvägar.
|
Stina Lyngmark
Moldavien är ett av Europas minsta länder och tyvärr också ett av de fattigaste.
Patrick Gallagher