Efter två år i politiken har jag sett ett Sverige som jag inte känt till sedan tidigare trots över 20 år här. Som t ex att det är tjänstemän som styr och ställer och inte vi politiker - vi tar bara ansvaret och försvarar systemet utåt. Tänk om man vetat det som journalist! Inom EU-parlamentet sätter sig politiker in i sina ämnen och gör sina egna utredningar och underlag, som de sedan presenterar. Är inte det egentligen ett bättre sätt att föra politik?
Det andra jag sett handlar om 40-talister. Både inom kommuner och landsting kämpar de oavsett politisk färg för att rädda sina egna pensioner och den framtida äldreomsorgen. Skolor kan man bygga på krita, barnen får då själva betala lånen i framtiden. Men hur var det kära politiker - betalade ni era skolor själva? Nej, just det - det var ju era föräldrar.
Varför blev jag liberal? Jo, det handlar mycket om mitt modersmål finska. Jag är trött på att man inte själv kan sköta egna angelägenheter när det gäller sjukvård för gamla eller dagis på finska - ett EU-språk och ett minoritetsspråk i Sverige sedan år 2000. Jag är trött på att staten säger sig stödja finskan (och samiskan) och samtidigt diskriminerar oss så att Europeiska rådet och FN:s organ för ursprungsbefolkning har reagerat. (Se bl a www.eurolang.net). Visste du att en same aldrig har vunnit i rätten mot staten i Sverige? Rättvisan har en konstig statistik. Jag är helt enkelt trött på att vara en av "våra invandrare" (vilka är vi? sossar?) Jag vill stå på egna myndiga ben och uppfostra flerspråkiga EU-medborgare.
Jag är även en kritiker av hur man behandlar ensamstående mammor - under socialdemokratin och vänstertiden har de fått det sämst i Sverige och igger även illa till i en EU-jämförelse. Enligt avhandlingen "Självständigt beroende" från sociologen vid Göteborgs universitet fanns det 26 olika bidragsprogram i Göteborg där mammorna ofta bollades mellan olika huvudmän - och vanligt är det att man hamnar i en knipa när övergången från ett program till ett annat inte fungerar p.g.a. att tjänstemännen slarvar. För mamman kan det innebära betalningsanmärkningar. Jag vill skapa en debatt och olika strukturer där vi kan börja hjälpa ensamstående mammor och deras barn i Sverige. Varför inte göra ett system där man kan ge bort leksaker, kläder och annat från en morsa till en annan; mom-to-mom. Morkraft! (Låt oss inte ge pengar, för då sänker bara socialen bidragsnivån).
Om man hjälpte kvinnor att starta eget utan att förutsätta att de skall fixa det på sex månader så skulle många kunna jobba med kunskapssektorn, IT och media hemifrån och sakta utvecklas utan att förlora sin trygghet. Ekonomer anser att det tar tre år att komma till break-even. Dessutom får man säga upp hela den sociala tryggheten (ingen a-kassa här inte om du haft eget - skyll dig själv!) om man vill prova på eget. Så det är väl inte så konstigt att man hellre väljer ännu en AMS-kurs eller komvux-utbildning. Men om man inte blir ekonomiskt oberoene så spelar det mindre roll om det är staten eller mannen som kontrollerar en - man är inte fri i alla fall.
Det är den statliga kontrollen som utövas för "vårt bästa" men ofta handlar om ekonomi, som retar mig. Kan man inte ens vara ärlig och säga att man struntar i folkhälsan när det gäller att håva in tre miljarder kronor per år till staten via Svenska spel? (av ca sex miljarder som omsättningen är) Svenska spel annonserar i tv och radio för 800 miljoner kronor per år - trots att man har monopol -och lägger fyra miljoner på folkhälsan och spelberoende. Samma gäller ju Systembolaget, där skatten betyder stora inkomster för staten. Det ideologiskt problematiska är det att det är ofta låginkomsttagare, unga och svaga medborgare som bidrar med miljarderna till staten, som tackar och tar emot. Spela lite till, du - där är en Jack Vegas. Varför ställer ingen dessa kniviga frågor till regeringen och vänstern?
Staten försöker utmåla EU:s försök till att riva statliga monopol som något som är hot mot folkhälsan. Det besynnerliga är att det är ofta finansminister Bosse Ringholm som sitter och försvarar folkhälsan i tv-sofforna när spelmonopolet med mera diskuteras, och inte folkhälsominister Morgan Johansson. Den som har läst Gambelli-domen (om att statligt spelmonopol i Italien är olagligt och som även bör gälla här och i Finland) från 2003 vet att EU inte lägger sig i folkhälsan. Tvärtom, det får man syssla med så mycket man vill. Men vad man säger är att ett spelföretag sysslar i huvudsak med spel - och då kan man inte komma med folkhälsoargument för att upprätthålla monopol. Vidare får man ju begränsa marknadsföringen och spelformerna i lagen som man gjort t ex i England; där får inte företagen t ex annonsera i TV. Här går inte en dag utan Triss, Keno eller travreklam på TV.
"Regeringen måste stoppa EU-kommissionens förslag om fri handel med tjänster. Det kräver LO - som nu sätter hårt tryck på statsminister Göran Persson. Enligt facket hotar det nya direktivet att krossa 'den svenska modellen' på arbetsmarknaden och pressa löner och skyddsregler i botten. - Nu står höger mot vänster. Regeringen måste agera med kraft mot denna nyliberala attack, säger LO: s avtalssekreterare Erland Olauson till Sydsvenskan." (av Olle Lönneus, 15 april, 2004, Sydsvenska Dagbladet)
Bakgrunden är att EU-kommissionen har lagt fram ett förslag till nytt direktiv om handel med tjänster. Enligt den skall ett företag som etablerar sig permanent i ett nytt EU-land rätta sig efter lagar och kollektivavtal i det nya landet, men för företag som utför tillfälliga tjänsteuppdrag skall hemlandets regler tillämpas. - Men vi kan inte godta diskriminering med löner och sociala villkor. Lika villkor måste gälla alla som jobbar i Sverige, säger Erland Olauson till Svenska Dagbladet.
Den svenska modellen är med andra ord hotad. I och med den är hotad är även större världen hotad; när en nation har byggt upp sin identitet på att ha ett visst samhällsekonomiskt system blir det ju problematiskt att ändra på systemet utan att det blir ett ingrepp och hot mot den egna nationella identiteten. Detta kan förklara den eviga diskussionen om huruvida man är "för" eller "emot" EU och även den motståndsrörelsen som mobiliserades inför EMU-omröstningen i höstas. Det intressanta är att majoriteten hade bestämda åsikter om EU och EMU trots att undersökningarna visar att kunskaperna är ganska små - även hos journalister och politiker. Man får inte glömma att när Sverige röstade om tillträde till EU och om Maastricht-avtalet var den inte ens helt översatt på svenska, medan i Finland hade man den på biblioteken och i Danmark delades den ut på danska till alla hushåll inför valet. Men sedan dess - 10 år sedan - har man ju kunnat förkovra sig mer i EU och dess frågor och system - när Sverige nu är med.
Problemet är att Sverige är medlem i EU men de flesta svenskarna anser sig inte vara det. Men de är precis som alla andra EU-medborgare; slåss för sin nationella identitet. Men den svenska nationella identiteten bygger på att Sverige rår helt över sina angelägenheter som helt oberoende nation. Det blir ett "moment 22" som varken höger eller vänster klarar av att hantera; de högerlösningarna vill ändra på den ekonomiska strukturen för att minska låne- och bidragsberoende både hos individer och på statlig nivå, men då gör man ingrepp i det nationella självförtroendet, medan vänsterblocket vill behålla sin självbestämmanderätt i alla avseenden - även om det är ekonomiskt omotiverat och i vissa fall direkt farligt för samhället, som t ex att man är beredd att belåna för driften. Vänsterns stora rädsla handlar mindre om ekonomin och mer om att förlora den politiska makten som man tillkämpat sig under välfärdsstaten.
Själv bor jag i en villa. När vi byggde en trappa för två år sedan frågade byggföretaget från Uppsala; "Svart eller vitt"? När vi behövde en arkitekt för att rita en ny carport i år var den första frågan: "Svart eller vitt?" När jag hörde mig för hur mycket det skulle kosta att få hemhjälp en gång i månaden till familjen med fem personer och mycket rörigt schema, så svarade damen på det etablerade städföretaget: "200 i timmen utan kvitto, 300 med kvitto". Och när jag igår bytte däck i bilen hos en bilservicekille här i trakten (en svensk man) så var frågan direkt "Med eller utan kvitto?".
Den intressanta frågan är vilket håll Sverige tänker gå, då man inte kan gå åt två motsatta håll samtidigt. Svaret är inte helt givet.
Kanske något för Svenska spel att sätta odds på?
Johanna Parikka Altenstedt, Trebarnsmorsan från 60-talet (fp) Nr 45
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
