 |
Artikel
av Stefan Whilde
publicerad 16 sep 2011 kl. 16.02:
Med Marilyns egna ord
"49 år efter döden släpps självbiografin. För jo, det är vad det handlar om. Även om det hela bygger på fragment."
Marilyn Monroe
Fragment - dikter, dagboksanteckningar, brev
Redaktörer: Stanley Buchthal & Bernard Comment
Förord av Antonio Tabucchi
Översättning: Marianne Öjerskog
Översättning av förord: Viveca Melander
Norstedts
Utgivning: September 2011
Norma Jean Mortensen hade en affär med Djävulen. Det är inget märkvärdigt med det för det hade Rosemary i Ira Levins roman "Rosemarys baby" också även om hon drogades och togs mot sin vilja. Rosemary var i alla händelser en fiktiv figur medan Norma Jean bytte namn till Marilyn Monroe och blev världens mest eftertraktade posterkvinna. I Marilyns fall hette Satan Anton Szandor LaVey, en gudabenådad (!) organist från San Fransisco som grundade The Satanic Church.
Marilyn hade en mamma som rände efter karlar på heltid. Karlslukerskan hette Gladys Pearl Baker och var gift med Martin Edward Mortensen. Men Marilyns biologiska pappa var i själva verket försäljaren Charles Stanley Gifford. Han stack så fort han fick höra att Gladys var på tjocken. Och så vidare. För allt, eller i varje fall det mesta, om Norma Jean alias Marilyn Monroe, är, eller blir lätt, en schablonbild åt ena eller andra hållet. I ena stunden hänger hon på väggen som blond bomb med putande läppar och förförisk blick. I andra hittas hon död med sorg och svek och smärta i den utrunna mascaran och med för höga värden barbiturater i blodet. Man vet inte om hon tog självmord eller mördades för att Kennedyklanen behövde skyddas. För visst var väl John F Kennedy hennes älskare? Och så vidare. Schabloner. Spekulation. Snaskeri.
Nu, 60 år efter döden, släpps självbiografin. För jo, det är vad det handlar om. Även om det hela bygger på fragment. Men det är ändå hennes egna ord i olika former. Nerslag i hennes liv beskrivna av henne själv, en röst som aldrig hörts på film.
Förlaget slår på stort och som alltid när det gäller Marilyn är utsidan välputsad och inbjudande, en bildrik utgåva, tung i volymen och mycket för pengarna, med förord av en nobelpristagaraspirant. Men det gäller att kliva in i själva boken och förbi bilderna som man sett till leda.
"Åh, tystnad/så stilla att jag får huvudvärk - och det skär i öronen/surrar i huvudet av den molande, malande stillheten - på den släckta skärmen i kolmörkret dyker det upp samma gamla vålnader/mina trognaste följeslagare - det bullrar oroligt i blodet/det vänder och rinner tillbaka åt andra hållet och hela världen sover/om jag finge frid - åtminstone en fridfull vålnad."
Det är en sak att läsa Marilyns utlämnande dikter. Men det är den sköra vardagstonen i inköpslistorna, dagboksskärvorna och kom ihåg-lapparna som berör. Här är livet närvarande, inte bara smärtan utan också förväntningarna och nyfikenheten.
Den 26 augusti 1946 skrev hon på sitt första filmkontrakt. Ungefär samtidigt bytte hon namn (Monroe från hennes mormor) och blekte håret. Hon gifte sig tre gånger, andra äktenskapet var med basebollstjärnan Joe DiMaggio, men DiMaggio hanterade inte att hustrun överträffade honom i berömmelse. Hon var Hollywoods hetaste stjärna. Fem år senare gifte hon sig igen, med författaren Arthur Miller. Äktenskapet höll i ett och ett halvt år. På morgonen den 5 augusti 1962 hittade man henne död efter en överdos sömnmedel.
Gå till Whildes bokhörna 
|
