 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Kjell Ekborg
publicerad 18 maj 2007 kl. 21.44:
Marschkängor
Det finns ingen. Det finns ingen här och fåglarnas sång tillhör en svunnen tid.
Är det dag eller natt? Ingen sol.
Marschkängor
Det finns ingen. Det finns ingen här och fåglarnas sång tillhör en svunnen tid.
Är det dag eller natt?
Ingen sol.
Ingen måne, bara ett grått töcken i all oändlighet.
Förr stod här klorofyllstinna träd och koltrasten pickade i gräset.
Då gick han barfota på asfalten och kände hur det brände till på fotsulorna. Nu har han kängor på fötterna.
Tunga marschkängor som inte har sett skokräm och borste på länge.
Då de marscherade ut i långa kolonner sjöng de alla, och vapnen glänste. Folk hurrade och viftade med flaggor.
Han är hungrig och törstig, men allt är bara ett grått töcken.
Ett barn gråter. Han lyssnar och försöker lokalisera ljudet, men nu är det tyst igen.
Var finns hans barn nu?
Hans familj. Hans hem? Han tog farväl, kramade och kysste de sina och skulle inte vara borta så länge.
Åren gick.
Han dödade. Mördade!
Han älskade. Han frös. Det var ett helvete. Eller var han i helvetet?
Skit samma!
Älskade?
Nej, det rätta ordet var våldtog.
Det var inte han, han var en annan formad av hatet och fruktan.
Vem förlåter honom?
Han ser ingen, och när han skriker ut sin förtvivlan får han inte ens ett dött eko till svar.
Det sista brevet.
Han läste det gång på gång. De var alla döda, mördade, våldtagna.
Och barnet skriker inte!
Han låg nergrävd.
Bajonetten var kopplad och orden given.
Attack!
Han gömde sig!
Han svek, men överlevde. Här finns ingen levande utom en som svek.
Han är tillbaks i en brinnande stad.
Hans hemstad.
Med lågorna förintas hans minnen och nu håller inget honom kvar.
Någon skriker.
Han stannar till.
Ett skott.
En duns
Och barnet gråter!
***
Anton vaknar av att han skriker.
Han är genomvåt av svett. Han hör hennes röst, hon talar lugnande till honom.
Anton går ut i köket och häller upp ett glas mjölk och tar en 25 mg Efexor.
Tvillingtjejerna sover och han lägger försiktigt på täckena som de sparkat av.
Bamseline, den slitna, grå björnen, lägger han på plats hos Hanna. Hon som är tre minuter äldre än Karolina.
Han, brandchefen, lyckades rädda alla på äldre-boendet, men blev själv fast och det var i sista minuten som rökdykarna fann honom.
Hans brännskador läker bra, men mardrömmarna plågar honom natt efter natt.
Hur länge ska han orka?
**********************
|
