 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Linda Rosing
publicerad 9 okt 2007 kl. 21.46:
Marie Picasso kunde blivit världsgymnast
Marie Picasso och jag är barndomsvänner. Aftonbladet ringde mig igår och ville ha mina kommentarer om hur Marie och jag känner varandra. Jag var väldigt fåordig till dem, men tänkte att jag ju kunde berätta lite mer här på sourze, exklusivt.
(Foto: Göran Granlund/Sourze)
Marie och jag växte upp i den vackra hästorten Strömsholm, som bara har 590 invånare. Helt ärligt så tror jag inte att det finns en tryggare och vackrare plats på jorden att växa upp på. Jag har många roliga minnen med Marie, men jag har valt att berätta just den här historien på grund av att redan som 7-åring hade Marie en talang som skulle ta henne dit hon är idag i Idol. Jag är fem år äldre än Marie, så jag var då cirka 12 år och gick i sexan. Marie var som sagt 7 år och gick i ettan. Eftersom jag själv var gymnast på elitnivå, så hade jag det som mitt största intresse. Jag var redan på den tiden den som såg till organisera andra med saker inklusive mig själv. Jag gillade att ha många bollar i luften och styra och ställa med alla. En typisk ledartyp. Så jag startade en gympagrupp med kvarterets tjejer från 7 till 10 år, medlemsavgiften var på 20 kronor och gick rakt ner i min ficka. Ha ha, jag var den stränga, hårda ledaren som bestämde med järn hand. Min pappa jobbade på den tiden åt kommunen så han fixade gymparedskap som skolor skulle kasta. På vår tomt byggdes det ett gympaimperium inom kort. Gruppen bestod av fyra tjejer varav en var Marie. Jag döpte om dem efter riktiga OS-stjärnor efter hur duktiga dom var. Så de fick visa vem som var bäst och vigast i en tävling där jag betygsatte de från 1.0-10.0 i olika grenar: matta, hopp och stång. När de visat mig vad dom kunde och vem som var bäst, bestämde jag därefter vad dom skulle heta.
Marie visade redan som 7-åring en otrolig koncentration och vilja, tävlingsinstinkt, helt enkelt en naturbegåvning. Hon älskade att tävla mot dom andra tjejerna, man såg i hennes ögon att hon älskade det. Hon var utan tvekan den absolut bästa och fick stolt bära namnet efter OS medaljören Mary Lou Retton. Jag minns när jag var liten och satt framför teven och följde världsstjärnan i allt. Hon var min stora förebild. Jag spelade jämnt in OS-tävlingar och försökte lära mig efter deras sätt och taktik. Jag skrev till och med ett brev till Mary Lou Retton och berättade hur mycket jag såg upp till henne, sen till min stora förvåning, fick jag svar (från USA till lilla Strömsholm!) Gissa om jag var världens lyckligaste tjej. Hon skickade mig ett stort foto på sig själv på vilket hon skrev "To Linda from Mary Lou Retton". Ja, ja, nog pratat om mig. Jag tränade Marie lika hårt som mig själv, fast hon var fem år yngre och ju bara barnet. Vi tränade morgon och kväll och jag minns hur hon alltid sa till mig, på ett sätt som nog en 7-åring normalt inte skulle göra: "Fröken! Jag vill att du ska vara så där sträng, då tränar jag mycket bättre." Och jag kan lova att det gjorde hon. Varje gång hon skulle lära sig någon ny övning så tog det inte mer än ett dygn för henne. Hon cyklade raka vägen hem och tränade tills hon kunde. Sedan kom hon stolt cyklande på sin lilla cykel och sjung som alltid på någon låt. Och så visade hon stolt upp vad hon hade lärt sig för att få min bekräfftelse på att ha klarat sin övning perfekt. Marie blev så duktig att hon kunde stå i sitt lilla flickrum och göra sidvolter och baklängesvolter. Eftersom jag kände tränaren i Hallstahammars gympagrupp så fick Marie börja träna med tjejer som var mycket äldre. Hon klarade av deras övningar bättre och mer perfekt än någon annan av tjejerna.
Tyvärr fick hon ont i lederna och blev tvungen att sluta med gymnastiken. Jag kan, utan att säga för mycket, lova att, hade Marie fortsatt inom gymnastiken, hade hon utan tvekan varit Sveriges bästa gymnast. Och med den tävlingsinstinkten hon har så hade hon varit utomlands i de stora tävlingarna som bara världens bästa klarar av.
Ja det är iall fall så jag och Marie kom att lära känna varandra. Vi tränade varje dag och hade tävlingar på min tomt med mina bröder som domare med olika skyltar med poäng på och alla kvarterets ungar som åskådare som fick i uppdrag av mig att heja på och applodera.
Så jag kan lova er, att Marie kommer att gå långt. Håll i er ni andra Idoldeltagare. Marie är farligt duktig på det hon bestämmer sig för att göra. Och så har jag hört i dag att programledarna på radiokanalen Energy har pratat om Marie och mig, och vet inte vad "Bullen" är för en lek! Jag trodde alla visste det, men det är nog en bondlek ha ha. Man gömmer sig och en ska vakta bollen. Sedan ska man lyckas att hinna sparka i väg bollen innan den som vaktar hinner före. Det är som att leka kurragömma med dunk.
|
