 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av David Olsson
publicerad 2 okt 2002 kl. 15.07:
Mannen utan anletsdrag
Kort saga III
Han vaknade en morgon och såg till sin förfäran när han tittade sig i spegeln att han inte längre hade något ansikte. Anletsdragen var utslätade till en hudfärgad massa. Han saknade näsa, mun, haka, kinder. Han var ansiktslös.
Men han hade bråttom till ett möte, ingen tid att besöka doktorn, det fick vänta till ikväll. När han kastade sig på tåget funderade han ett kort slag över hur människorna han mötte skulle reagera. Skulle de stirra på honom, peka på honom, skrika i förfäran åt honom som vid åsynen av ett monster? Till hans stora lättnad var det ingen som tycktes ta någon notis om hans plötsliga förvandling. Dagen förflöt som vanligt.
På kvällen uppsökte han så doktorn. I tamburen möttes han av dennes husa.
- Doktorn är sjuk, sade hon med låg röst och visade honom till sovrummet. Där låg doktorn, inbäddad i ett tjockt täcke. Rummet låg i mörker.
- Doktorn, hur är det?
- Illa.
- Doktorn, jag har inget ansikte. Det har försvunnit.
Den sängliggande var tyst en lång stund. Han började tro att denne inte hade hört honom och gjorde sig beredd att upprepa det hela. Då sade doktorn plötsligt:
- Tack och på återseende.
Väl hemma klädde han av sig naken inför sin fru och slog ut med armarna.
- Vill du fortfarande ha mig så här?
Frun vände sig mot väggen.
- Håll tyst och låt mig sova.
Han kröp ner i deras gemensamma säng och hade nog gråtit en skvätt men nu var det ju så att han dessutom inte fått behålla sina ögon.
|
Michael Lundahl