SPORT
Artikel av Stefan Holmqvist - SHQ publicerad 26 apr 2006 kl. 11.52:

Man måste vara galen för att bada i Themsen Del 2

När den andre mannen i den andra fasen av Barcelona anländer så heter han just Van Gaal. Han påbörjade en omvandling utan dess like.
När den andre mannen i den andra fasen av Barcelona anländer så heter han just Van Gaal. Han påbörjade en omvandling utan dess like. Kluivert fördes in som näsduk åt fallna tårar över Ronaldos flytt till Milano. Därefter följde Reiziger, Bogarde, Bröderna De Boer och senare Philip Cocu och när Litmanen slutligen fick positionen i hålet bakom Kluivert stod det klart att Van Gaals fantasi av spelarval och taktik var en aning begränsad. Att han ville återskapa det vinnande Ajaxlaget från 1995 tänkte han inte. Rivaldo valdes till världens bäste spelare och samma dag ställde han sig upp och talade om att han minsann inte tänkte spela på vänsterkanten igen.

Rent taktiskt så hade hans 3-4-3 som spelat hem Ajax Champions Leuage varit en framgång. Fantasifull i all sin stelhet, geometrisk i all sin flytande rörlighet. Det hade fungerat i Ajax med spelare som spelat det sedan barnsben men med en spelare som Figo som gärna gillar att spela på bägge kanterna med sin tvåfotade teknik såg det lite begränsat ut. Att individer måste krympa för att kollektivets plan ska överleva och segra är vardagsmat på Nou Camp. Trots allt hade ju självaste Maradona misslyckats där. Det såg dock ut som taktiskt slöseri.

Van Gaal hade dock gjort en blunder som förståelsen får släta över. Ovan med en stel Spanska och ovetande om Katalansk kultur så hade han rekryterat en hoper med holländare men det var inte holländarna som var problemet. Den som tittar på den tidens vansinniga transfersummor och storklubbars främlingslegioner kan tänka att det inte är något bekymmer att fylla ett lag med klasspelare oavsett nationalitet. Chelsea och Arsenal hade mönstrat två stycken icke engelska elvor och att fylla lag med utlänningar hade skett i Inter, Milan och andra storklubbar. Det är ju kvalitet man är ute efter.

Detta rimmar illa mot den nationalkänsla som Barcelona har. "Barca var det enda Franco inte vågade röra, till Nou Camp gick man för att prata katalanska och för att skrika på Real Madrid. Vi är inte en klubb. Vi är en förening" säger en supporter. Andra vill gå längre och säga att Nou Camp är Kataloniens riksdag och att presidenten i Barcelona är Kataloniens viktigaste jobb. Gamla presidentval till klubben har gått hand i hand med politik och varit sammanvävd av ideologi. Att inte få se katalanska spelare i Barcelona kanske inte kan jämföras med Bilbao där alla måste vara basker men det är inte helt långt ifrån. Det går dock inte hur långt som helst. Från ett politiskt perspektiv är det lätt att dra paralleller till Baskers kamp för självständighet men den som gör det är ute på arton famnar.

Katalansk nationalitet innebär inte svarta huvor, illdåd. röda flaggor och att få bli omnämnda av Olle Svennig i Aftonbladet. De flesta katalaner vill inte ha ett oberoende land i Spanien. Efter Spaniens OS seger i fotboll 1992 så skrek Barcabor "Barcelona är Spanien"- Katalansk mentalitet och kultur predikar Senu, förstånd, och inte eldfängdhet och det är förståndigt att inte bryta sig ut ur Spanien. Att starta egen stat är ingen lek även om det finns ekonomiska aspekter. "We earn it here and in Madrid they eat it up" fortsätter samme supporter.

Att man inte vill besudla sina tröjfärger med reklam innebär inte att man är temperamentsfull. Detta svarar mot tystnaden som uppstår när Barcelona spelar dåligt eller rentav bra. Detta svarar mot de vita näsdukar som Culos viftar med i bland så avmätt arrogant. Supportern Marc Chagalle ger sämsta, tänkbara svar i FourFOurTwo på detta "Vi applåderar inte skådespelare när vi går på Bio... Vi går dit för att bli underhållna". Ett uttalande som får vilken frimicklande fotbollsfans som helst här i Norr att baxna inför ekot av medelklassens och underhållningsindustrins stöveltramp. Men så är det för många.

Det var denna nationalism Van Gaal nog aldrig kom till full insikt med. Vilken klubb som helst vill ha mottot "Mer än en fotbollsförening" men detta kan du nog bara skriva på Barcelona och ett par få till.

Van Gaal fixade en pokal. Van Gaal fick gå. .

Nunez och Gaspart hade under tiden länge kavlat upp ärmarna och talat om för Figo att här skulle det minsann pratas allvar om hans nya kontrakt. Det hela slog bakut. Figo gick till Real Madrid 2000 och vad som rörde sig i Gasparts huvud här är värt att betänka:

37M pund hade man för Figo. En hysterisk summa. Tillväxten på talanger i Världen mycket god. Spelare med kvalité men utan kontrakt fanns det gott om.

Eller kanske ska man inte betrakta.... Vi låter summorna tala sitt språk

Petit och Overmars köptes från Arsenal £29M, Javier Saviola £21M från River Plate, Simao £10M från Benfica, Juan Roman Riquelme £8M från Boca Juniors, Patrik Andersson £5M från Bayern Munchen, Gerard £14M från Valencia, Christinaval £14M från Monaco.

Gerad och Christanaval är spelare som läsaren av denna artikel inte kan tala om var de spelar i dag.

Inom ett par, få år skulle samtliga skeppats bort eller pensionerats. Den ende av värde som fortfarande tillhör klubben är Saviola som spenderat mer tid på lån. Den ende som presterat något är Riquelme.

Det räckte med holländare nu skrek fansen. Det räckte och blev över. Den ende katalanen, Bollsnillet Ivan De La Pena hade skeppats iväg till Lazio. I en vänskapsmatch mot Arsenal innan säsongen 2001 så vägrade Overmars hälsa på sina gamla lagkamrater och Gaspart uppvisade en Pålsonssk fingertoppskänsla när han återkallade Van Gaal 2002 för en andra period. Inter erbjöd då Ronaldo i transfer vars aktier hade stigit i VM 2002 där han kommit ett steg närmre Gerd Mullers rekord. Ronaldo ville lämna Inter. Hur Van Gaal tänkte då vet vi inte. Vi vet dock av historiska noteringar funna inne på kontoret att hans skrivbord stod exakt horisontellt eftersom lika mycket saliv rann ut genom bägge mungipor när han avböjde och Ronaldo gick till Real Madrid. Van Gaal varade i sex månader. Lika många Vicepresidenter hade roterats under samma tid. Alla hade fått se den balansräkning som en gång var så stilig men som nu låg på skrivbordet som en svart, ohelig bok och vars förbannelse fördrev vicepresident efter vicepresident. Endast en person kunde stanna kvar på chefsnivå på en sådan plats. En som aldrig betraktade boken. Gaspart hade lyckats sätta klubben i en total skuld av 1,5 miljarder SEK.

Raddy Antic fick vikariera som tränare och rädda klubben från nedflyttning. Det gjorde han. Gaspart fick gå.

(Detta är del två i en artikelserie. Fortsättning kommer imorgon.)