KULTUR & NÖJE
Artikel av peter dolving publicerad 24 nov 2001 kl. 16.48:

Man måste inte sälja

Hur kommer det sig att alla tror så hårt på myten om framgång, och hur kan artister som vunnit både grammisar och sålt guld tvingas gå på socialbidrag?
Det här borde alla som spelar musik läsa... del 3.
Av Peter Dolving

Man måste inte ge ut skivor bara för att man tycker om musik, och man måste inte sälja en miljon skivor.

Mitt I all denna entusiasm som finns I musikbranschen råder ett stort missförhållande. Man glömmer I sin ambition att sälja skivor den viktigaste resursen I hela konstruktionen. Just de människor som skapat musiken. Att dessa människor skulle ha behov verkar vara en smärre detaljmiss som inte läggs vare sig tid eller tanke på.

Att ett band som skall turnera på heltid med hjälp av turnésupport behöver en fast punkt I tillvaron då de inte sitter I en skitig van eller nightliner tar skivbolagen helt sina händer ifrån.

Det krävs inget geni för att inse omöjligheten I att hålla ett fast arbete och turnera samtidigt.

En annan oerhörd miss är att royalty-ersättning inte är A-kasseberättigande. Ett band som till exempel turnerat I ett och halvt år som kommer hem och kanske betalt sin hyra under tiden med sina förskottspengar, för att ändå ha ett hem inte kommer ha några pengar att leva på.

Då blir socialen det enda alternativet.

Så ska en person som för några månader sedan kanske varit med I varenda kvällstidning, och stått på scenen I varenda svensk eller europeisk stad plötsligt försöka förklara att han eller hon inte har en inkomst, trots att han eller hon faktiskt har ett jobb som kräver mer än heltid, eftersom musik kräver det.

Försök förklara för en trött socialassistent att du är kontrakterad på mer än en platta och måste skapa för att komma ikapp den skuld bolaget hävdar att ditt band ackumulerat genom ert turnerande. Det kvalar knappats in under "Njutningsfulla upplevelser jag hade på mitt sommarlov".

"Jag trodde på vad alla sa, och medger att det gör mig till en idiot, snälla ge mig pengar så att jag kan fortsätta göra bort mig, tänk om jag kanske lyckas någon gång. PS. Men jag älskar faktiskt musik..."

Tragiskt.

Ett annat problem som dyker upp I allt detta, är hur man ur marknadssynpunkt försöker forma artisterna.

De karikatyrer på människor som överöser skivköparna I dagens musikmedia skapar en distans mellan artist och publik som kan komma att skada live-musiken som konstform på längre sikt.

Det som presenteras som generell sanning är en illusion som inte går att återskapa. Och då så många av dessa intill perfektion retuscherade mannekänger till artister är just de som får mest mediautrymme, är de också de som arrangörerna upplever sig mest hugade att boka. Från hög nivå till låg.

Naturligtvis är det förståeligt ur ekonomisk synpunkt, men på ett kulturellt plan? En publik som gång efter gång betalar pengar för att uppleva ett välregisserat, men själlöst spektakel, snarare än den I det närmast andliga upplevelse en bra liveartist kan erbjuda, tröttnar snart och drar, om vi har otur slutsatsen att levande musik är skit, eller åtminstone inte som på TV, och uteblir från spelställena.

Det går naturligtvis att försvara detta med att publiken kräver estetiskt utmanande underhållning, men det räcker med att slå på MTV eller ZTV för att se att argumentet inte håller.

Ett råd till band idag:

Nästa gång en A&R kommer för att förklara hur bra ni är och hur stora ni skulle kunna bli: Doppa dom I tjära och fjädrar och kör ner er egenproducerade platta I halsen på dom och be dom hälsa hem; Att ni vet hur dom arbetar och var dom bor!

För det som en gång var ett yrke som erbjöd människor med talang en möjlighet, har idag förvandlats till professionellt sol och vårande.

Men man måste inte ge ut skivor bara för att man tycker om att göra musik, och man måste absolut inte heller sälja en miljon skivor bara för att man vill ge ut en skiva.

Däremot är det ogenomtänkt och inte så lyckat att skriva på ett skivkontrakt bara för att man tror att det är en enkel väg till framgång, pengar och berömmelse. Eftersom det inte alls är vad det handlar om.

Det är ett oerhört krävande arbete. Som trots vad myten säger inte handlar om att sälja sig själv, utan musiken man skapat. Det kräver kunskap, vilja, engagemang och envishet.

För dig som ändå känner att det vore roligt, eller rentav lönsamt att ge ut er musik själv kan jag bara säga: Gör det.

Att producera, ge ut och marknadsföra sin egen musik är trots att det kräver mycket, lättare än någon kan ana.

En bra platta bygger inte på fet produktion, utan på bra ideér. För att spela in en platta behövs egentligen bara grymma låtar, och kunskapen att spela dom. Har man inte de sakerna ska man ändå inte ge ut sin musik, åtminstone inte med forhoppningen att kunna leva på den. (Det är rimligt att fråga sig själv om man tror att fler än de närmaste vännerna kommer köpa skivan innan man överhuvudtaget bestämmer sig om man ska ge ut den.)

Inte heller behöver man världens fetaste studio, snarare kunskapen att använda det man har tillgång till. Några av världens koolaste rock, pop och hiphop-plattor genom tiderna är inspelade på 4 eller åtta kanals bandare, genom 16 kanalers mixer-bord. Om man gjort bra inspelningar så har man vad man behöver till mix.

Mixen är viktig. Där behövs bra utrustning och en duktig tekniker. Det finns massor av grymma tekniker I Sverige, och för den hugade är det är bara att börja ringa runt och leka detektiv.

Den sista magin sker alltid I mastringen. Slutkomprimering, EQ och dB-nivåer.

Om ni går med I STIM/Ncb (08-7838800) och säger att ni ger ut er egen platta får ni information där bland annat telefonnummer till ett helt gäng mastrings och Cd-pressningsföretag är med.

Omslag kan man I princip göra med en svart krita och en bit kartong. Men om ni absolut inte har ideér eller kan själv så finns det hur många duktiga konstnärer, designfolk, eller begåvade kompisar som helst som bara väntar på möjligheten att få göra koola omslag för att det är kul.
De mest osannolika människor ni kan tänka er har oftast de bästa ideérna och vill göra nåt av dem. Vad omslags-pressarna behöver för ert omslag är de glada att tala om.

Sen är det ju affärerna. Dels finns det flera små distributionsbolag, dels kan ni ju ringa runt till de hundratals skivaffärerna som finns själv. De flesta som säljer annorlunda musik tycker det är OK att ta in några plattor åt gången så länge musiken håller bra kvalitet om dom inte behöver betala förrän plattorna är sålda. Allt som krävs då är lite tillit. Att kränga plattor på spelningar är en självklarhet.

Att gå samman flera band och sälja varandras plattor på allas spelningar är också bra. Förr eller senare har ni sålt tillräckligt med plattor för att en distributör ska se att folk tycker ni är bra och därför vilja jobba med er.

Kom ihåg att skicka era plattor till P3 och P4, dom är trots allt Public Service-företag och har inskrivet I sina stadgar att befrämja inhemsk musik. Dessutom tror de flesta som jobbar där verkligen på tanken om public service, att media inte skall vara I händerna på vinstlusta allenast. Håller det bara tillräckligt hög kvalitet kommer er musik spelas. Kanske inte jämt, men ibland är mer än inget.

Gig då?

Räkna inte med de existerande bokningsbolagen. De sitter, med ett fåtal undantag, fast I en situation där de är tvungna att tänka på hyror och löner, och prioriterar bara akter som tar lite tid att boka, och ger max stålar. Band som får mycket media. Inte för att vara svin, utan för att de inte upplever sig ha något val.

Lek detektiv. Tillsammans med nummerupplysningen och en dator går det ganska snabbt att få fram de spelställen som finns runt om landet. Förr eller senare når ni en punkt när ett bokningsbolag inte kan tacka nej till ert band.

Allt man vill göra är I princip bara att göra.

Om stället där du bor saknar spelställen, arra gig i en replokal eller nån släktings garage. Bjud in vänner grannar, ja - vem som helst. Uppmana band ni känner från andra städer att göra samma sak. Allt man behöver är ström, högtalare och mickar, ett hörn för bandet och plats för dom som lyssnar. Allt går, om alla inblandade fattar förutsättningarna.

MTV må vara välproducerade och putsade till perfektion, men de koolaste gigen kan ske varsomhelst.

Att få folk till en spelning och pengar att starta upp med är inte världens svåratse sak.

Bombardera trakten med A4 affischer och flyers. Knacka dörr. Sätt flyers på varenda parkerad bil ni ser. Ring er lokal-tidning tills dom inte orkar med er längre och skriver något. Gå med I MoKs. Tvinga bestämt stadens Studiefrämjande, ABF, Vuxenskola, IOGT, Karateklubb, LRF, Pizzeria, Konsum och Hem & Skola förening att ge er lite pengar för allt ni gör. Förklara lugnt och sansat för era kommunpolitiker att utan ert engagemeng och kommunens pengar dör ortens själ. Hota med att annars kanske just NI blir dom där limsniffande stackarna som skjuter sig, med en Ozzy-låt på I CD-spelarn.

Hela samhället är fullt med folk som inte vet var dom ska göra av sina pengar, ge dom en orsak att ge ER stålarna!

Kom ihåg. Det enda som står I ens väg är lathet, feghet och rädsla för att se vad som händer om man handlar. Det här är sånt som vem som helst som spelar kan göra. Saker som den rena administrationen, marknadsföring, demografi-läsning, budgetanalyser och strategiskapande är sånt som man sedan kan lära sig på vägen allteftersom behovet uppstår.

Bara gör det.

referenser: se del ett och två av samma artikel.