KULTUR & NÖJE
Artikel av Susanne Friberg publicerad 18 apr 2001 kl. 10.34:

Mammas naglar skar in i min arm

Min arm bar rödlila fläckar efter fingrarna och naglarna. Men jag förstod.

Sourze är nästa generations dagstidning - Skriv själv i den! - se vilka som redan gjort det

Jag var tio år och jag skulle gå på kalas hos Helena i min klass. Miranda och jag skulle gå dit tillsammans så fort jag hade bytt till finkläderna. Den rosa kjolen och den lika rosa tröjan. Och de vita nylonstrumpbyxorna med hjärtan på. När vi kom hem till mig satt mamma vid köksbordet som vanligt. Tittade ut genom fönstret utan att se. Hennes ögon var oroliga; flackade omkring i sina hålor medan de alltjämnt stirrade på en bestämd fläck. Hörnet på lagården. Tittar man på hörnet på lagården så kan man inte missa en endaste bil eller människa som åker eller går på vägen.

Vi sprang upp till mitt rum och jag tog på mig mina finkläder. Miranda sa att vi måste skynda oss för hon skulle också byta till finkläder hemma hos sig. Så jag skyndade mig och vi sprang ner för trappan. Jag sa hej då till mamma innan jag gick ut genom ytterdörren och tog min cykel som stod lutad mot trappräcket. Jag kom till staketet. Inte längre.

Mammas vassa naglar skar in i min arm. Hon drog av mig från cykeln och försökte dra mig med in i huset igen. Men jag tog ett fast grepp kring staketstolpen med den andra handen. Flyttade inte mina fötter en millimeter. Stod stenhårt. Mamma vad håller du på med? "Du får inte gå."

Jag blev arg. Några dagar tidigare hade jag sagt till mamma och pappa att jag var bjuden på kalas hos Helena och att jag ville gå på det. De hade sagt att jag fick gå. Men nu sa mamma att jag inte fick gå. Att jag inte fick gå. En stor hård klump växte och täppte till min hals så att jag inte kunde tala. Jag fick inte gå.

Min arm höll på att dras av. Framför mig stod Miranda och stirrade på oss. Hon såg rädd ut. Jag tyckte synd om henne för att hon stod där och tittade och inte visste vad hon skulle göra.

Mamma skrek om och om igen att jag inte fick gå. Jag skrek om och om varför jag inte fick gå. Tillslut lyckades jag dra mig ur hennes grepp. "Jag ska till Helena på kalas nu, mamma", sa jag alldeles för lugnt. Jag borde ha skrikit. Borde ha snyftat fram det mellan gråtattackerna. "Jaha", sa hon lika lugnt. "Jag trodde att du skulle försvinna." Jag trodde att du skulle försvinna. Och jag visste vad hon menade och förstod. Ingen vill att ens barn ska försvinna. Jag sa att nu går jag och så reste jag cykeln upp och började gå. Miranda ledde sin cykel också. När vi kommit en bit på vägen till Mirandas hus sa hon: "Jag hejade på dig." Hon förstod inte. Visste inte. Hon såg aldrig henne, hon såg bara min mamma. Trodde nog att min mamma var dum. Dum.

Jag hade inte roligt på Helenas kalas. Jag satt i en brun snurrfåtölj som luktade hund och strök min hand över min onda arm. Över de rödlila märkena efter mammas fingrar och naglar. Jag berättade aldrig för pappa.

Susanne Friberg, Ölands folkhögskola

Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook

SENAST IN

KULTUR & NÖJE

Kylie - en av 1980-talets största artister
Foto: Петър Петров (BY CC 3.0 via Wikimedia Commons)

En inblick i popfabriken
Mixmastern Phil Harding ger sin egen bild av en viktig era i popmusikens historia.

Mikael Björnfot

Monica Zetterlund 1965
Foto: AB Skrivstugans arkiv

Nyutgiven samling med Monica Zetterlund
Monica Zetterlund behöver ingen närmre presentation, denna klassiska och alltför tidigt bortgångna jazzsångerska fortsätter att fängsla allt fler lyssnare.

Mikael Björnfot

KULTUR & NÖJE

August Strindberg
Foto: flickr/Kungliga biblioteket (BY CC 2.0)

Skandalskrivaren August Strindberg
Klockan 16.30 den 14 maj 2012 är det 100 år sedan Sveriges kanske märkligaste författare dog.

Stefan Whilde

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/Hryck (BY CC 2.0)

Seiges Söndagspredikan - Om fin- och fulkulturen
När får vi se en violinist i en symfoniorkester luta sig bakåt under ett solo och leka sensuellt med tungan mot publiken?

Johan Seige

Streaplers går på egna vägar
"Det var Streaplers musik som spelades under mina unga år och de har alltid haft en plats i mitt hjärta."

Annika Brandt

KULTUR & NÖJE

Konst i Kungsträdgården
"Ett mycket uppskattat evenemang med tiotusentals besökare och en möjlighet för alla att på plats få träffa och prata med konstnärerna."

Nils Mohlin

KULTUR & NÖJE

Foto: flickr/DanBrady (BY CC 2.0)

En spelning som satte spår
Storleken kan säkert ha en viss betydelse ibland. Men jag har lärt mig nu att engagemanget är det som gör upplevelsen värd att minnas...

Johan Seige

flera

OM DENNA ARTIKEL:

Om skribenten
Susanne Friberg

Publicerad:
18 apr 2001 kl. 10.34

Skriv ut artikel

1091 Läsare:

Dela:

Betyg: 4 / 1 röst

FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:

Skärp er kroggäster!
Fadde Darwich

Gammelmormor lärde mig att så och skörda
Anitha Östlund

Dominika Peczynski vet ingenting om depressioner
Mikael Vasara

Kulturdebatten - alla pratar om olika saker
Jenni Berndtson

Sverige - 200 år av kulturell mångafald
Leif-Arne Undvall

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:

10 år, 3 månader och sju dagar
Susanne Friberg

String - ett streck i röven
Helena Hansen

Djävla tårt-amatörer!
Stefan Holmqvist - SHQ

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:

En inblick i popfabriken
Mikael Björnfot

Nyutgiven samling med Monica Zetterlund
Mikael Björnfot

Skandalskrivaren August Strindberg
Stefan Whilde

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:

Hur hon känner sig nu
Susanne Friberg

Vit fjäril med röda vingspetsar
Susanne Friberg

Kaos, mörkret och kvinnan
Susanne Friberg

Avancerad sök...

Förstasida Skriv på Sourze Om Sourze > Dagens kommentarer Sourze forum ny Politik & Samhälle Näringsliv Sport Media Kropp & Själ Sex & Kärlek Skönhet & Mode Kultur & Nöje Mat & Dryck Resor Litteratur & Poesi Illustratörer

Vår idé Så här funkar det Publicistiska regler Frågor och svar Kontakta Sourze Användarvillkor Wap

	Torsdag den 24 maj 2012	Ny användare \| Logga in