 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Anitha Östlund
publicerad 15 nov 2011 kl. 22.32:
Mönster
Du tryckte ned mig till ingenting.
Ett dammkorn så litet att det knappt syntes.
I vårt förhållande såg jag tidigt ett klart mönster
Du var den ledande, jag den efterföljande
I stora frågor bestämde du helt
I små hade jag en del
Du tryckte ned mig till ingenting
Ett dammkorn så litet att det knappt syntes
Samma dag jag stod med kniven redo att dra ett långt band av blod över handleden
Kom du in genom dörren, såg chockat upp på mig och sade;
"Hur vågar du ta det där steget utan att rådfråga mig?"
Den enda textraden fick mig att vakna upp
Några dagar senare stod jag på trottoaren utanför vårt fina hus
Fattig som en lus, men rik på frihet
Enkelt klädd, men lik en drottning i hållningen
Stolt över att jag var jag och ingen annan
|
