Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Linda Johansson
publicerad 20 apr 2010 kl. 09.32:
Måste jag bli hora?
"Ibland funderar jag på att sälja sexuella tjänster för att få allt att gå ihop. Det är svårt att få jobb här och flyttar jag riskerar jag att förlora barnen. Pappan hotar med vårdnadstvist om jag flyttar. Ska man behöva förnedra sig för att överleva?"
Jag har bott i fosterhem från 11 års ålder tills att jag var 19. Om det var bättre än hemma hos mamma kan man diskutera. Min mamma har trots sitt alkoholmissbruk alltid varit uppmuntrande och kärleksfull, till skillnad från min fostermor som alltid klankade ner på mig. Jag fick alltid höra att jag skulle bli som min mamma.
Mannen i huset var inte förtjust över att ha mig och min syster där så någon fadersfigur var han inte. När jag var 19 blev jag gravid och kände att jag ville ha ett eget boende. Jag visste att en bekant som hade missbruksproblem hade fått möbelbidrag och hjälp från Soc. Så jag vände mig dit för att få hjälp. Jag fick till svar att jag minsann kunde bo kvar i fosterhemmet, där hade jag det bra. Fosterhemsplaceringen gick ut då jag fyllde 18 och jag var gravid, jag var i stort behov av något eget men jag fick lösa det själv.
Är det konstigt att man blir arg och ledsen när man såg missbrukare och invandrare få den hjälp man själv behövde? Är det konstigt att människor blir mer och mer fientliga mot invandrare som behandlas som kungar och vi som är födda och uppvuxna här i detta "underbara" land och som av olika anledningar råkat hamna i kris, behandlas som något katten släpat in?
I dagens läge så har jag åter hamnat i kris efter en separation. Jag har varit medberoende så till den milda grad så jag lämnade gården och allt som var barnens för att vara snäll, mitt ex köpte inte ur mig ur huset och jag accepterade det. Jag tog lån för att kunna köpa nya möbler, kläder och grejor till barnen. När jag sedan blev utan jobb och A-kassan strulade var det bara att trampa ner den lilla stolthet jag hade kvar och söka ekonomisk hjälp på Soc. Men Soc har sina regler, de betalar bara vissa räkningar och alla de övriga fick jag inte hjälp med. Dom obetalade räkningarna blev fler och fler och till sist var kronofogden ett faktum. Inte ens om barnen behövde kläder fick jag hjälp, på Soc hänvisade dom till pappan, han kunde köpa kläder till dom. Men hans sätt att trycka ner mig och håna mig för min dåliga ekonomi gjorde att jag ogärna bad honom om saker och om jag gjorde det fick jag höra det länge.
Ibland funderar jag på att sälja sexuella tjänster för att få allt att gå ihop. Det är svårt att få jobb här och flyttar jag riskerar jag att förlora barnen. Pappan hotar med vårdnadstvist om jag flyttar. Ska man behöva förnedra sig för att överleva? Är det så politikerna tycker att samhället ska se ut, att folk måste blir kriminella eller sälja sex för sin överlevnad skull? Vart är vi på väg? Ska mina barn ha sämre standard än invandrarbarn? Ska mina barn inte få göra något roligt med sin mamma eller ha en mamma som är glad och tolerant?
Det måste bli en ändring!!!
Linda Johansson, Jag är en ensamstående mamma med 3 barn, som efter separationen har landat nästan så långt ner på samhällsstegen det går att komma.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
POLITIK & SAMHÄLLE Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor Foto: flickr/monika.monika (BY CC 2.0)
Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor
