 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av  Michael Ståhlberg
publicerad 21 dec 2006 kl. 18.51:
Människans natur vs naturrätten
En utredning om gapet mellan
sådana vi är och sådana vi önskar vara med avseende på dödsstraffet med mera
Har alla människor lika värde från scratch? Är inte det en bra utgångspunkt att de har det? Sen kan man hävda att en del genom onda handlingar förlorar sitt människovärde.
Man kan väl inte hävda att Hitler och Anne Frank hade samma människovärde - - eller kan man?
Men redan vid scratch stöter vi på problemet att födelseort ger en del en större rätt.
I Bibeln talas om att vi alla är lika inför Gud. Är inte det en abstrakt rätt, en som gäller eller antas finnas fast den inte svarar mot villkoren i denna värld, ett slags ideal, en ledstjärna?
Franska revolutionens devis var "frihet, jämlikhet, broderskap". Och den amerikanska självständighetsförklaringen, som ratificerades den 4 juli 1776, talar om att alla människor har skapats lika med samma okränkbara rättigheter. Fast det noga sett inte är så.
Så varför invände den engelske 1700-talspolitikern Edmund Burke, ansedd som den moderna konservatismens fader, därtill varm anhängare av den amerikanska revolutionen, mot de abstrakta rättigheter som de franska revolutionärerna på andra sidan kanalen åberopade? Varför kunde han inte godta dem som ideal, ledstjärnor?
Mot dessa ställde han den engelska traditionen, sedvanerätten. Och där han hade en poäng. En sedvanerätt, en tradition, behöver inte fästas på papper, skrivas in i ett lands grundlag, den lever lagen förutan enligt devisen "så här har vi alltid gjort, och det har funkat bra, ingen klagar". En sådan sedevanerätt är livskraftigare, och mer konkret, än en skriven garanti som går emot traditionen.
Antag att man jämställer homosexuella och heterosexuella i lagens ögon när det gäller till exempel rätten till adoptioner, så kommer ändå en majoritet innerst inne anse att det naturliga är heterosexuell parbildning. Även om man godtar lagen.
Eller om man beivrar kvinnlig misshandel av män lika hårt som mäns misshandel av kvinnor, vilket jag tycker är okej, så kommer man ändå aldrig ändra på mäns och kvinnors attityd att det ena är värre än det andra.
Kanske dessa exempel visar hur attityder är mäktigare än vackra ideal om allas lika rätt.
Kan inte lagen vara normbildande på sikt? Kan den det?
Vi har sen 1979 förbud mot att ge ett barn en dask i stjärten. Men handen på hjärtat, hur många anser att det som en enstaka händelse, om barnet burit sig elakt åt mot ett djur eller ett annat barn, är så himla allvarligt? Kanske dask i stjärten i måttlig mängd är ett bra, civiliserande korrektiv?
Var inte människor förr, när dasken i stjärten var laglig, mer hänsynsfulla och mindre drängstugeaktiga? Har inte anmälda fall av grov barnmisshandel ökat sen 1979 i vårt land? Har inte mobbningen och våldet i skolan ökat sen skolagan avskaffades?
Dödsstraffets motståndare hävdar att det inte är avskräckande. Och pekar på USA. Men nu är det så att där verkställs sällan dödsdomar strax efter att de avkunnats utan verkställandet dras i långbänk under decennier på grund av att advokater överklagar och överklagar. Hade en dödsdom verkställts med samma beslutsamhet och snabbhet som i maffian, så hade det säkert varit avskräckande.
Går vi till Storbritannien så kan man se en statistisk ökning av antalet mord sen man avskaffade dödsstraffet. Ja, en drastisk ökning skulle jag, utan att kontrollera statistiken, hävda. Så visst är dödsstraffet avskräckande. Dessutom överensstämmer den med de flesta människors instinktiva känsla för rättvisa när det gäller riktigt upprörande fall av mord.
De flesta kanske låtsas att de begriper invändningar som att "sjunka till mördarnas nivå", för att de låter så skarpsinnigt och påminner om Bibelns krav om att vända andra kinden till, mot att ta till svärdet, att be för sin fiende, etc. Men sjönk de som dömde de nazistiska krigsförbrytarna i Nürnberg till döden till de dömdas nivå? Är det den allmänna åsikten? Blir de flesta av oss upprörda över dödsdomen mot Adolf Eichmann eller den mot Saddam Hussein?
Så även om vi avger en läpparnas bekännelse till vackra principer, och universella rättigheter, så kommer vi i våra hjärtan att härbärgera en helt annan moral än den politiskt korrekta.
P.S. Om Edmund Burke:
"I hans egenskap av konservativ är det inte helt lätt ange vilka höga principer Burke ansåg gälla; konservatismen är ju inte någon teoretiskt utmejslad ideologi i paritet med till exempel marxism. Burke ansåg dock bland annat att det är varje undersåtes eller medborgares skyldighet att åtlyda statens traditionella auktoriteter, och att undersåten inte har någon naturgiven rätt att delta i statens affärer. Samtidigt höll Burke dock för visst att det även är härskarens skyldighet att regera rättvist och klokt. Den sistnämnda ståndpunkten ledde Burke till att försvara den amerikanska revolutionen. . .
Ett nytt skede i Burkes liv börjar med franska revolutionen. Dess rationalistiska mentalitet, mekaniska samhällsuppfattning och pietetslösa kritik var för en man med Burkes läggning ytterst osympatiska. Med en förunderlig blindhet förbisåg han dess sociala orsaker och den verkliga halten av det gamla franska regeringssystemet. 1790 gav han ut Reflections on the revolution som fick stor uppmärksamhet i hela Europa och delade England i två läger. Skriften uppskattades av kung George. Författarens ståndpunkt är dock redan här mindre den lugnt iakttagande statsmannens eller den objektive historikerns än den fanatiske motståndarens. Burkes fientliga hållning mot revolutionen ledde 1791 till hans brytning med Fox och förde honom 1792 över på regeringsbänkarna."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Edmund_Burke
http://www.sobran.com/articles/leads/2006-11-lead.shtml
P.P.S. Per-Olof Samuelsson, Ayn Rand-anhängare:
"Den naturrättsliga synen lanserades i stor skala på 1700-talet av ideologer som Thomas Paine m.fl. De angrep hävdvunna institutioner som monarki, aristokrati, prästvälde m.m., därför att de såg dessa institutioner som artificiella och i sista hand grundade på brutalt våld och förtryck (bäst sammanfattat i Paines envisa upprepande av truismen att Vilhelm Erövraren var en erövrare).
Det svar som gavs av konservatismens obestridde lärofader, Edmund Burke, var att det var tvärtom. Visst har människan rättigheter, menade Burke, nämligen de rättigheter som hävden och samhällsställningen gett henne. Dessa rättigheter var naturliga, men de rättigheter hon hade blott och bart genom att vara människa var artificiella. (Se Tankar om franska revolutionen.)"
http://tinyurl.com/y89f6t
|
