POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Ramona Fransson publicerad 27 jun 2006 kl. 11.37:

Män är djur... tycker inte du?

Ireen von Wachenfeldts uttalande: "Män är djur... tycker inte du?" gjorde mig full i skratt. Några timmar senare blev jag upprörd och tyckte att det var en kränkning av män. Nu flera månader senare har jag börjat fundera över uttalandet igen.
Män är djur... tycker inte du? Tycker inte du det?

Dessa strofer hördes inte bara i TV utan stod också att läsa i SVD för några månader sedan. Intervjun gjordes av Evin Rubar och den hon gjorde intervju med var ordförande Ireen von Wachenfeldt i föreningen ROKS.

Min första reaktion var ett stort skratt. Det lät kollosalt absurt! Några timmar senare blev jag upprörd och tyckte att det var en rejäl kränkning av män. Nu flera månader senare har jag börjat fundera över uttalandet igen.

I dagarna två har jag tittat på en miniserie som sägs bygga på en verklig händelse. Mary Bryant var en ung flicka som bodde i Cornwall och deporterades till en engelsk straffkoloni i Australien, året var 1788. Om det hon upplevde var sant framställdes män som korsade hennes väg inte som djur utan som galna bestar. De fängslade kvinnorna våldtogs med total grymhet av sina manliga fängelsekamrater samtidigt som de engelska soldaterna stod i sina fina kostymer och tittade på.
Idag flera hundra år senare återkommer samma fruktansvärda berättelser utförda av män från Afghanistan, i olika delar av det forna Jugoslavien och i olika delar av Afrika med flera. Är benämningen på dessa män djur? Om jag ska vara ärlig, vilket jag är, så är svaret nej. De är inte djur utan odjur!

Vilket kön är rikast i världen? Män! Vilket kön äger mest egendom i världen? Män! Vilket kön dominerar på ämbeten med störst makt? Män! Vilken kön regerar över de tre största religionerna? Män!
Av vilket kön är de flesta soldater? Män!
Vilka fogar sig i det här? Kvinnor! Och det har kvinnor gjort i årtusenden. Men visst har det gått framåt, säger de optimistiska! Var då, skulle jag vilja fråga? I min ungdom när jag var femton år, det är trettiofem år sedan, oroade jag mig inte för att jag var skral i matematik. Min största oro var att jag inte kom in i mina trånga jeans! Jag ville vara smal och söt! Jag ville vara till lags! Enda skillnaden då mot nu var att det inte fanns Big Brother, TV4 Idol, Robinson m.fl. dokusåpor.
Frågan är: Har jämställdheten ökat mellan könen sedan jag var tonåring? Inte som jag ser det. Snarare tvärtom. I en del länder har visserligen fler kvinnor fått makt och höga positioner, även i Sverige, men vad har dessa kvinnor åstadkommit?
Vi har fortfarande ett rättsväsende som jag tycker minner om gammalt unket kvinnotänkande. Vart tog löftet om lika lön för lika arbete vägen? Inte ens den lilla ändringen har skett.

Gudrun Schyman startade ett nytt parti, F!, feministiskt initiativ. Hon slog på stora trumman och hade presskonferenser. Vad hände sedan? Ja, det gamla vanliga som tycks hända med nya partier, interna bråk och pajkastning. Samma gäller även för det mansdominerade nya partiet, Juni listan, där hoppar kända namn av i parti och minut. Kvar är Sverigedemokraterna, de är inte nya men verkar vara det enda parti i dagsläget som kan hota de etablerade betongklossarna, enligt röstundersökningar.
Men eftersom brevbärarna antagligen plockar bort kuverten så fort de ser vem som är avsändare är det nog riskfritt.

När det gäller Gudrun Schyman har jag bara en fadd smak i munnen av hennes politiska karriär. Jag kan inte peka ut något som hon i egenskap av vänsterpartiets ledare har gjort för att förbättra kvinnors situation. Det hon gjorde med sin retorik var att öka vänsterpartiets mandat och med det fick partiet mer pengar av staten (läs skattebetalare). Nils Lundgrens Junilista kanske har en bra politik men personligen tycker jag han låter lite för stroppig och har en tråkig stil. Men samtliga partier talar sig varma för att upphöja kvinnans status. Även betongklossarna! Men varför händer det så lite då?
Varför tjänar kvinnor inom kommunala och statliga företag mindre än män? Varför tjänar kvinnor som arbetar inom vård och omsorg så lite att de tvingas förnedra sig till att fylla i blanketter för att få tillbaka en del av sin inbetalda skatt i form av bidrag?
Är det för att de som bestämmer om löner i de flesta fall är män?
Är det för att de som sitter på de högsta maktpositionerna är män?
Eftersom jag vet svaret på de sista frågorna, måste jag faktiskt erkänna att som svar på Ireen von Wachenfeldts fråga:Män är djur... tycker inte du? Tycker inte du det? Svarar jag: Jo, det tycker jag!