 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Karin Holmberg
publicerad 19 maj 2009 kl. 11.26:
Lyssna på patienten!
En debatt har blossat upp om sjukvårdsupplysningens varande och icke varande, efter att en mamma blivit avrådd från att åka till sjukhus med sin treårige son. Ett råd som ledde till pojkens död.
Sen media tagit upp fallet (Pojke dog efter råd att inte åka till-sjukhuset) har sjukvårdsupplysningen ändrat sina rutiner och flera sjuksköterskor har blivit anmälda.
Men vad debatten egentligen bör handla om är hela attityden inom sjukvården, där man sällan lyssnar på vad patienten själv har att komma med för information. Hur ofta har man inte mötts av ett dövt öra hos en läkare som ska behandla en, då man försökt informera om vad tidigare läkare sagt, eller vad man själv har för uppfattning om sitt sjukdomstillstånd? Visserligen kan det samtidigt hända att läkaren helt går på vad som skrivits ned av föregående läkare, om de har tillgång till journaler, men båda beteendena vittnar om en osäkerhet hos läkaren. En osäkerhet i att bedöma patienten här och nu, med hjälp av den värdefulla information som patienten själv har att komma med.
Motsägelsefullt nog så kan det för vissa läkare ligga prestige i att ställa sin egen diagnos och inte lyssna på vad patienten säger att en annan läkare har sagt (om det nu inte står nedtecknat i en journal), men i många fall så skulle säkerligen en mycket bättre bedömning göras om de tog till sig den värdefulla information som patienten har att komma med.
Man kan också känna att de på sjukvårdsupplysningen stirrar sig blinda på den information som står att läsa på datorskärmen. Omedelbart när man ringt upp, så frågar de efter ens personnummer. Bilden de får upp på skärmen, med anteckningar om vad som sagts tidigare, är det de utgår ifrån då de svarar på frågor. Visst, det här är nya rutiner, och de är till stor hjälp (förr frågade man bara om råd, utan att uppge sitt personnummer). Samtidigt så kan man faktiskt känna att när sjuksköterskorna stirrar sig blinda på vad som tidigare sagts, så skapar det en osjälvständighet hos de samma, de vågar inte göra en egen bedömning av läget.
Den som är sjuk brukar ju ofta känna på sig när det är allvar eller inte, och här gäller det för sjukvården att ha fingertoppskänsla. Sjukvårdsupplysningen har fått ändrade rutiner sen den treårige pojkens dödsfall tagits upp i media. Att det gick så här illa kan väl egentligen bero på ett många olika orsaker. En sjuksköterska som skrivit en insändare till DN, var inne på privatiseringar och bristen på kompetent personal. Jo, visst kan man tänka sig att sådant har betydelse, men till sist är det ändå en fråga om attityden hos både sjukvårdare och läkare. Det gäller att inse värdet av den information patienten själv har att komma med i en vårdsituation.
|
