Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Stefan Hallgren
publicerad 22 okt 2001 kl. 18.59:
Lunarstorm - Det blåser på månen
Lunarstorm har gått den långa vägen från en liten gullig community för unga till att bli en dominant subkultur för nästan en miljon människor. Vad får det för effekter?
Målgruppen för webbsamhället "Lunarstorm" ("Lunar" i folkmun) är människor i åldrarna någonstans kring 16-24 men det finns människor i alla åldrar som lever mycket av sina nätliv inom webbsajtens väggar. Det kan vara svårt om man är ovan vid dessa nätkulturer, att förstå de bortre konsekvenserna av att så många, gör så mycket, i ett så begränsat forum men jag vill försöka förtydliga det hela lite.
Faktum är, att om tio år så kommer miljontals av landets unga att referera till Lunarstorm som en självklarhet under deras uppväxt/skoltid. Det kommer att svetsa samman deras generationsidentitet precis som rockmusiken svetsade samman många av våra generationer (40-70-talister) fast Lunarstorm kommer att ha gjort det på ett djupare och mer graverande sätt.
Majoriteten av besökare är yngre men de kommer att växa upp tillsammans med Lunar och nya kommer att fyllas på när den första Lunargenerationen blir äldre och nostalgiska. De kommer att ha gjort många saker på vägen, bland annat betalat en massa pengar till Lunars tjänster.
Lunar har idag tre framträdande intäktsmodeller synliga för omvärlden (det finns säkert flera): 1. Annonsörer. Här säljer man exponeringsutrymme med stor försiktighet till utvalda företag, oftast logiskt associerade till Lunarstorms målgrupp, som dataspelstillverkare eller samarbetspartners som skokedjor och så vidare. 2. Mobilkontantkortet "Vrål" som fungerar som kontantkort gör mest, men där man adderat en ungdomlig prismodell och tillgång till speciella tjänster inom varumärket Lunarstorm. 3. Röst-tjänsten "Våjs" där man kan spela in egna ljudsnuttar som publiceras på siten via en telefonbetaltjänst.
Vi ska dock inte diskutera ekonomi här, utan sociala effekter. Webbplatsen är kommersiell och måste naturligtvis tjäna sitt levebröd, men det är mindre intressant i sammanhanget.
På Lunarstorm finns en uppsjö av sociala mekanismer som tillfredställer de behov så många, både unga och gamla har idag; att få möta nya människor, att själv uppmärksammas av andra och att kunna göra lite skillnad. Allt det där som det gamla samhället och politikerna inte längre tillfredställer. Tonåringar börjar ty sig till en webbplats i stället för skolkuratorn. Tendensen går igen över hela ledet; Lunarstorm i stället för pappersdagbok. Lunarstorm i stället för fotoalbum. Lunarstorm kompenserar för lärares sociala oförmåga. Lunarstorm i stället för ungdoms- eller fritidsgårdar. Lunarstorm i stället för föräldrars uppmärksamhet och engagemang. Lunarstorm i stället för allt det som samhället har berövat ungdomarna i sparpanik under krisåren.
På Lunarstorm kan människor diskutera WTC-katastrofen och Bin laden eller sex eller sport eller rasism eller vad som helst i välmodererade och övervakade diskussiongrupper på "Diskus". De kan skriva sin egen dagbok varje dag för andra att läsa under menyn "Dagbok". De kan publicera sina foton, musikinspelningar eller dikter under "Prylar", söka gamla klasskamrater i skoldatabasen "Rötter" eller så kan de flirta, skriva i gästböcker, pyssla med sin presentationssida... Mängden tjänster är för stor för att beskriva här, men tro mig, det är omfattande aktiviteter.
Det som skiljer Lunarstorm från många andra liknande tjänster är att de har kritisk massa. Lunar har volymerna. 950 000 registrerade medlemmar. Även om tvåhundratusen konton skulle vara döda eller dubletter så är det fortfarande otroligt mycket folk.
Det är runt femtio procent av målgruppen 16-24 år i Sverige som tillbringar betydande timmar av sina vardagsliv på Lunarstorm varje dag. För det är vad de gör. Lägger delar av sina liv på den siten. Kontakt, chat, ragg, omvärldsbevakning, dagbok och så vidare. Det är här våra unga idag lär sig mycket om livet. Ungdomsgården har flyttat hem till tonårsrummet framför en skärm.
Förstår man inte hur kraftfullt det börjar bli? Hög lojalitet och hög återbesöksfrekvens och enorm nyrekrytering hela tiden, konceptet lanseras och säljs till nya länder och så vidare.
Siten byggs sakta ut men kommersialiseras väldigt försiktigt. Minsta felsteg skulle skrämma bort de känsliga tonåringarna, om de skulle känna sig uppkörda av alltför felprofilerade annonsörer eller erbjudanden.
Upphovsmannen Rickard Eriksson och hans gäng i Varberg har hittills lyckats vandra den gyllene spången på ett bra sätt men vad händer i framtiden? Tänk tanken att om ett par år, när målgrupperna breddas och medlemsvolymerna börjar ligga på två miljoner i ett land med 8 miljoner invånare. Då blir Lunar den största folkrörelsen bland 12-35 åringar på årtionden. Maktpotentialen blir betydande. De kan till exempel börja göra gallupundersökningar, ha fiktiva val eller kommersialisera visst utbildningsinnehåll och sälja körkortsteori eller e-utbildning inom communityn, möjligheterna är oändliga. När Lunar fortsätter växa till sig och dessutom har ett unikt beteendemöster hos sina besökare, kan en sån webbplats komma att få en betydande politisk och kommersiell roll i samhället framöver. Det lägger ett visst ansvar på grundarna.
Oavsett vilken aktör jag skulle representera idag, gymnasieskola, polisen eller olika organisationer - om jag skulle vilja nå ut med ett budskap till alla unga i landet idag från ett enda ställe skulle jag använda Lunarstorm. Faktum kvarstår, att siten är en direkt pipeline rakt in i den tonårskultur som vuxna har så förtvivlat svårt att få tillgång till. Många andra myndighetsinitierade ansatser att skapa "balla" koncept för att "nå unga på internet" är i jämförelse som att fjärta bredvid en atombomb. Detta är på gott och ont, det är därför denna "subkultur" som Lunarstorm är, måste hanteras så delikat och försiktigt.
Baksidor då? Tja, det mesta på Lunar sköts med etisk fingertoppskänsla, snyggt, prydligt och lagligt, men det känns ibland som om framtidskonsekvenserna inte riktigt förvaltas av de som står i kulisserna.
Lunar har förmodligen, utan att ha gjort något speciellt av det, Sveriges viktigaste redaktionella startsida när det kommer till yngre målgrupper. Den låga profilen är säkert medveten, för att man inte vill "politisera" Lunarstorm. Den dagen Lunar tar ställning för en viss intressegrupp så förlorar siten väldigt mycket trovärdighet. De måste hålla sig allmängiltiga och neutrala. Lunar är en användardriven community, den är inte konstruerad av en spekulativ och "smart" stockholmsk konceptbyrå utan grundades av entusiasm av vanliga användare i Varberg en gång i tiden och där sitter styrkan. Jag tror faktiskt att hela företeelsen Lunarstorm i en viss typ av utvecklingsscenario skulle kunna bli en för stor uppgift för grundarna att hantera, det kan vara det som är den största risken. Naivitet kan komma att riskera det fenomen som communityn har vuxit till. Förhoppningsvis så har grundarna redan förutsett detta och har en utvecklingsplan med stark integritet i beredskap för sajtens utveckling.
Hursomhelst: Lunarstorm går inte längre att bortse från och avfärda som "en chattcommunity där småungar raggar på varandra". Tror ni det är ni långt ute i naivitetslandet och cyklar.
950 000 registrerade medlemmar. Det är ett par huvuden. Fråga era barn om de har ett Lunarkonto. Svaret kommer att bli "Självklart, har inte alla det?" Lunarstorm är på väg att bli ungdomens nya virtuella infrastruktur. Vad tror ni det kommer att betyda? Tänk i alla de hypotetiska konsekvenskedjor ni orkar och använd fantasin.
Kanske betyder det ingenting, kanske är det helt odramatiskt. kanske är företeelsen mycket mer marginell än vad jag hävdar. Det är möjligt, jag ville bara fråga er därute vad ni tror.
Men oavsett hur vi vänder och vrider på det: - Lunar is here.
Stefan Hallgren, Aktiv inom digitala och analoga mediafrågor.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
