 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Eivor Karlsson
publicerad 2 nov 2011 kl. 07.55:
Ljungbyfallet kräver haveriutredning
"Det behövs en utredning från Ljungbymammans vädjan om hjälp i Uddevalla fram tills att barnens utsatthet i Ljungby blev känd. Och detta oavsett vem som utfört mordet."
Det tragiska mordet på en fyraåring i Ljungby har satt fokus även på socialtjänsten. I Aftonbladet Debatt 22/10 hade juristen My Krozer en artikel: "Ansvariga vägrade se barnens misär." Artikeln baserades på att både socialnämnden i Uddevalla och Förvaltningsrätten i Göteborg avslog mammans begäran om hjälp.
Mamman i familjen hade, när mannen häktades 2010, bett om hjälp för att hon inte klarade det mest grundläggande dagliga ansvaret. Det vill säga de då sex syskonens morgonhygien, frukost, få iväg dem till skolan, städ och tvätt. Mamman var för första gången ensam med barnen. Pappan satt häktad för grov kvinnofridskränkning. De två myndigheterna, socialnämnden i Uddevalla och Förvaltningsrätten i Göteborg, ansåg inte att hon hade hälsoproblem och menade att hon hade stöd i ett personligt nätverk. Hur starkt var det nätverket? Det borde Förvaltningsrätten tagit reda på.
Problemet var inte mammans hälsa. Problemet var, som hon hade klargjort i sin anmälan, att hon inte ensam kunde tillgodose sina egna barns mest basala behov. Vem skall ta tillvarata barnens grundläggande rättigheter om inte socialtjänsten? I den förundersökning som pågick och som senare ledde fram till åtal och fällande dom mot pappan, fanns alla fakta. Barnen hade sett sin mamma misshandlas vid åtskilliga tillfällen.
Informationen fanns där. Fokus borde ha legat på barnens situation och trygghet. Men inte ens förvaltningsrätten satte barnens behov i centrum eller svarade upp mot socialtjänstlagens mål: 2§ "När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnens bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år." Bestämmelserna är tänkta att svara mot artikel 3 i FN:s barnkonvention.
Pojkens familj i Ljungby hade sedan slutet av sommaren varit föremål för en utredning även hos socialtjänsten där. Men det föranledde inget tvångsomhändertagande, enligt socialchefen. Så behöver inte alltid vara fallet. Det kan också handla om att se till att familjen får stöd. Fick de det?
Det har framgått av olika artiklar att mamman var livrädd för att socialtjänsten skulle omhänderta hennes barn. Familjen bytte adress 18 gånger på nio år. Flydde mamman/familjen "undan radarn" - socialtjänstens granskning? Ibland framkommer fall inom socialtjänsten som kan ge fog för oro. Men socialtjänstens uppgift är att stödja familjen, där så är möjligt. Och snart har pappan i Ljungbyfallet avtjänat sitt straff.
Barnperspektivet - ett tänjbart begrepp - måste sättas i centrum. Det behövs också nationella och lika regler över hela landet när det gäller lagen om vård av unga, LVU. Något som Socialstyrelsen borde få i uppdrag att se över. Barn som riskerar att omhändertas behöver ett opartiskt ombud. Vilket också Barnombudsmannen anser. Förvaltningsrättens domar, som borde granskas, har mycket stor betydelse vid ett omhändertagande eller uteblivit stöd.
Ofta förefaller Förvaltningsrätten okritiskt utgå från de vuxnas perspektiv. Inte barnens. Och inte bara vad gäller de nu aktuella syskonen i nya bostadsorten Ljungby.
Här ett annat aktuellt exempel. Fallet med Markbarnen "Fanny" och "Rasmus" där Förvaltningsrätten förde ett resonemang utifrån de vuxnas konflikter. Vilket bl. a Hallandsposten påpekade. Det handlade inte om barnens längtan tillbaka till sin första, psykologiska, familj. Vid förhandlingarna i Förvaltningsrätten hade den biologiska mamman kallat fyra vittnen. Marks kommun, part i målet, hade inget ombud!
Förvaltningsrätten avkunnade dom den 22 juni. Barnen fick inte komma tillbaka till första, psykologiska fosterhemmet. Socialnämnden i Mark hade lång tid på sig att ordna ett försvar till Kammarrätten - men misslyckades. ("Fosterbarnen upp i kammarrätten, kritik mot förberedelserna - igen", Sveriges Radio)
Hur är det möjligt att omhändertagna barn och processen däromkring inte röner mer uppmärksamhet? Då utifrån hur socialtjänsten - i vissa fall - hanterar barnavårdsärenden. Ibland okritiskt även från Förvaltningsrätten.
My Krozer, jurist, föreslår en "haveriutredning". Vad hade kunnat göras annorlunda? Det behövs en utredning från Ljungbymammans vädjan om hjälp i Uddevalla fram tills att barnens utsatthet i Ljungby blev känd. Och detta oavsett vem som utfört mordet. Eller om en lek allvarligt gått omstyr. Idag är det bara i de fall där något tragiskt händer som allmänheten får inblick i barnavårdsärenden. Till exempel i Ljungbyfallet, Sigtuna, Mark, Luleå med flera. En svaghet från politiskt håll. Och en rättsosäkerhet för barnen.
|
