Det har varit många gånger i mitt liv som jag känt att jag gått i cirklar, precis som sången "Circle of Life" med Elton John beskriver på ett så vackert sätt.
Att bli sedd och hörd är något av de viktiga sakerna i livet, ända sedan den dagen vi föddes till våra sista andetag, egentligen, så är detta något vi aldrig ska förringa och därmed ge alla vi möter.
Det finns så mycket att se och att ge, mycket som inte ska göras ogjort - bara för att vi är så upptagna av vårt eget liv så får vi aldrig glömma att vara ett gott föredöme, och ge andra det vi själva önskar få tillbaka. Och att aldrig ta mer än vi ger, är en viktig visdom att bära med sig.
Om vi har fyllt oss med tilltro och hopp om framtiden, så kommer vi att finna vår givna plats i livets cykel. Det händer såklart att vi faller igenom ibland, men om vi ser upp mot stjärnorna i universum så kan vi överleva de sår vi får i livet.
Det kommer alltid en ny morgondag, en ny gryningssol reser sig på himlen och vi får nya möjligheter att göra vår resa på jorden till det bästa vi förmår oss i allt vi har att ge.
Jag som levt många år redan kan se meningen med livet, och varför jag givits så mycket smärtsamma lärdomar, då jag inte lyssnat på min inre röst där intuitionen alltid funnits hos mig. Men jag var för upptagen att tro mig veta bättre än vad det innersta rummet i min själ kunde säga mig, så jag drev mig allt hårdare och halvt blind sprang jag rakt in i misstagen och den berömda väggen av utbrändhet som höll på att kosta mig livet allt för tidigt.
Nu vet jag bättre; mina barn älskar mig och de minsta frågar ofta hur länge jag ska leva och att jag aldrig får dö. Vad svarar man på det? Jag brukar säga att jag aldrig ska dö, det jag kan ge dem kommer alltid att finnas hos dem, och det kan betyda den visdom jag som enkel själ kan ge dem. Samt det jag skriver på min bok i byrålådan, om min livsresa med den äkta bilden av allt som skett då de jag levt tillsammans med kanske inte alltid varit så sanningsenliga som jag skulle önskat. Jag har en tro som inte är unik men den är STARK och den bygger på sanningenlighet in i varenda centimeter av varje mening.
Det finns så mycket tankar kring detta med livets mening, men det tar för lång tid att skriva så jag sammanfattar det jag hitills nämnt helt kort med dessa enkla rader.
Livet är aldrig svårare än vi människor önskar komplicera i vardagen - de gånger vi lyssnar på vår inre röst där sanning och enkelhet finns, så kommer vi att upptäcka att vi hade svaren med oss från början, bara vi lärde oss att lyssna istället för att TRO att vi visste bättre än den egna inre styrkan och visdomen.
För mig som sitter i styrelsen för Riksförbundet för coacher och föreläsare så möter jag många som efterfrågar ett stöd i livet, långt bortom det vanliga utbudet av psykologer, beteendevetare, KBT:are och andra professioner. Något lättsammare, lite enklare men ändå med ett resultat som gör den lilla människan GLADARE efter varje besök hos sin mentor och samtalsstöd.
För jag ser det som ett samtal mellan två själar, där båda egentligen utvecklas av samtalet och ingen av dom två ska vara förmer än den andra, utan det finns alltid något nytt att lära av varandra oavsett vilken titel vi har, och livserfarenhet.
Vi behöver öppna upp oss mer, skapa mer tillit till våra egna inre styrkor och förmågor att skapa det liv vi egentligen kan nå och leva, bara vi vågar tro på att det är möjligt och släppa jantelagen och rädslorna kring den svenska avundsjukan, och vad dessa skapar för känslor inom oss.
För min del har jag bestämt mig för att aldrig mer låta mig tryckas ner, eller känna mig mindre än någon annan.
Och jag kommer att göra ALLT vad jag kan för att stötta de som har det svårt på olika sätt, oavsett om de har pengar att betala mig eller inte, så ska ALLA kunna erbjudas möjligheten att leva det liv som de önskar - och sedan kan dela med sig av till sina medmänniskor på samma vis.
Lev i din tro - svik aldrig dig själv genom att inte lyssna på din egen visdom!
