 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Birgitta Stiefler
publicerad 20 dec 2009 kl. 08.58:
Foto: Birgitta Stiefler
Livet som insnöad
Planerna jag hade går om intet, kraven försvinner och varandet är det enda som finns när jag ändå inte kommer någonvart.
Det singlar ner där utanför, som det vitaste, skiraste puder lägger sig flingorna sakta på allt levande och dött. Inte en vind rör sig, vilket är beundransvärt för att vara i Skåne och jag ser inga spår utanför min dörr. Stillhet, lugn, Alltet bara är denna fjärde advent som får barnasinnet att vakna. Jag hoppar ut i snön och slänger mig platt på rygg för att göra en snöängel medan jag smakar på snöflingorna som gör mig sällskap denna tidiga morgon. Jag lånar den tysta musiken där den enda tonen som hörs är fåglarnas sömndruckna uppvaknande. Jag får inte glömma handla julklappar till dem kommer jag på när ryggen kylts ner och jag sakta tar mig upp och ser på mitt konstverk.
Det är underbart här ute och det är detta som gör att jag trivs på landet; jag vet inte hur nästa dag blir. Naturen bestämmer om jag får stanna eller får gå. Den bestämmer om sonen ska bli arg över cykelturen till bussen om det blåser friska vindar, den bestämmer harmonin en sommarkväll då solen sakta går ner bakom veteåkerns gula strån, för den bara "är" utan min vilja eller mina önskemål.
Det har singlat ner hela dagen igår, hela natten och nu på morgonen. I morgon kommer 35 personer hit för att äta sommartårta och fira att det nu inte blir mörkare. Min intention var att laga chili-con-carne till hela hopen idag men inte vet jag om bonden har i tankarna att ploga så jag kommer ut och kan handla. Han har kanske ingen intention att ploga alls och då kan jag sitta här med mina sommartårtor, men då får det bli så i år.
Jag har lärt mig genom att leva här ute att ta dagen som den kommer. Jag kan inte påverka allt runt omkring mig, ibland blir det som jag tänkt mig, ibland inte, men det blir alltid, något.
Jag tänker njuta av snön idag, av stillheten och det faktum att jag är insnöad. Tanken läggs till ro och varandet handlar om avtvingade måsten, så som det egentligen ska vara när det är Juletid, sedan får morgondagen nyfiket ge mig nya erfarenheter och utmaningar.
|
