 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Linda Rosing
publicerad 8 maj 2007 kl. 07.57:
Linda Rosing om polisrazzian med Fadde
"Jag vill med egna ord berätta om den mest fruktansvärda och kränkande dagen i mitt liv. Ja, jag lovar, det var precis som taget ur den amerikanska CSI-serien."
Fadde och jag väcktes av sex instormande poliser
Jag vill med egna ord berätta om den mest fruktansvärda och kränkande dagen i mitt liv. Ja, jag lovar, det var precis som taget ur den amerikanska CSI-serien.
Kan ni tänka er hur hemskt det är när några bara kommer instormande i ens hem när man ligger och sover och säger "Gå upp! Vi ska göra en husransakan!" Det låter kanske inte så hemskt, men att bevittna det med egna ögon i ens eget hem, som för både mig och Fadde är vår fristad, den enda platsen där vi kan vara anonyma... Att se vårt hem bli helt upp o ner vänt av sex poliser som letar efter något som jag inte förstår. Ja ni, den här berättelsen blev en vändning för mig och en början på ett helt nytt liv för både mig och min älskade Fadde. Efter det här kommer jag nog aldrig mer kunna vara helt mig själv igen. Det kommer förmodlingen ta väldigt lång tid, på både gott och ont.
Fadde och jag låg som vanligt och sov i tajt sked och höll tryggt varandra i händerna när vi båda väcktes av hårt bankande nävar mot vår dörr. Som vanligt lika orolig som jag är satte jag mig snabbt upp i sängen medan Fadde mumlade något som jag inte riktigt fattade. Min första tanke var att det är säkert några ungar som busar, men så kom det där hårt bankande ljudet igen, jag kollade på klockan och såg att den var exakt 06:00. Nu hoppade Fadde upp ur sängen och smög sig fram till fönstret och tjuvtittade lite bakom gardinen.
"Vem är det älskling?, sa jag, men utan att svara sprang han ner och öppnade dörren. Jag hann inte ens reagera förrän två män presenterade sig.
"Vi är från polisens ekobrottsmyndighet vi ska göra en husrannsakan", sa den ena mannen och stod vid sängen i vårt sovrum och visade upp något som jag såg lite suddigt var en polisbricka. Allt gick så fort.
"Vi måste visitera dig", sa den ena till mig med hård röst. "Du får gå upp ur sängen."
"Jaha", sa jag med försiktig röst. Jag tog bort täcket och sa "Men jag har bara trosor och topp på mig", och ställde mig generat upp.
"Ja du få väl sätta på dig ett par byxor då sa den andra."
"Tack", sa jag. Jag brukar alltid sova naken, men som tur var gjorde jag inte det just den natten.
"Jag måste gå på toa", sa jag.
Då gick den ena polisen in först och tittade i papperskorgen och öppnade alla skåp. Sedan sa han "varsågod". Dörren skulle vara öppen när jag kissade så dom hade kontroll. Sedan frågade jag varför dom var här och till svar fick jag "Ja, Linda vi är här för det finns starka misstankar mot Fadde angående ekonomiska brott." Jag fattade fortfarande inte.
"Jag vill gå ner till Fadde nu", sa jag. Men det fick jag inte. Medan dom två poliserna vaktade mig satte jag mig på golvet med händerna i ansiktet chockad och visste inte vad jag skulle säga. Efter ungefär tio minuter ropade Fadde på mig. Då sprang jag ner på bottenvåningen. Mina ben bara skakade så att jag nästan rammlade. Där nere stod det yttligare fyra poliser. En som satt mittemot Fadde och gick igenom hans personliga saker medan dom andra rev ner fläkten och tittade i frysen och andra små utrymmen. Fadde såg lite chockad ut. Vi tittade med ledsna ögon på varandra och så sa Fadde att jag inte skulle vara orolig. Men det var vi båda två. Dom tog våra datorer och mobiler och sa att Fadde var häktad i sin frånvaro och skulle följa med till häktet. Jag blev så ledsen att jag inte kunde stanna kvar i huset. Jag satte på mig mina träningskläder och keps och frågade poliserna om jag fick gå ut. Jag orkade inte se när dom rev runt i huset. Fadde höll om mig hårt och gav mig en lång kyss och sa "Hej då, älskling. Jag kommer ut i morgon." Jag stängde skakande dörren och började springa i från huset. Tårarna bara forssade ner.
"Snälla Gud", sa jag för mig själv "kan Fadde och jag aldrig få ha det bra? Inte det här också. Hur mycket ska vi behöva gå igenom i vårt förhållande?"
Det var det sista jag såg av min älskling fram tills nu.
"Jag älskar dig Fadde du är min hjälte och en rättvisans kämpe. Jag är och förblir din för evigt. De goda vinner alltid över de onda, så även i detta fall!"
|
