Artikel av Malin Dunfors publicerad 27 apr 2011 kl. 10.33:

Bradley Cooper som Eddie Morra
Foto: Roadshow

Limitless - filmen som fått hjärnsläpp

Om du sett trailern, vet du att Limitless är en film baserad på idén att vi bara använder 20 procent av våra hjärnor (den myten har dock inga som helst vetenskapliga belägg).
Betyg: G
Titel: Limitless
Genre: Thriller
Regi: Neil Burger
Manus: Leslie Dixon och Alan Glynn
Musik: Paul Leonard-Morgan
Medverkande: Bradley Cooper, Roberto De Niro, Anna Friel, Abbie Cornish med flera
Speltid: 105 min
Premiär: 29 april

Robert Ebert, filmrecensent på the Chicago Sun-Times, sa "Limitless only uses 15, maybe 20 percent of its brain. Still, that's more than a lot of movies do." Så sant så, men ändå hade man önskat sig mer av en films vars huvudrollsinnehavare får möjlighet att använda 100 procent av sin hjärnkapacitet, hela tiden.

Limitless är en action-thriller baserad på novellen "The Dark Fields" av Alan Glynn från 2001, om en avdankad författare, Eddie Morra (Bradley Cooper), som genom att ta en experimentell drog förvandlas till den perfekta versionen av sig själv. Samtidigt försöker allsköns korrupta krafter att ömsom mörda honom, ömsom sätta dit honom för dråp.

När Eddies flickvän Lindy (Abbie Cornish) gör slut med honom understryker det bara hans bild av sig själv som en riktig nolla. En dag springer Eddie på sin ex-svåger, som sällan har rent mjöl i påsen, men ändå lyckas övertala honom att prova designerdrogen NZT. Vad har Eddie att förlora? Med NZT kommer han plötsligt ihåg allt han någonsin läst, hört eller sett. Poppandes NZT kan han lära sig spela piano eller flytande italienska på ett par timmar. Med sina nyfunna förmågor ger Eddie sig i kast med aktiemarknaden och tilldrar sig finansmogulen Carl Van Loons (Robert de Niro) uppmärksamhet. Fast NZT:s brutala bieffekter äventyrar både Eddies liv och framtid.

Teoretiskt sett handlar Limitless om vad som skulle hända om du tog ett piller som gjorde dig superintelligent. Men trots att detta i sig själv är en himla intressant tes tar filmen inte ett dugg vara på sin grundidé. När Eddie, en sjaskiga, stretande skribent, tar den mystiska drogen NZT blir han smartare, men framförallt utvecklar han en förkärlek för skräddarsydda kostymer och snabba sportbilar. Att NZT också gör att han omedelbart kan förstå invecklad matematik är nästan bara en parantes. Filmens främsta budskap verkar vara att ju smartare du är, desto coolare är du.

Det är väl en sanning med modifikation. I The Social Network visade David Fincher hur genialitet ofta isolerar människor från omvärlden, de hamnar ur synk med samhället och blir ofta sociala "outcasts". Hade Neil Berger regisserat The Social Network hade den knappast börjat med att Mark Zuckerberg dumpats av sin flickvän för att han är så okänslig utan snarare hade han omgivits av flörtande supermodeller.

Om du vill njuta av Limitless, bör du nog koppla bort mer än 20 procent av hjärnkontoret. Visst, det finns ljusglimtar, som vissa actionsekvenser när Eddie börjar gräva i vad som hänt andra NZT-användare, även hans hatkärleksförhållande med Carl Van Loon resulterar i några sevärda scener. Problemet är att Limitless, trots idel goda förutsättningar, känns som en typisk drogfilm. Inte ens Eddie är immun mot cold turkey. Han har drogen som alla andra vill lägga vantarna på och måste hitta en väg ut. Eller tänka sig en väg ut. Trots sitt otroliga IQ, tänker Eddie inte speciellt mycket - det bästa världens smartaste man kan komma på är att anställa två gorillor till livvakter. Mer spännande än så blir det aldrig.