 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Ulric Alstermark
publicerad 1 okt 2002 kl. 16.23:
Lilja 4-ever! Tycker kvinnor?
Att kvinnor tycker bättre om "Lilja 4-ever" än vad män gör är mycket tänkvärt. Eftersom jag själv är en nyfiken figur började jag snabbt att fundera på förklaringar. Och tyckte mig snart hitta sådana.
Jag är en av dem som trots de mångfasetterade feminismvågorna vill påstå att det finns skillnader mellan kvinnor och män.
Att kvinnor i allmänhet faktiskt HAR en högre EQ-kvot (för att använda ett nutidskorrekt, kantigt ord om någonting varmt), och därmed också en större förmåga att ta till sig av starka, nakna känslobudskap. Enligt mig utgör kvinnor helt enkelt ett... rundare och mer känslofyllt grundväsen än vad män gör, kvinnor... känner EFTER mer och försöker i större utsträckning än vad män gör med harmoni utreda och/eller bearbeta sådant som berör. Ungefär så.
Vidare så är Lilja 4-ever en... rakryggad film som på många sätt placerar tunga skor på ömtåliga nerver. Känslorna som tittarna snart sitter med i sina knän är av det slag som män gärna inte vill visa utåt. Många män har uppfostrats, och uppfostras alltjämt, till att gömma undan de sorgsna, påstått "svaga" känslorna. Istället har vi män blivit duktiga på att förtränga, fly och bespotta. Hårdtackla. Det är ofta (jag generaliserar hejdlöst nu) på just så sätt som vi hanterar sådant som är tårhotande jobbigt. Och här bör man även ha i åtanke att människan gärna med ilska attackerar sådant som på något sätt väcker hennes egen rädsla. Kvinnor, som FICK vara öppet ledsna utan att förlora sin tilldelade "roll" som barn, har däremot en bättre grund att utgå ifrån när det gäller att konfrontera vedervärdiga sanningar.
Begreppet "identifikation" kan rymma fler förklaringar, inte minst till varför det är så många kvinnor under 18 år som väljer att se Lilja 4-ever. Filmen handlar om Lilja, som ju är en ung kvinna som råkar obeskrivligt illa ut. Hon är huvudpersonen och gestaltar även den oskyldiga och "goda" sidan. Och... ja, kort sagt så bör en 16-årig, kvinnlig biobesökare lättare kunna identifiera sig med Lilja än vad en 47-årig kvinna eller en man kan. Ju närmare verkligheten, ju mer engagerande. Eller?
Om man vill gå vidare i just detta resonemang kan man ju som hastigast betänka de manliga karaktärerna i filmen. "Vidriga" är ett ord som på en gång flyter upp bland mina egna tankar. Män som ser filmen kan eventuellt omedvetet råka identifiera sig med dessa vidriga manspersoner, exempelvis/förhoppningsvis enbart rent utseendemässigt. Och vem kan uppskatta att på något sätt över huvud taget råka känna igen sig i någon som är avskyvärd?
Själv är jag en 29-årig man, och jag ger Lilja 4-ever ett mycket högt betyg. Men jag måste erkänna att filmen var oerhört påfrestande. Den gjorde mig mycket arg, mycket ledsen och mycket frustrerad. Och; Tack för att du bänder upp ögonlock, Lukas. Det behövs.
|
