Sällan har det varit så tydligt att de borgerliga partierna går ärenden åt den lilla, synnerligen icke-folkvalda, men ack så mäktiga klicken kapitalägare i det här landet. Den debatt som nu rasar om "arbetskraftskraftsinvandring" - det som rätteligen borde kallas arbetskraftsimport - visar detta med oerhörd tydlighet.
Näringslivets organisationer är otroligt duktiga på att sätta dagordningen för den politiska debatten i samhället. Och de har råd. Minns 80-talet. SAF började känna att saker gled dem ur händerna i slutat av 70-talet och slog tillbaka hårt och smart. Sedan satt alla där och diskuterade hur man skulle sälja ut vår gemensamma egendom till ett fåtal och hur tungt det var att betala skatt, mycket hellre då vara fattig och arbetslös.
Resultatet är känt. Sverige är ett av de länder i världen där klyftorna ökat snabbast de senaste decennierna.
Så funkar det med SAF - numera Svenskt Näringsliv (SN). Nu har de dammat av ännu ett fräscht grepp från 1900-talets början och kör det stenhårt i svensk debatt. Gå gärna upp och kolla på deras hemsida www.svensktnaringsliv.se så blir det klart varför Muf och Luf och inte minst Lars Leijonborg vill ha arbetskraftsimport. För att direktörerna i SN tjänar på det. Alla andra förlorar, så man får paketera det snyggt. Men det är ju det de har betalt för.
Så här skriver SN på sin hemsida: "Invandrarna tar ofta arbeten som de infödda inte är beredda att acceptera". Smaka lite på det där citatet. SN pratar massa strunt om att Sverige ska vara ett "öppet och växande land". Men citatet ovan och en närläsning av deras konkreta förslag avslöjar såväl organisationens verkliga syften som det rasistiska fundament på vilket de bygger sin argumentation.
De invandrare som ska importeras till arbete ska enligt SN:s förslag kunna vistas i Sverige under tre månader för att söka arbete. Under den perioden ska den arbetssökande kunna försörja sig själv. Man behöver inte vara särskilt skarpsinning för att förstå, att de människor som på så sätt kommer till Sverige kommer att befinna sig i en extremt utsatt situation och - precis som SN konstaterar - tvingas ta "arbeten som de infödda inte är beredda att acceptera".
I SN:s rapport "Invandring för tillväxt och nya jobb" kan man vidare läsa: "Det är bara den enskilda arbetsgivaren som skall - och kan - avgöra vilken kompetens man behöver för sin verksamhet och som kan göra den individuella bedömningen av om en sökande uppfyller de ställda kraven". Att ge arbetsgivare rätten att på så sätt få kontroll över människors liv är naturligtvis katastrofalt om man har en ambition att stärka integrationen och förbättra invandrarnas läge på arbetsmarknaden.
För hur många kommer att våga engagera sig fackligt när man kan slängas ut om inte arbetsgivaren tycker om en? Hur många kommer att kräva högre lön, bättre arbetsmiljö, tryggare anställning när ens möjligheter att stanna i landet bestäms av en enda arbetsgivares personliga bedömning?
Det är alltså inget nytt under solen. SN använder förslaget om fri invandring som ett slagträ mot kollektivavtal och den generella välfärden. Det är ett klassiskt grepp - läs gärna Steinbecks Vredens druvor! - att använda människor som har det problematiskt som spjutspetsar för att angripa samtliga arbetande.
Och så dyker Lars Leijonborg upp som gubben i lådan. Leijonborg måste vara den etablerade svenske politiker som gjort enskilt mest för att legitimera och introducera rasistiska och främligsfientliga krafters dagordning i den allmänna debatten. På ett ytterst osmakligt sätt har folkpartiets dåliga opinionssiffror - ett resultat av partiets brist på egentlig politik - hetsat in Leijonborg i en ohämmad flört med högerpopulismen. Och nu slås alltså två flugor i en smäll. Fiska i grumliga rasistiska vatten efter röster och angrip arbetsrätten.
Folkpartiets förslag är förstås närmast identiska med SN:s. Fast lite äckligare, eftersom man också pratar en massa om "svenska värderingar", antyder att invandrare håller på med hedersmord, barnäktenskap och terrorism, samt vill ta bort rösträtten för folk som är dåliga på svenska - dock endast om de är utlänningar. (Detta i ett integrationspolitiskt program! Hade varit ironi hade det varit väldigt roligt).
Partiets modell bygger på att man kan komma till Sverige och söka jobb men att man åker ut vid arbetslöshet. Permanent uppehållstillstånd ska ges efter fem år. Först då kan man till fullo ta del av socialförsäkringssystemet. Det är ett gästarbetarsystem som permanentar en rasistisk uppdelning på arbetsmarknaden.
Tove Lifvendahl stämmer också in i bäcken. Hennes artikel här på Sourze får mig att känna obehag i hela kroppen. Jag avskyr den spelade indignationen över människors elände. Spelad, skriver jag, därför att syftet så uppenbart är att gå välgödda direktörers intressen, på bekostnad av invandrares och flyktingars rättigheter och värdighet i samhället. Lifvendahl pratar om facket som den stora faran. Hon skriver att facket i Skåne "springer runt och jagar människor med utländskt utseende". Sanningen är att facket kontrollerar att folk har kolletivavtal så att de inte utnyttjas å det grövsta. Kontrollerna har gång på gång avslöjat hur till exempel byggherrar anställt folk från Östeuropa och Baltikum för att jobba för 20-30 kronor i timmen och ofta under förhållanden som inte tillåts enligt svensk lag, till exempel i miljöer med för höga asbestnivåer. För att det ska gå kan man till exempel göra byggnadsarbetarna till fria företagare. De får F-skattesedel och går "frivilligt" med på att arbeta för usel lön.
Jag blir också less på Lifvendahls oreflekterade återupprepning av rasistiska schabloner: "Invandrare är duktiga på att starta företag", skriver hon. Och har rytmen i blodet också, kanske? I verkligheten är det ju så, att en mycket stor del av de invandrare som startar småföretag där de sliter häcken av sig utan att få pensionspoäng eller kunna ta semster tvingas till det för att de inte kan få jobb på något annat sätt. Folk från Mellanöstern är inte födda till pizzabagare.
Låt oss alltså tala klarspråk om vad som händer: Förslagen om arbetskraftsimport handlar om frihet för välbetalda direktörer att få billig utländsk hemhjälp eller för storbönder i Skåne att importera polacker som får bo i baracker och få usel lön och som man sedan struntar i när de är färdiga med jobbet.
SN:s kampanj - och borgerliga politikers papegojbeteende - är cynisk och rasistisk. Det som ligger i de arbetandes intresse - "infödda" lika mycket som invandrades - är stärkt arbetsrätt, starkare lagstiftning mot diskriminering och en arbetsmarknadspolitik som har som mål att minska arbetslösheten. SN:s och borgarnas förslag går konsekvent i rakt motsatt riktning. För oss invandrare är det extra angeläget att begripa det: direktörerna och deras hantlangare har aldrig varit våra polare. Nu är de det mindre än någonsin.
Ali Esbati, Ordförande, Ung Vänster
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Michael Lundahl
