 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Lars Bergqvist
publicerad 8 jan 2008 kl. 18.14:
Libanon: Ingen president - inget tal till nationen
"Sitter precis och lyssnar på nyheterna, två raketer har skjutis in mot Israel från södra Libanon och ett FN-fordon har blivit utsatt föer en "road-side bomb" i södra Beirut, "business as usual" kan man kanske säga."
Så gick vi in i det nya året med ett fortsatt tomt presidentpalats. Talmannen Nabi Berri sköt den 29 december, för elfte gången, upp parlamentets samling. Den stol som presidenten brukar sitta i på nyårsaftonen när han talar till nationen gapade tom. Detta faktum, att statschefens tal saknades, lade dock ingen sordin på stämningen när det nya året firades med champagne på restauranger och klubbar vid Monot Street och Gemayze. Båda kvarteren ligger ett stenkast från Place de Marture, torget som utgör en osynlig gräns mellan det som populärt kallas muslimska västra Beirut och kristna östra Beirut. Under inbördeskriget gick frontlinjen, "The Green Line", över torget. Ett slags ingemansland med en sönderskjuten staty över de tre libaneser som hängdes på torget för ungefär 100 år sedan av ottomanska turkar, en plats för martyrer. Torget är fortfarande ett slags ingenmansland, en gräns mellan två skilda religioner. Statyn är tillbaka, polerad men fortfarande sönderskjuten som ett minne av ett 15 år långt blodigt inbördeskrig.
Men det är människor som skapar stämning och den libanesiska diasporan strömmar in i landet under julhelgen(1). Diasporan har nu åkt hem och och de bofasta libaneserna ser framtiden an, med lite optimism efter det att båda politiska lägren verkar ha godtagit Arabförbundets förslag om hur krisen skall lösas(2). Det libanesiska börsindexet gick i alla fall upp med 6% efter beskedet. Libanons egen nationalspåman, Michael Hayek, uttalade sig som vanligt på nyårsafton om vad det nya året bär i sitt sköte. I väldigt svävande ordalag berättade han om olika framtida händelser, hur som helst inget omvälvande i görningen. Det är bara att hoppas att han har rätt. Människor vill ha en förändring, ett politiskt lugn med politiker som tar ansvar för sina handlingar. En disillusionerad medborgare, nattkklubben Music Halls ägare Michel Elefteriades, har gått ett steg längre och i cyberspace underbara värld skapat sin egen nation(3).
Det är sålunda förändring man önskar, ett ord som har blivit ett modeord bland amerikanska presidentkandidater. Obama, Hillary, Huckabee eller Romney talar alla om förnyelse. Bland republikanerna är det dock en gammal etablerad politiker som leder i opionsundersökningar inför valet i New Hampshire, Arizonas senator John McCain. Under 50-talet styrdes USA av en gammal infanterist, Nazi-Tysklands besegrare General Eisenhower. Sedan dess har dock USAs presidenter varit flottister, förutom en före detta skådespelare samt två 40-talister, så som unga män under 60-talet lyckades undvika Vietnamkriget. Dessutom har två varit krigshjältar, John F. Kennedy och George H.W. Bush. Senator John McCain, är både flottist och krigshjälte med dekorationerna "Silver Star", "Bronze Star" och "Purple Heart". Att efter drygt fem år som krigsfånge, gäst på Hanoi Hilton, komma tillbaks och nå de högsta politiska befattningarna tyder på karaktär och styrka. I ett patriotiskt land som USA är det dock förvånande hur lite befolkingen värderar sina krigshjältar i samband med presidentval. Bush d.ä. förlorade mot Clinton (1992), Bob Dole förlorade mot Clinton (1996) och Bob Kerrey förlorade mot Bush d.y. (2004).
Sitter precis och lyssnar på nyheterna, två raketer har skjutis in mot Israel från södra Libanon och ett FN-fordon har blivit utsatt föer en "road-side bomb" i södra Beirut, "business as usual" kan man kanske säga.
(1)http://www.tayyar.org/tayyar/articles.php?article_id=38254&type=news
(2) http://www.dailystar.com.lb/article.asp?edition_id=1&categ_id=2&article_id=87880
(3) http://www.latimes.com/news/nationworld/world/la-fg-nowheristan1jan01,1,6341306.story
|
