Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Lars Bergqvist
publicerad 28 okt 2006 kl. 15.14:
Libanon: Är Sverige berett att skjuta skarpt?
Ett tyskt marinfartyg under FN-flagg besköts i onsdags av israeliskt stridsflyg utanför Libanons kust. Nästa gång kan det vara Sveriges kustkorvett HMS Gävles tur att bli angripen.
I södra Libanon finns en av Förenata Nationernas fredsbevarande styrkor stationerad. Dess namn är United Nations Interim Force in Lebanon vilket för enkelhetens skull brukas förkortas UNIFIL, eller FINUL som fransmännen säger. Franrike har stort inflytande i Libanon, sin gamla koloni, ett förhållande som sträcker sig tillbaks till korsfarartiden då de kristna maroniterna allierade sig med franska tempelriddare för att strida mot muslimerna. För att göra fransmännen rättvisa så är de inte de enda som kämpar om inflytande i det här lilla landet. De är i gott sällskap med USA, Israel, Iran och Syrien bland annat, listan kan göras lång
Det var nu inte om korsfarartiden eller stormaktspolitik denna artikel skulle handla om men som alltid är det lätt gjort att förvilla sig bakåt i historien, eller trassla in sig i det geopolitiska läget, när man skall beskriva eller förklara något i den här delen av världen.
UNIFIL bildades 1978 i samband med "Operation Litani", den israeliska försvarsmaktens krigsföretag som tvingade "Palestinian Liberation Organisation" (PLO) att omgruppera från södra Libanon till norr om Litani-floden. Organisationen är således inne på sitt 28:e år och att kalla en sådan styrka tillfällig som namnet antyder, visar på att en viss optimism rådde när den grundades. Styrkan har haft olika storlek, gruppering och sammansättning genom åren. Sverige deltog länge med ett sjukhuskompani och även med en underhållsbataljon under några åar. Det har inte varit en helt ofarlig mission, 250 soldater har gett sitt liv i fredens tjänst sedan 1978. I södra infarten till hamnstaden Tyre finns ett minnesmärke med de döda männens namn ingraverade, varav några namn är svenska.
De senaste sex åren, allt sedan israelerna drogs sig ur södra Libanon kan man väl säga att organisationen har haft lite av en sinekur med inte allt för mycket krigiska aktiviteter. Detta förhållande ändrades drastiskt den 12 juli i år när Hizbullah kidnappade två israeliska soldater och den israeliska politiska ledningen valde att med starkt militäriskt våld svara på provokationen vilket ledde till ett 34 dagars långt krig.
UNIFIL har nu förstäkts och skall under FN-resolution 1701 överse avväpningen av Hizbullah och som tidigare övervaka att den israeliska försvarsmakten inte inkräktar på libanesiskt territorium. Det nya med styrkan är att den fått en sjögåenden kompenent som skall övervaka sjöområdet utanför det libanesiska territorialhavet med uppgiften att hindra insmugglingen av vapen. Det är inom denna sjöstyrka, under tysk ledning, som Sverige skall deltaga med kustkorvetten HMS Gävle.
Rules of engagement är de regler som begränsar en fredsbevarande FN-styrkas möjligheter till att bruka vapenmakt. Historiskt har FN-bataljonerna varit lätt beväpnade med handeldvapen, automatgevär, k-pistar och som skydd vid transporter, pansarvagnar med kulspruta. Vapnen skulle bara användas i självförsvar och aldrig mer våld skulle brukas än vad nöden krävde. Denna begränsing har varit nog så frustrerande för soldater som är under strikta order att upprätthålla respekten för en FN-resolution. En legend som berättas av alla generationer av soldater i blå basker är den om de finska soldaterna i Sinai-öken. Dessa söner av vinterkrigare stod på post i en check-point när israeliska stridsvagnar försökte forcera sin väg igenom. Utan möjlighet att med vapenmakt stoppa stridsvagnarna kastade finnarna helt sonika sina vapen och med finskt sisu gav de sig på stridsvagnsbesättningarna med knytnävarna. Så vad har då UNIFILs befälhavare, franske generalmajoren Alain Pellegrini, för maktmedel att ta till mot de parter som bryter mot FN-resolution. Nåväl, han har nyligen utryckt sin frustation över israeliska flygvapnets dagliga kränkningar av libanesiskt luftrum genom att uttala sig om att dessa är oacceptabla men i nästa mening säger han att han inte tänker låta sina trupper öppna eld. Sanningen är nog den att han inte har så mycket att sätta emot, luftvärn brukar inte vara den vanligaste utrustningen i en FN-styrkas arsenal.
Däremot har de örlogsfartyg som ingåar i UNIFIL styrkan rätt att bruka nödvärn och att använda luftvärnsrobotar och -artilleri mot attackerande stridsflygplan. I onsdags, enligt det tyska försvarsdepartementet, flög två israeliska F16-plan över ett tyskt krigsfartyg och avfyrade två skott. Tyskarna vilade förståndigt nog på hanen och inget mer hände.
HMS Gävles agerande styrs av FN-resolutionen 1701 och om hon utsetts för ett flyganfall är hennes fartygschef i sin fulla rätt att skydda fartyg med besättning genom att öppna moteld. Att den högteknoliska svenskbyggda kustkorvetten med sin vältränade besättning är fullt kapabel att skjuta ner ett amerikanskbyggt F16-plan hyser jag inget tvivel om. Men är Sverige politiskt förberedd för en sådan incident.
Lars Bergqvist, Libanonbo
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
