Om Lenin fanns under det kalla kriget bara sovjetiska positiva omdömen och antikommunistiska negativa sådana. Något mellanläge fanns inte. Stefan Lindgrens bok Lenin tecknar dock en i huvudsak positiv bild av Lenin.
Hur omöjlig situationen var för att den ryska revolutionen skulle lyckas framgår av följande citat ur Lindgrens bok:
"Kritikerna, där ute och hemma, sa att det överhuvudtaget var oriktigt och omöjligt att göra revolution i ett så efterblivet land som Ryssland. Först civilisation, sedan revolution, var modellen. Ännu 1920 var bara 32 procent av den ryska befolkningen läs- och skrivkunniga. I artikeln Om vår revolution resonerade Lenin om dessa ting. Han medgav att Ryssland genomfört sin revolution innan socialismens 'civilisatoriska' grundvalar förelåg. Den ryska revolutionen bröt mot dogmatikernas mallar."
Lenin föddes 1870 i en högre ståndsmiljö. Hans far var skolinspektör. Stor betydelse för Lenins utveckling fick broderns avrättning 1887. Han kom nu i opposition med samhälle och skola. Lindgren har följande att förtälja om den tiden:
"Relegering och förvisning till morfaderns gods i Kukusjkino följde. Vladimir Ilitj läste glupskt, spelade schack, åkte skidor och jagade. Han tog tillfället i akt efter broderns exempel att börja studera marxismen. Vid sidan om sina marxistiska studier läste Lenin på rekordkort tid in en juridisk examen på distans och kunde med hjälp av sitt diplom från S:t Petersburgs universitet börja praktisera som biträde till en 'edsvuren advokat' i Samara och S:t Petersburg."
I april 1895 reste Lenin till Schweiz, Paris och Berlin för att sammanträffa med landsflyktiga ryska marxister och studera europeiska förhållanden. När det gäller ryska förhållanden har Lindgren följande att förtälja:
"Monarken var fortfarande 'lillefar' för arbetarna och bönderna. 'Om man börjar tala mot tsaren och den rådande samhällsordningen får man bara arbetarna mot sig' förklarade Lenin."
1896 blev Lenin fängslad och 1997 blev han förvisad till östra Sibirien på tre år. Det var en mycket fri tillvaro. Lenin hyrde ett rum i en bondstuga och vandrade miltals från stugan för att simma i Jenisej, skjuta gäss och beckasiner. Lenin och Krupskaja gifte sig 1898. Lindgren skriver följande:
"På smekmånaden började de genast översätta Sidney och Beatrice Webbs Fackföreningsrörelsens historia och Karl Kautskys uppgörelse med revisionismens grundläggare Eduard Bernstein. Det var som om makarna inte gjort annat än översatt från engelska och tyska. Efter en månad var Webb färdig och skickades till förläggare i S:t Petersburg."
Vilka bokälskare paret Lenin var framgår av följande citat:
"När paret Uljanova lämnade Sibirien efter tre års förvisning måste de skicka 240 kilo böcker med särskild transport. Det var ändå bara den nödvändigaste referenslitteraturen."
Vid sekelskiftet 1900 fick Lenin tillstånd att lämna Sibirien. Han gick nu i en exil som varade nästan oavbrutet till 1917. Till att börja med bosatte han sig i München och redigerade där tidningen Iskra (Gnistan), organ för Ryssländska Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Åren 1902 och 1903 tillbringade Lenin och Krupskaja delvis i London. Om vistelsen där har Lindgren följande att förtälja:
"Lenin satt för det mesta på British Museum och läste och tillbringade en stor del av sin fritid tillsammans med Krupskaja till att åka på bussutfärder till förstäderna. Han tyckte om att ta en dubbeldäckare och åka runt för att få en glimt av de smutsiga gränderna med Londons arbetare. 'Två nationer' muttrade han sammanbitet."
År 1903 hölls det Ryssländska Socialdemokratiska Partiets tredje kongress. Där beslutades av majoriteten (bolsjevikerna) att partiet skulle vara ett fast organiserat parti av yrkesrevolutionärer. Minoriteten (mensjevikerna) ville ha ett lösare sammansatt parti.
Två år senare, 1905, var Lenin tillbaka S:t Petersburg för att ta del i den första ryska revolutionen som uppkom på grund av att Ryssland förlorat ett krig mot Japan. När tsaren hade fått fred med Japan vände han sig med full kraft mot det egna folket. I Moskva varade striderna på barrikaderna i fem dagar innan Semjonovgardets granater knäckte motståndet.
I april 1906 höll partiet sin fjärde kongress i Stockholm. En av delegaterna var en viss Josef Stalin. Nyårsafton 1907 satt Lenin på Kungliga biblioteket ända till stängningsdags och promenerade sedan hem till Hinke Bergegrens lilla ungkarlslägenhet på Vanadisvägen 15.
Lenins andra emigration blev svårare än den första och varade i tio år. Under fyra år bodde han i Paris. Om vistelsen skriver Lindgren följande:
"Men kafédiskussionerna till sent på natten och slitningarna inom bolshevikfraktionen frestade på Lenins nerver. Han var missnöjd med Bibliothéque Nationale. Det var lång väg att cykla, biblioteket höll lunchstängt och var mycket restriktiv med hemlån."
År 1912 bosatte han sig i Krakow som då tillhörde Österrike Ungern. Till sin mor skrev han följande den 4 juli 1912:
"Judarna liknar ryssarna, och till ryska gränsen är de bara nio verst. Bondkvinnorna går barfota och i brokiga sjalar - precis som i Ryssland."
Samma höst skrev han till systern Anna:
"Vi lever bättre här än i Paris. Mina nerver får vila, mer litterärt arbete. Mindre käbbel, det blir lättare för oss att träffas - om det inte blir krig och det tror jag inte."
Men krig skulle det bli. År 1914 började första världskriget som skulle vara ända till den 9 november 1918 ett år efter oktoberrevolutionen den 7 november 1917. Efter att ha varit arresterad av den österrikiska polisen efter krigsutbrottet reste Lenin och Krupskaja via Wien till det neutrala Schweiz. Vid ett möte i Bern antogs en resolution där kriget stämplades som ett imperialistiskt rövarkrig. Att nästan alla Europas socialdemokratiska ledare stödde kriget genom att i sina parlament bevilja krigsanslag var ett förräderi mot arbetarklassens sak. Lenin hade inte väntat sig mycket av de tyska socialdemokraterna men den 4 augusti när socialdemokraterna röstade för krigsanslagen blev ändå en överraskning för honom. Hans slutsats var klar: "Från och med i dag slutar jag att vara socialdemokrat och blir kommunist."
Sedan den första förlamande vågen av falsk patriotism hade passerat började arbetet på att organisera motståndet mot kriget. Det skulle bli två konferenser, en i Zimmerwald 1915 och den andra i Kienthal 1916. Lenin deltog i bägge. Men Lenin var dock pessimistisk om möjligheterna till en revolution under sin livstid. På ett möte i Zürich januari 1917 sade han följande:
"Vi i den äldre generationen kommer kanske inte att få uppleva de avgörande striderna i den kommande revolutionen."
Bara någon månad efter detta yttrande inträffade februarirevolutionen då tsaren tvingades att abdikera och en borgerlig regering tillträdde. Denna revolution avgjordes av officerarna och soldaterna snarare än arbetarna. Industriarbetarna var högst 3 miljoner medan armén och dess reserver utgjorde 14 miljoner. Kerenskij som efterträdde tsaren maldes ned mellan sköldarna. Högern betraktade hans regering som en revolutionär diktatur och vänstern såg den som en borgerlig diktatur.
Lenin kom tillbaka till Ryssland i april 1917 efter att ha åkt i ett plomberat tåg genom Tyskland, han passerade också genom Sverige. Det var sjätte gången som Lenin besökte Stockholm. Efter ett halvt år av borgerlig styrelse öppnades ett "window of opportunity" för Lenin den 7 november efter den nya tideräkningen (oktoberrevolutionen). Vad som sedan hände fordrar en ny artikel. Lenin dog 1924.
Yngve Karlsson, 73 år och evig student.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
