 |
Artikel
av Jennie Johansson
publicerad 30 mar 2012 kl. 12.06:
Amr Waked som shejken, Ewan McGregor som Alfred Jones och Emily Blunt som Harriet Chetwode-Talbot.Foto: Laurie Sparham
Laxfiske i Jemen - smart blandning av humor och allvar
Historien är så pass bra att jag blir intresserad av både fiske och världspolitik. Men tro inte att detta är en tung och svår film, tvärtom.
Laxfiske i Jemen
I rollerna: Ewan McGregor, Emiliy Blunt, Kristin Scott Thomas, Amr Waked m.fl.
Regi: Lasse Hallström
När fiskeriexperten dr Alfred "Fred" Jones får ett mail med en inbjudan att ingå i ett projekt som handlar om att plantera in laxar för fritidsfiske i Jemen, tror han först att det är ett skämt. Ganska omgående står det klart för honom att så är inte fallet. Han tackar rätt snorkigt nej och tänker att det hela är ur världen. Men den brittiska regeringen ser sin chans till ett gyllene PR-tillfälle då de dras med dalande popularitetssiffror för premiärministern, och använder sig nu av alla sina maktmedel att få dr Jones att ta sig an projektet.
Han lever i ett barnlöst äktenskap, med en kvinna som lever efter devisen att allt som är praktiskt är bra. Hon satsar hårt på sin karriär och i samma veva som Freds chef ger honom två val; hoppa på projektet eller avgå, tar hans fru ett beslut att åka till Bryssel i sex veckor för att jobba - detta utan att ens diskuterat det med Fred. Nu vaknar något inom honom, något som börjat ifrågasätta om det trygga invanda alltid är det rätta.
Han skriver på pappret som binder honom till projektet. Som medhjälpare och representant för sin klient tar nu Harriet Chetwode-Talbot, en kvinna som bär en egen händelse med sig in i det hela, med Fred att möta den man vars visioner han ska vara med och förverkliga. Nu börjar en resa, först till Skottland med sedan utanför hans lands gränser, i detta vansinnesprojekt som kanske visar sig var genomförbart.
Strålande skådespelarinsatser, väl avvägd och mycket humoristiska dialoger blandas med allvar och insikter, där ibland det visuella ta över istället för ord. Jag blir djupt berörd av den enkla och rättframma stilen och över hur historien berättas med så tydlig linje mellan de goda, de onda och politikerna - som verkligen är en "ras" för sig.
Historien är så pass bra att jag blir intresserad av både fiske och världspolitik. Men tro inte att detta är en tung och svår film, tvärtom. Ämnena avhandlas så smart att du som tittare dras med utan att bli översköljd med vare sig facktermer eller de klassiska publikfriarscenerna.
|
