 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Sten O. Andersson
publicerad 4 aug 2010 kl. 06.00:
LO + (S) = sant?
"Medlemmarna har anslutit sig för att få hjälp med löner, inflytande på arbetsplatsen, kompetensutveckling, fackliga rättigheter och juridisk hjälp. De har oftast inget alternativ till LO. Sin politiska hemvist väljer man i politiska val."
Facklig-politisk samverkan kan fortsatt bli ett vinnande koncept inför valet den 19 september, enligt Kenneth Jonsgården, socialdemokratisk ledarskribent i bland annat Folket. När ett val närmar sig, heter det alltid att LO med sina miljoner styr Socialdemokraternas politiska inriktning. LO står på småfolkets sida, men i praktiken är det partiet som lägger vägvalet. Inte minst nu i det rödgröna samarbetet, skriver Jonsgården.
Han nämner att beslut om bidrag till partiet sker i demokratisk ordning på kongresserna, där medlemmarnas ombud säger sitt. "Det kan knappast vara någon nyhet för de borgerliga partierna att LO alltid, och genom decennier, givit bidrag till de socialdemokratiska valrörelserna."
Socialdemokratiska förkunnare lever kvar i det gamla. Politiska beslut inom LO och S tas för säkerhets skull så högt upp som möjligt. Att ta beslut om bidrag till partiet på en kongress speglar knappast de fackliga medlemmarnas, "småfolkets", vilja. Men det intressanta med att LO och Socialdemokraterna förklarar sig som politiskt samverkande parter, är vilka verkningar det får i det moderna Sverige.
LO och deras förbund är och ska vara ett utpräglat särintresse för att driva medlemmarnas fackliga frågor. Medlemmarna har anslutit sig för att få hjälp med löner, inflytande på arbetsplatsen, kompetensutveckling, fackliga rättigheter och juridisk hjälp. De har oftast inget alternativ till LO. Sin politiska hemvist väljer man i politiska val.
Genom att göra LO och det socialdemokratiska partiet till en fast samarbetande part utestänger man övriga fackliga organisationer. TCO:s och Sacos förbund är tillsammans mycket större än LO. Det ligger nära tillhands för akademikerna och tjänstemännen att uppfatta att deras intressen motarbetas och därför väljer att rösta på ett annat alternativ än S. Det finns också gott om exempel där LO utövat sådant inflytande på den socialdemokratiska regeringen att riksdagsbeslut inte kunnat genomföras.
Ett sådant exempel är propositionen om utbildningsförsäkring och utbildningskonton. Beslutet togs av riksdagen och pengar, många miljarder, tillfördes och fylldes på år efter år därför att den socialdemokratiska regeringen dröjde med beslutet. Till slut kom förklaringen, LO var emot och riksdagen kammade noll när ett beslut kom om att det inte skulle genomföras. Anledningen var att propositionen ansågs gynna Saco eftersom deras medlemmar är utbildningsbenägna och även beredda att själva skjuta till lönemedel för sin utveckling.
Vinnaren i valet brukar försäkra att regeringen "ska föra en politik i hela folket intresse". De orden kommer att växa i Mona Sahlins mun om hon skulle vinna valet.
|
Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor
