 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Marie Ericsson
publicerad 17 feb 2010 kl. 11.39:
Sveriges Konung Carl XVI Gustaf med Kronprinsessan Viktoria Foto: flickr/Bengt Nyman (Creative Commons)
Låt oss få välja vår kung!
Den svenska monarkin är urvattnad och oförenlig med en modern demokrati. Ett tänkbart alternativ vore att välja en kung, vilket är en klassisk, svensk tradition.
Den svenska monarkin är urvattnad och oförenlig med en modern demokrati. Ett tänkbart alternativ vore att välja en kung, vilket är en klassisk, svensk tradition.
När kronprinsessan Victoria nu gifter sig med gymägaren Daniel är det återigen dags att börja diskutera ett mer demokratiskt statsskick i Sverige. De flesta tänker sig nog att alternativet till monarkin är en republik, där man antingen väljer en statschef, som i Finland, eller en president av det franska eller amerikanska slaget. Jag vill gärna slå ett slag för ett gammalt nordiskt statsskick, valkungadömet. Medeltidens kungar tillsattes ända fram till Gustav Vasas tid genom kungaval, sedan blev arvkungadömet normen i landet. Valen var inskrivna i landskapslagarna, där det stadgades att "svearna hade rätt att välja och avsätta sin konung". Kungavalet avgjordes vid Mora stenar utanför Uppsala, och kungen reste sedan på eriksgata genom landet för att motta undersåtarnas hyllningar. Kungen valdes vanligtvis på livstid, men krig och maktstrider kunde leda till täta kungabyten.
Det tyngst vägande argumentet är förstås det som diskuterats mest, att monarkin är oförenlig med demokratiska principer. I en demokrati väljer vi våra politiska företrädare, medan monarken är oavsättlig och hans makt går alltid i arv till det äldsta barnet, oavsett avkommans begåvning och fallenhet för ämbetet. I Sverige har vi en konstitutionell monarki, det vill säga folket väljer en riksdag, som sedan godkänner en regeringschef från det vinnande partiet. Statschef är den oavsättliga kungen, Carl XIV Gustav, och hans ättlingar. Sedan kungen i och med regeringsformen 1975 förlorade sin sista makt, så har monarkin övergått till att bli en medieshow. Man har också övergivit en av de tidigare så viktiga principerna, att tronföljaren ska gifta sig blåblodigt. Kungligheterna visar gärna upp sig i dyrbara kläder och exklusiva sammanhang, men vad gör de för nytta egentligen? Jag betvivlar inte att kungaparet, Victoria, Madeleine och Carl-Philip deltar i olika evenemang i huvudstaden, men bor man utanför Stockholm så ser man dem aldrig, det medger till och med de mest inbitna rojalisterna. Monarki finns nu i tio av 27 EU-länder, och tendensen är densamma överallt. Kungadömena blir allt färre och de politiskt maktlösa kungligheterna tenderar att bli allt mindre av symboler och allt mer av uppvisningsobjekt. Dessutom gifter de sig allt oftare med vanliga medelklasspersoner, vilket öppnar möjligheter till en smått fantastisk social och ekonomisk karriär för de utvalda och deras släktingar.
Hur skulle man då kunna organisera ett kungaval? Ett modernt valkungadöme skulle självklart se lite annorlunda ut än på medeltiden, Mora stenar är ju nedmonterade sedan länge. Monarken skulle utses i val, företrädesvis bland före detta höga politiska makthavare eller kulturpersonligheter, och han/hon skulle sitta på sin post fram till pensionen. Valet skulle kunna samordnas med riksdagsvalet så slipper man ordna ett kostsamt kungaval. En manlig valkung skulle tituleras kung och en kvinnlig drottning och makarna skulle bära titeln kung/drottning, beroende på om den valda var man eller kvinna. Arbetsuppgifterna skulle vara ceremoniella. Monarken skulle ha rätt till en väl tilltagen tjänstebostad i Stockholms slott och ett apanage, möjligen också en sommarbostad. Han/hon skulle också ha som plikt att regelbundet resa på eriksgator i landets olika delar och där ta del av de aktuella regionalpolitiska frågorna.
Ett sådant här arrangemang skulle ha flera fördelar: För det första skulle det bli väsentligt billigare än det nuvarande statsskicket, då monarken endast har rätt till en tjänstebostad och ett apanage. Den kungliga administrationen skulle kunna minskas kraftigt, då man endast behöver hantera en kunglig persons aktiviteter.
Makten går heller inte i arv till barnen, vilket är bra, både ur demokratisk och ur ekonomisk synvinkel. Att kungen/ drottningen väljs ur en krets etablerade politiker garanterar att det är en kompetent person med demokratisk förankring som representerar Sverige i resten av världen. Det finns heller inga prinsar och prinsessor som ska ha apanage och skattefinansierade bröllop, privatpalats och handväskor. Dessutom minskar det pressen på kungabarnen, som utan problem kan välja en lämplig eller olämplig make/maka av valfritt kön utan att behöva ta hänsyn till omvärldens åsikter.
De enda som skulle förlora på ett sådant här beslut är skvallerpressen, men enligt säkra undersökningar är de unga inte intresserade av att läsa om kungligheter, utan föredrar Hollywoodkändisar, vilket gör att kungarapporteringen ändå förlorar sin betydelse på sikt. Sen finns det naturligtvis ingenting som hindrar att kungafamiljens medlemmar kan ställa upp som kandidater i kungavalen, men konkurrensen skulle vara hård i kampen med en kvalificerad politiker som Fredrik Reinfeldt eller Göran Persson eller varför inte en TV-personlighet som Elisabeth Höglund.
Det är av vikt att Sverige får ett modernt, väl fungerande statsskick som är så demokratiskt och kostnadseffektivt som möjligt, därför anser jag att man i enlighet med gamla svenska traditioner ska låta oss fritt välja vår kung/drottning.
|
